Skola vs boende?

Här måste naturligtvis din kille vara villig att kompromissa, om han vill att ni ska leva tillsammans. Det finns ju inget annat att välja på eftersom du inte kan tänka dig att bo där han föreslagit - och det ska du ju inte behöva heller. Verkar han vara den kompromisslösa typen?

Hur ser din kompromiss ut då?

Tack för svar! Var visst tvungen att regga ett konto för att kunna svara.

Anonym: Han är egentligen inte kompromisslös. Han känner snarare att pojkens bästa kommer först, och att det är bäst att bo nära skolan. Som läget är nu kan vi inte dra igång med några flyttaihop-planer eftersom han anser att skolfrågan måste vara löst först, vilket är frustrerande för mig. Jag är mer av åsikten att det viktigaste är att vi två, vuxna, väljer att bo någonstans där vi båda trivs (barnvänligt såklart) för då kommer barnen trivas också. Tror han är rädd för att pojken inte kommer vilja vara hos oss vv om vi inte bor nära skolan, där han kanske kommer ha flest kompisar ... (vi pratar om max 10 minuters bilfärd från mamman till där jag kan tänka mig att bo så det är ju inga jätteavstånd vi pratar om). Vi har liksom svårt att mötas i mitten på den här frågan och min känsla är att han ibland kanske inte tänker så mycket på oss som par, som på pojken. Jag är på det klara med att jag är tvåa men nog borde den vuxna relationen också vara väldigt viktig. Men hur mycket jag kan att kräva, som partner och nån form av "bonusmamma", har jag svårt att bena ut...

Eterisk: Min kompromiss är vi inte bosätter oss där mamman bor, och inte köper ett hus i det område där jag bor, inte bosätter oss i hans hus utan istället hittar något som ligger mittemellan.

Det är svårt att vara tillsammans med någon som har barn sen tidigare.

I mitt förhållande är det jag som har ett barn sen tidigare och min pojkvän har inga. När vi började prata på att flytta ihop så var hans önskan att jag och barnet skulle flytta ner till honom (5 mil från där vi bor nu) men jag sa nej. Detta pga av att barnet nu bor 50/50 hos mig och sin pappa och vi två bor så att vi kan ha samma förskola. För min killes del innebär detta att han nu i veckan ska titta på större boende åt oss på min hemort vilket ger honom ytterligare 40 min res tid till jobbet. Nu bor han i en större ort i en kommun med ca 55 000 inv och nu kommer han att hamna i en mindre ort i en kommun med knappt 9000 inv. Och detta är mannen som strax efter att vi hade träffats fick ett 1:a hans kontrakt på orten där hans jobb finns, en ort med ca 550 000 invånare. Han är uppväxt på en ort som liknar min och hade ingen önskan om att återigen bosätta sig i en håla, men han gör det för vår skull.

Jag och mitt barns pappa har en övernskommelse om att ingen av oss får flytta längre än att sonen kan ha en förskola och att det när han blir större går att åka skolskjuts in till skolan från den ena föräldern. Den av oss som bryter mot överenskommenlsen får också ta konsekvensen att bli vh förälder.

Vad är det som du inte tycker om med det området som mamman bor i? Är det ett rent getto så kan jag ändå förstå dig.

Det är väldigt viktigt att kompisar är lätt tillgängliga och att kamratumgänget kan ske spontant. 

Jag flyttade i och för sig själv när jag träffade min nuvarande man. Men det var aldrig tal om att barnen skulle behöva ge upp sin skola och sina kompisar. I stället körde jag dem hur mycket som helst (och jag menar verkligen hur mycket som helst - kom jag och skulle hämta dem och de bestämt med en kompis vände jag och körde hem igen, fast besluten att aldrig låta dem komma i kläm för att jag ville flytta ett stycke och bo ihop med min karl).

Tio minuter med bil säger du, hur ställer du dig till att din kille lägger ner mycket tid på att skjutsa hit och dit då? Kan det komma att bli sura miner om det senare - kanske när ni fått det gemensamma barnet och du sitter där och känner dig förfördelad och tycker att sonen bara blir bortskämd och stjäl tid från din bebis?