Planerat snitt

Min dotter låg i säte så jag fick ett planerat snitt i v38. Jag var livrädd innan. Rädd för att det skulle göra ont att sätta bedövningen, rädd att bedövningen skulle sluta verka mitt i, och rädd att den inte skulle släppa alls så jag skulle bli förlamad... Istället fick jag en fantastisk upplevelse med jättebra och lugnande personal. Efteråt hade jag väldigt ont i några dagar när jag rörde mig, första dagarna fick sambon hjälpa mig upp ur sängen och soffan. Efter ca 2 veckor kände jag mig helt som vanligt igen. Jag skulle absolut göra om det!

Jag har fått två akuta snitt och i februari kommer jag att få ett planerat.
Planerade snitt tenderar att föregå mycket lugnare än med akuta snitt.
Dock har jag inget ont att säga om mina akuta snitt.

Jag var smärtfri under ingreppet, och fick höra mina pojkars första ljud. Minimala biverkningar för min del.. Såklart gör det ont efteråt, men jag var uppe och gick samma dag igen. Första barnet åkte på intensiven i 4 timmar utan mig (tvåan mådde bättre så honom fick jag ha hos mig)
vid ett planerat snitt brukar man om barnet må bra få ha det hos sog tills man själv kan komma upp. Snitten har läkt fint och utan problem (personligen) Amningen har fungerat bra.

Ja det är vad jag kan säga i alla fall. Jag vet att flera andra har andra upplevelser, men trots att mina snitt blev akuta så har jag bara positivt att säga. Mina pojkar klarade sig ju. =)

 

Jag blev snittad pga förlossningsrädsla. Dock blev de "akut" snitt då vattnet gick en vecka före de planerade snittet skulle göras. Men det var inte mycket akut över situationen (kom in till förlossningen 02.20 dottern är född 08.36).

Jag har verkligen bara positiva minnen från snittet. All personal var jätte trevlig. Allt gick snabbt och smidigt. Hade dottern hos mig hela tiden. Hade inga problem att sköta henne eller mig tiden efter och allt har läkt jättebra. De enda som var minsta jobbigt var att de var obehagligt att lägga bedövningen och att jag mådde illa och kräktes en gång på uppvaket.

Har 2 planerade snitt gjorda o de var heeelt underbara. Fatta att föda barn helt utan smärta o rädsla. Några myter jag kan döda är att man även vid snitt får barnet till bröstet direkt (eller om pappan tar direkt). Man får visst bära sitt nyfödda barn, hade hört innan att man inte får bära alls. Tex

TACK för att ni delar med er!

Vill höra mera!  

yes så var de för mig med. Ammade på op medan dom sydde. Enda tillfället när hon inte var hos mig var en stund p OP när dom tog henne till ett litet bord i hörnet av salen för att mäta/väga, ta på en mössa och sådär.

Fick aldrig höra något om att jag inte fick bära barnet! Där emot inte lyfta tungt på ett tag efter (men de var inga problem att tex bära en mat påse och sånt vardags grejs)

Det är upp till föräldrarna om vägning o mätning ska ske omgående eller efter 1 dag. Man får inte lyfta vid stygn man fått via vaginal förlossning heller.

Min dotter blev det planerat snitt för hon låg i säte. Blev snittad 39+3. Jag grät hela vägen ifrån "förlossningen" där allt förbereddes och till operationssalen. Men det hade nog inget med personalen att göra. Vad jag kommer ihåg och hörde så va dom snälla och trevliga. Men va nog nervös ( första barnet ) och det va väll mycket folk och så nog därför jag reagerade så. Hade dock problem med ryggmärgsbedövningen. Tog 4 försök innan dom fick in den. Gick bra efteråt va uppe och gick så fort bedövningen släppte. Hade ont men skuttade runt ändå. Gillar inte att ligga still. Tog piller 3 dagar sen klarade jag mig galant utan. Det jag tyckte va jobbigast efter är att magen är så domnad. Så fort jag rörde den så kändes det som när ens fot somnar.

Jag har bara positiva erfarenheter egentligen. Fick planerat snitt på grund av rädsla och det var verkligen ännu bättre än jag hade kunnat tro. Alla var snälla, förklarade sakligt vad som skulle hända och allt gick lugnt till.
Ryggbedövningen gick jättebra (kändes knappt), det var den jag hade varit mest orolig för..
 
Det enda som var lite obehagligt var att livmodern drog ihop sig så jävla snabbt när de plockat ut barnet att det gjorde väldigt ont i typ en kvart (samtidigt som de sydde ihop). Dock är detta förmodligen ingenting mot för att föda vaginalt tänker jag.. De sa också att de aldrig varit med om det så det var säkert en jävla otur helt enkelt.

Läkningen gick jättebra, var lätt att röra sig efter bara någon dag (och halvlätt med hjälp på BB) även på bara alvedon och ipren som smärtlindring. 

låter som de flesta haft bra upplevelser ändå.

Jag har funderat en del sedan jag skrev detta och blir mer och mer övertygad att ks är det rätta för mig.

Jag är så sjukt rädd för kommande förlossning!

ska ha samtal om en vecka ang min förlossningsrädsla, tänk om dom vägrar! 

Det viktiga är att du pratar ut ordentligt och inte låter dig köras över. Sen beror det på vem du träffar och var i landet ibland, men gå in och kika i tråden "vägen till kejsarsnitt" för lite tips och tricks :)

tack! det ska jag absolut göra