Anonym (andas) skrev 2013-11-26 03:46:18 följande:
Är väldigt tacksam över era svar. Ångest är mycket möjligt och kanske troligtvis boven bakom det hela. Men känns bara förjäkligt att det ska kunna rubba en hel nattsömn.
Som inatt exempelvis. Känner att jag nu ger upp. Varenda gång jag vart påväg att somna vaknar jag lik förbannat av att de känns som att jag slutat andas. Det behöver inte vara av plötsliga ryck, utan kan även vara av att jag bara öppnar upp ögonlocken och känner hur jag "letar" efter andetagen. Som att jag glömt att andas. Riktigt obehagligt.
Är det ångesten som spökar med mig under vardagen också? När jag även då upplever andningen annorlunda?
Jag personligen tror att det är ångest du har. För några månader sedan var det likadant för mig på nätterna och ja, jag tyckte också att jag andades annorlunda och att hjärtat inte slog som det skulle. Och ju mer jag märkte av det, desto värre blev det (eftersom jag fokuserade på det, vilket i sin tur ledde till att jag jagade upp mig själv).
Nu tar jag antidepressiva mot ångesten och det hjälper verkligen. Innan jag började med dem så tyckte jag att det hjälpte att, om och om igen, tänka för mig själv att "Det är bara ångest, det är inte på riktigt" när det kändes som att jag slutat andas på natten. Det hjälpte såpass att jag efter ett par anfall eller så kunde somna. Prova?
Vare sig det är ångest, sömnapné eller något annat så tycker jag att du skall ta kontakt med vårdcentralen. Är det ångest så kanske du behöver någon form av hjälp för att hantera den, är det sömnapné så behöver du ju hjälp med det och likaså ifall det är något annat.
