Hur ofta "behöver" en tvååring leka med andra barn?

Beror väl på tvååringen. Verkar han nöjd är det väl bra.

En tvååring behöver inte leka med andra barn alls, däremot kan det ju vara roligt ändå så det är ju toppen att ni träffar andra barn flera gånger i veckan.

Ett par gånger i veckan brukar vara bra, och helst minst någon timme per gång. Även småsyskon är ju barn, och det sällskapet klarar han sig långt på.
För en 2-åring är lek med andra barn en extra guldkant i tillvaron. Man ska inte låta vardagen bestå av enbart guldkanter ...

Oh tack! Jag blir bara så ledsen när så många ska säga att man gör fel hela tiden Väntar vårt tredje barn nu så jag är extra känslosam också Men då fortsätter jag som vi har gjort

Det går väl inte att säga generellt, en del tvååringar har stort utbyte med andra barn, andra har det inte alls. Mitt barn hade väldigt stort utbyte av andra barn, han fick sin första "bästis" innan han var två (nej, de lekte inte bredvid varandra, de lekte med varandra).

Min syster har haft två olika, den äldste var som vårt barn, hon hade stort utbyte och var tidig med att leka med andra barn, den yngste var senare och hade inte så stort utbyte på samma sätt 

Jag hade min yngsta hemma tills hon var 3 år och 3 månader gammal. Vi bor utomlands. Vi hade play dates en gång i veckan. A 2-2 1/2 timmar. Ibland anordnade vi ytterligare en play date. Annars gick vi till lekplatsen 3-5 gånger i veckan. På eftermiddagarna lekte honnettast med sina storasystrar 4 resp 6 år äldre. Hon var nöjd även om hon från 2 1/2 års ålder ofta frågade när hon skulle få gå i skolan som systrarna och gärna ville stanna kvar när vi lämnade mellantjejen.

Inte alls säger jag. Inte min 2-åring i alla fall. Nu har han i och för sig storebror som är 6 år också som han ju har glädje och sällskap av hemma. Men 2-åringen är lika nöjd att vara med bara oss föräldrar eller morfar/farmor. Han går på dagis också men jag uppfattar inte att han leker så aktivt med de andra barnen där utan det är mest att leka bredvid. Om man pratar med honom om dagis så pratar han mycket om fröknarna och vad de gör men säger inte så mycket om de andra barnen. 

Stora pojken gick hos dagmamma som 2-åring och under perioder så hade hon inga andra barn än honom där. Det besvärade inte alls honom då utan han var lika nöjd att vara med bara dagmamman.

Så jag tror inte alls att en 2-åring har behov av annat än att vara med familjen. Men sen kan man väl gå på öppna förskolan och liknande som social träning om man vill det. 

Låter väl jättebra TS. Jag hade mina två äldsta hemma tillsammans länge. Äldsta började förskola som 3-åring. Vi var på lekplatser där vi träffade andra barn, ibland på ÖF. Inte så jättemycket om jag ska vara ärlig. Han är världens mest sociala snart  6-åring. Jag har inte upplevt att något av mina två äldsta barn har haft behov av kompisar förrän de varit i 4-årsåldern, då har det plötsligt hänt saker på den fronten. Båda (mellansonen började förskola när han var 2,5) har haft jättelätt med turtagning och liknande och får alltid jättefin respons från förskola och nu också skola kring just detta och att vara en bra kompis. 

TS, ta vara på tiden tillsammans om ni har den möjligheten . Ska föröka ha vår trea hemma tills han är runt 3 också om det är möjligt. 

ts: Vad menar du med att han "träffar" andra barn? Ser han andra barn som leker ute på gården eller träffar ni samma barn med jämna mellanrum hemma eller på öf eller dylikt?

Jag tror det är bra att barn får träffa både jämngamla barn och yngre och äldre att se och lära av. Just kontinuiteten att lära känna delvis samma barn tror jag gör det lättare för barnen att verkligen börjar leka tillsammans. Att barn behöver vara 3 år för att ha utbyte av varandra som forskning ansåg förr är bullshit. Barn ser och lär av varandra mycket tidigare. T o m min femmånaders tycker det är spännande att träffa och studera andra bebisar ...  

Min 2 åring fick börja nu efter sommaren, då var hon drygt 2 år. Och för henne var det helt rätt. Hade kunnat skolat in henne tidigare då hon sedan länge lekte MED barn. Då helst äldre barn än jämnåriga.
Nu går hon 3 dagar i veckan på dagis. Och träffar hon inget barn som hon kan leka med under fredagen eller lördagen så tjatar hon så in i bomben om alla barn på dagis. Så 4 dagars uppehåll för henne fungerar inte.
Nu brukar vi ju träffa någon på helgen som hon leker med också. Men det har ju hänt att det inte blivit så. Och då märker man verkligen vilket behov hon har av andra barn.
Hon har en lillasyster hemma på drygt 8 månader, och visst gillar hon henne. Men dom kan ju inte leka, det är ju mest att pyssla om.

Så ja, det beror helt på hur barnet är.     

Min är 2,5 leker inte med barnen utan själv nära. Går på dagis 2 dagar i veckan, tjatar inte om mer. Leker gärna med oss o mormor och vuxna kompisar.

Det där är nog väldigt individuellt. Vår son hade definitivt inget behov av andra barn i den åldern. Han var nyfiken på dem, och kikade på dem, men lekte inte med andra barn när vi träffade dem. Han var jättenöjd med att umgås med mig och min sambo, eller med andra vuxna i sällskap av oss.
Han började förskola när han var 2 år och lekte för sig själv det första tiden. Det är först nu, när han är 3 år, som han har börjat leka med de andra och har fått kompisar.

Min stora tjej behövde nog inte andra barn i 2-årsåldern egentligen. Min lille däremot, har haft sin bästis sedan dag 1 på förskolan, 1,5 år gammal. De har varit som knoll och tott från början, busat tillsammans och med förskolepersonalen så de fått sära på dem emellanåt.

Lillen (nu 2,5 år) blir även HELT knäckt när han inte får följa med storasyster när hon ska på kalas eller till kompisar. Han älskar verkligen andra barn!

Så TS, det är individuellt tror jag

Har känt likadant! Både detta med att förskolebarn umgås med hue många barn som heldt dagligen, men också detta med all utelek de får dagligen - jag lyckas INTE komma upp på nivå med förskolor där!!

Min är 2 och tre månader, syskon kommer i mars. Man får nog lita på att man känner sitt barn, alla barn är olika. Men jag ser verkligen vilken skatt det kan vara att få umgås med barn han har kemi med (ordlägger mig så för att en del barn är så otroligt elaka, och det är ju inte alls lika roligt), vissa relationer är som guldgruvor för utvecklingen!