Pappan vägrar lösa ut ett pass åt barnet - lämna barnet hemma från semestern då??

Jaha, jag fick barn/passbilagan samt resan godkänd av pappan- som sedan drog in passet så fort vi hade rest. Men vi var längre bort än Europa. 

Såg att en ny proposition ligger inne från Regeringen:  Straffansvaret vid egenmäktighet med barn Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 juli 2014.
www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Forslag/Propositioner-och-skrivelser/Straffansvaret-vid-egenmaktigh_H103120/
Problemet  är att de just inte har löst frågan med hur du ska kunna visa att du fått medgivande om den andra sedan går och anmäler dig; då kommer ord stå mot ord- om du nu ens kommer tillbaka till Sverige. 

Det kanske kan fungera att spela in löftet med vittnen runt omkring?

Jag fick fixa ett ombud som ordnade tillbaka passet via Länsrätten, sedan fick jag ordna biljetter hem när  vi fått det tillbaka efter ett par månader. 

Det har det inte- jag blev av med både arbete och BR. Jag hade ju liksom inte räknat med att bli sittandes utomlands så länge. 

Men det var nog exakt vad mitt x hade planerat. Han lyckades verkligen. Det går inte att komma åt honom juridiskt heller, eftersom det var polisen som orsakade skadorna. De använde fel lagrum dessutom.

Tack för det- det trodde jag också, när han skrev till mig via mejl när vi satt fast utomlands, att "polisen var tvungen att återkalla passet om en förälder så önskade- även om vi satt utomlands" och jag hade uppfyllt alla krav vad gällde pass/barnbilaga. Det är ju ren livegenskap. Det som han påstod stämde ju inte heller, visade det sig sedan.

Och han var alltså chef på en rättsenhet...vaddå Barnkonvention och mänskliga rättigheter...det värsta är ju att inte en käft- från andra myndigheter jag hamnade i kollisionskurs med på grund av detta, överhuvudtaget kunde begripa vad polisen hade gjort. Inte ens andra poliser tror att det kan hända. Han hade ju haft skyldighet att underrätta mig om att han återkallade passet- eller rättare sagt, enligt lagen ska båda vårdnadshvare få säga sitt innan det återkallas på den enas begäran. Men han verkade ju tycka att det var kul att sätta kvinnor och barn i den sitsen. 

Jaja...ska inte mala om detta...jag hoppas att det någon gång ordnar upp sig. 

Jag tänkte faktiskt inte på att du förmodligen menade att pappan ifråga var psykopat...det är alltså inte han som är polis. Vad gäller pappan så vet jag inte  - å ena sidan verkar det han gör så utstuderat jävligt, men å andra sidan framstår han ofta som en påse nötter. Men tjänstemännen tror ofta på honom. Han kan ju inte få polisen att använda fel lagrum, tycker jag. Han kunde anmäla mig, men att de sedan förmodligen gick hans ärenden- kunde han verkligen räkna med att polisen skulle bryta mot lagen?

Idag tror jag väl att det kan ha varit så att han ville bli av med vårt barn, eftersom han fick ett nytt ca ett halvår efter. Att han såg en rent ekonomisk fördel. Det är obehagligt att han aldrig har utretts för det här. För i efterhand har jag insett att kunnat finnas andra gånger innan detta som han också kan ha försökt göra sig av med vårt barn.

Men i och med att han fått polisen att göra bort sig så till den milda grad, så är han ju mer eller mindre "immun" i rättsliga sammanhang. Jag tror också att han kanske inte klarade av att jag hade bättre arbetsmöjligheter och var mer utbildad. 

Det är ju en sak att ha barn med en galning, men att polisen inte ens följer sina regleverk eller lagstiftningen gör det ju svårt att värja sig.

Ja, det kanske låter konstigt att jag faktiskt är mer arg på polisen idag, än på pappan- men jag har ju läst hans anmälan och även om den innehåller en hel del fel och rena lögner, så påstod han också att han inte hade sett oss på länge. Enligt vad han själv uppgav skulle han själv vara bortrest- istället stannade han i Sverige och anmälde mig. De hade väldigt enkelt kunnat kontrollera att allt var i sin ordning, men de brydde sig inte. 

Jaja...som sagt var- jag blir själv upprörd och undrar hur många fler som kan ha råkat lika illa ut.

Tror nog ärligt talat att soc håller sig så långt bort de kan, ifall det skulle visa sig att föräldern sticker med barnet/barnen. Men man borde kanske inte ha gemensam vårdnad? För att ta en dimension till av problemet- tänk om pappan tillåter passet, men sedan själv drar iväg? Eller vice versa.

Jag hade aldrig vågat chansa, eftersom vi skulle ha gjort transit i U.S.A., och själva vitsen med att återkalla passet var ju att förhindra resa. Dessutom ville polisen att jag skulle lämna in passet på "den svenska ambassaden" eftersom de menade att det var ogiltigt. 

Polisen skrev till mig i mejl att jag skulle ansöka i Länsrätten i Sverige för att få tillbaka passet, så kanske det skulle bli giltigt. I efterhand har polisen kommit med just den förklaringen- att det inte finns någon internationell databas- men varför skrev de inte det till mig direkt? Om det hade stämt, menar jag.

Känns som jag skrämde bort alla...var inte meningen att ta över tråden. Men jag tycker det är för j*vligt att svenska staten tydligen anser det vara korrekt att man ska vara livegen om den ena föräldern ställer till det- hur bra blir det för barnen?

THX! Jag hoppas fler öppnar ögonen för hur det egentligen ligger till med efterföljandet av de mänskliga rättigheterna, i det som kallas "rättsstaten" Sverige. Ska väl inte heller hänga kvar här...

Ja, det är väl smart att läsa på- t.ex. på polisens infosida:
polisen.se/Service/Pass-och-id-kort/Fakta-om-pass-och-nationellt-id-kort/

Fast i vårt fall hjälpte det inte att jag hade läst på, ska jag väl säga...

Finns du kvar, ts? Kan du berätta vad som hänt? Du är inte den första som lider av utmattning på grund av saker som detta. Kunde ni göra er resa?