Hm, ja, vi jag har en kompis som är ensamstående förälder åt ett ensambarn och där känns det rentav förkastligt att INTE leka med sina barn. Det ska ordnas skattjakter och hoppas studsmatta och lekas kurragömma och gud och hans moster. Mina barn tycker såklart det är jättekul och gillar skarpt när dom kommer och då känner man ju lite att det kanske jag som är fel ute och är en värdelös mamma som inte hittar på lekar med mina barn...
Och läser man i trådar om uppfostran här så kommer det i flera trådar att man bör leka med dom minst 10 min/dag.
Jag tror helt klart att i övrigt friska barn som utåtagerar och skriker och gapar mår bra av att få positiv uppmärksamhet, men kanske inte nödvändigtvis genom att LEKA med en vuxen. Prata, lyssna, göra saker tillsammans och vara närvarande inte bara fysiskt, ja självklart. Men en konstlad lek med nåt som vuxna normalt inte gör känns lite fel också. Hur kul är det att leka med bilar som krockar? Eller med Barbie? När man är 40 bast. Det är väl inte rätt mot barnet heller, att man gör saker som man inte tycker är superkul bara för att dom vill det. Eller kanske leker dom lekar som vuxna hittar på bara för att vi vuxna vill det? Det vill jag absolut inte att mina ungar ska göra, dom ska säga vad dom tycker och leka det som är kul, för dom!