En Solskenshistoria....

Stort stort Grattis till en fantastisk solskenshistoria! =). Nejdå - inte är det kört bara för att man får 1:2 på kuben. Jag har hört några till som det gått bra för och det är lika glädjande varje gång =). För ca ett år sen fick jag själv 1:98 på kub, vilket kändes ändå som rätt hyfsade chanser. Då fick vi veta att det var en del som fick mycket sämre siffror än oss (typ 1:2, 1:5 osv) men som ändå väntade friska barn. Så jag trodde nog att vi skulle få bra besked vi också. Var inte så nervös för resultatet faktiskt. Vi gick dock ingen solskenshistoria utan en diagnos istället. En stor sorg. Men varje gång jag läser en solskenshistoria, som din, så blir jag så innerligt glad =). Det känns skönt att höra. Så fortsatt lycka till med graviditeten!

Mirabell: Jag har gjort både fvp och mkp i lund. Fvp utfördes av Peter. För mig var han jättebra, verkligen. Jag var så nöjd. Han kändes så kompetent, ansvarstagande och bra. Jag kände mig, trots förfärlig sprutskräck, väldigt trygg. Mkp utfördes av en isländsk läkare, Gudmundsson någonting tror jag. Även han väldigt bra. Så jag var helnöjd båda gångerna med bemötandet och omsorgen. Tråkigt att du upplevde det annorlunda. Men så är det ju ofta - man upplever saker väldigt olika =). Jag tror, generellt, att de är väldigt duktiga i lund. Jag frågade också om missfallsstatistik. Jag fick ingen direkt siffra, men det var sällsynt enligt dem. Någonstans i en studie har jag läst en siffra på 0,5% ca. Dvs lägre än den de säker på mvc. Hoppas du får svar snart och att det är ett bra svar!

Till mig sa Malcus också att "de gör lite olika på labbet. Men vi ringer oavsett vad". Jag fick besked på telefon vid fvp och fick besked via brev vid mkp. Men mkp gjordes mitt under semestertider, så då hade de kanske inte lika mycket tid att ringa samtal, tänker jag. Han som gjorde mkp kom dessutom in extra på sin semester bara för att ta hand om provtagningar. Det blev jag så glad för. Betydde hela världen för mig då =)

Mirabell: =) Jag förstår precis vad du menar. Även om risksiffran är låg som attan, så är det ju någon som drabbas. Och den "någon" vill man för allt i världen INTE bli. När jag gjort proverna så har jag tagit det lugnt resten av dagen. Inte tränat eller ansträngt mig. Jag var nog också lite extra uppmärksam på om jag kunde se att det läckte fostervatten, eller om det kom något spår av blödning. Det gjorde det inte. Förstår också vad du menar med att man gärna vill se på ultraljud om en vecka att allt är bra. Den tanken hade jag också. Jag tycker att du kan be din bm om ett extra ultraljud. Så att du kan släppa den oron. Hur lång tid är det tills du ska göra rul?

Purlan: Jag gjorde mkp på en tisdag. På måndagen kom brevet i brevlådan. Jag tror att det är ganska normal behandlingstid. Om det hade varit negativa besked så hade de ringt mig. Enbart positiva besked meddelas via brev. Så fick jag veta. Så jag grät av lättnad bara när jag såg kuvertet på hallmattan =). Jag önskar även dig lycka till och håller alla tummar för att du får ett positivt besked också!

Nallen04: Stort Grattis! Och böla på =). Det gjorde jag med. Så mycket spänning, oro och rädsla som ligger i kroppen när man väntar på besked. Inte konstigt att man behöver böla. Det tog lite tid för mig att landa i att "allt ser bra ut, jag kan vara lugn nu". Som du själv säger - låt det ta den tid det tar, sen kommer glädjetjutet. Grattis till ditt tredje barn! =)

Lady Paraplyh: Med all respekt - det är inte den frågeställningen som vi pratar om här i denna tråden. Den frågan debatteras livligt i andra trådar. Jag tror det räcker =). Mvh Sinni

Purlan: Jag tror också du får ett brev idag. Och jag tänker så här: Dåliga besked brukar meddelas så fort som möjligt. OM det hade varit dåligt besked så tror jag du hade fått ett samtal redan för några dagar sen. Så jag tror på post, och ett bra besked! =)

Purlan: Nämen va fasen? Har din brevbärare gått vilse....... Så frustrerande. När gjorde du provet? Kanske du skulle ringa dem imorgon och säga att du inte fått besked ännu. Ifall det blivit något fel på postgången mellan lab, sjukhus och dig menar jag. Men som sagt - du har väntat så länge så jag tror fortfarande att du får glada besked. Men man vill ju ha det så fort som möjligt såklart.

Purlan: Jag antar att ni fick bra besked då? Eftersom det kom brevledes? Äntligen! Stort Grattis! Det är inte så konstigt att du känner dig tom. Som vi var inne på tidigare i tråden - man går igenom så mkt under väntan på ett besked. Så många tankar och känslor. Så när väl beskedet kommer så kan man inte riktigt förutse sin reaktion. Låt det landa. Och pusta ut =).

Jag kunde inte heller se någon bild från ipad. Men som sagt - så skönt! Fira ordentligt under helgen =)

Mirabell: Jag håller med Purlan: du klarar det =). Det _är_ en seg väntan. Tycker att du ska göra såsom du föreslog för Purlan: dvs baka ett pepparkakshus och drick lite glögg under helgen. Hitta på saker för att få tiden att gå =). Håller tummarna för att du/ni får glada besked så fort helgen är över!

Gör det! Köp en stor fin gran och pynta låååångsamt, så det tar hela helgen. Alternativt - gå igång med att tillverka granpyssel, gärna avancerat och lite pilligt sådant, så går några timmar till =). Ha en skön helg!