misfall vid ultraljud, sluta säg att det är vanligt!

Hej, beklagar verkligen att ni förlorade er son!

Jag vet vad ni går igenom, jag födde vår dotter död i v. 19 efter att vi fått det fruktansvärda beskedet på rutinultraljudet....

Vi blev bra bemötta av vården men mycket var nog tack vare att vi ställde krav. De tre dagarna mellan beskedet och att hon föddes var en mardröm och det som gjorde att vi tog oss igenom dom var att vi mellan de hysterisak gråten la energi på att se till att allt som väntade framöver skulle bli så "bra" som möjligt. Vi skrev krav och önskemålslista och läste på mycket på internet för precis som du säger...man får inget riktig information och dom kan inte svara på frågorna man har.

Vi har efteråt varit på besök hos vår BM och varit hos MVC psykologen, att träffa vår barnmorska var bra, men psykologen kunde kvittat.

Vår läkare sa att detta absolut inte får hindra oss från att försöka igen och att det bara var att "sätta igång" så fort blödningen slutat. 
Vi vet ju varför och hur vår lilla flicka dog....det var ren otur. Det känns sååå jobbigt.  Hoppas att ni får svar på varför er lilla pojk inte fick leva....jag inbillar mig att det ger en liten tröst att veta....

Du kan läsa om det som drabbade oss i artikeln här nedan.

http://www.familjeliv.se/Vantar_barn/1.2453734

Kramar till dig!

Mitt första barn hade varit död i nio veckor på ultraljudet vecka 19, så de va väldigt iskalla och sa "ja de e dött, vi bokar tid för skrapning".. Själv sa jag upp mig från jobb och efter att ha varit isolerad ett tag börja jag gå till psykolog, något jag aldrig ens blev erbjuden? Sjukt.. Två missfall efter de innan dottern kom, sen va jag på vul innan tjejen fyllde år men de va också dött, vi väntade tre veckor för att va säkra på att de va dött o inte bara förtidigt att kunna se eftersom de inte ens syntes på vul men fick då ta abortpiller och den gången fick vi återkontroll och står nu i fertilitetsutredningskö så förhoppningsvis får jag träffa fertilitetsläkaren efter nyår och komma till botten med missfallen.. De gav mig ingen utredning tidigare just eftersom "de va vanligt" sa de.. Men fyra missfall (2 mf och två ma) e inte så vanligt..

Jag beklagar så!

Jag fick inget missfall, men fick hela graviditeten fram till samma dag som vår dotter va beräknad att komma den 22 juni i år. Då va jag i vecka 40. Hennes hjärta hade slutat slå då, o hon föddes den 25 juni.

Det upptäcktes då vi åkte in för jag var orolig då det va väldigt lugnt i magen.

Hennes hjärta slutade slå för att hon snurrat in sig i navelsträngen runt halsen, magen o axlarna.

Hon e verkligen den finaste tjej jag sett.

Massa kramae

beklagar. fick efter RUL ta det svåra beslutet att avsluta men fick jättemycket stöd från läkare, sköterskor,bm och kurator, både före och efter. direkt efter moderkakan kommit gjordes vul för att se att allt kommit ut. fick även tid för återbesök till gyn några v efter. kuratorn ringde och berättade när sonen kommit till minneslunden m.m. alla där gjorde en jobbig situation hanterbar.

Jag beklagar era förluster ???? Det verkar som om bemötandet är olika från fall till fall, säkert också personbundet...tyvärr! Jobbar själv som sjuksköterska och vet att vissa borde bannlysas från vården! Jag har nu tagit tag i min situation själv och också börja ställa krav!

Har fått lämna en del blodprover bla och hoppas att obduktionssvaret snart kommer!

Alltid skönt att få höra andras upplevelser och erfarenheter om det hemska som drabbat oss! Kram till er!

Oj konstigt med ??? Menar givetvis !!!????

Men oj! !!!!!! Känns mer rätt där i början ????

Beklagar verkligen!
ÄR själv helt jävla nersjunken just nu pga missfall med.. vi förväntade oss att vår lilla tjej skulle bli storasyster och pluset på stickan var MER än välkommet! men nä så jävla lycklig skulle väl fan inte jag få vara!

Ringde på måndagen då jag började blöda i v 10, först mvc sen 1177 sen mvc å til sist KvinniKliniken. BAD om att få veta vad blodet kom ifrån så jag visste vad jag hade å ställa mig in på, men kvinnan på KK sa till mig att det var ju "inte lönt att jag kom dit för det kunde lika gärna se bra ut när de kollade och samma sekund jag gick utanför dörren så kunde det ju lika väl sluta slå".
Grät som ett barn, ringde mvc på tisdagen, talade om att jag blödde mer, fick tid på mvc för VUL på onsdagen, med panik gick vi dit, fick reda på att den/det vart dött (inte utvecklats) sen v 3-4 och jag skrek att han skulle få väck det kvickt som fan, men jag fick snällt vänta ut det, och om det inte hade kommit självmant på fredagen så skulle vi få hjälp, han ansåg att det behövdes ett andra läkarutlåtande om att den/det var dött INNAN han kunde hjälpa till å få bort det.
Torsdagen kom å det gjorde missfallet med, med besked! Fy in i helvete vad det blödde och skit.
grät som en idiot, kunde inte röra mig utan att det forsade ur mig. bytade 11 (!!!!!!) bindor på 3.5 timmar för att det rann längs benen på mig. ringde 1177, de sa att jag BÖR åka upp å göra VUL så att allt va ok.

Väntade på akuten i 4 timmar för att gå in till den hemskaste jävla gynläkaren jag någonsin vart med om,
jag påpekade att jag tyckte det var jobbigt att göra VUL å då svarade han att "det var ju du som ville att det skulle göras" jo svarade jag, just för att se att allt är som det ska och att allt ska vara ute.

Helt plötsligt kör han upp kamerajäveln i fjaset på mig och jag tyckte att han kunde kanske förvarnat!?!, du visste ju att jag skulle kolla! :@

när undersökningen väl var över och han konstaterade att allt var ute, så talar han om klart och tydligt med dessa exakta ord.
-" Det här var ju väldigt onödigt. Du har tagit upp min tid som jag kunde lagt på viktigare patienter. Ett missfall är inget konstigt och om du nu har barn sedan innan så borde du veta att man blöder en hel del också."

Jag blev ställd, men har ganska bra skinn på näsan och svarade honom att vad HAN gör på sin arbetstid ska inte spela nån jävla kvitta för han får samma lön för att kolla mig i fjaset som att förlösa ett barn. och detta var det viktigaste för MIG nu.

Må den jäveln gå i för trånga skor!

Med detta vill jag bara förklara att (oavsett vilken v man är i) så får man fan inte bli bemött på detta hemska brutala sätt!! Får du ett plus på stickan vet du vad som komma skall, hinner bygga upp en förväntning, en längtan och en stark kärlek till något du ännu inte sett. Jag förstår definitivt din frustration!!
Jag har gått ner i mig själv för denna hemska helvetesveckan, när jag skulle behöva vara en glad och lycklig mamma till min dotter som jag blivit välsignad med.. men ska jag aldrig få uppleva detta en gång till? baaaaara för att jag har en frisk dotter?
Det är det vanligaste jag får höra.. usch va jobbigt, men du har ju faktiskt en frisk dotter som du ska vara glad för.. men fuck you då hemska människor som inte blivit bemött som en påse bajs, som inte blivit av med ett efterlängtat barn, som inte har en jävla susning!

Hoppas verkligen du kan få uppleva en graviditet (oavsett jobbig genom illamående kräkningar å dylikt!) så att du får känslan av att ha ditt barn i dina armar <3