Hur sluta amma 1,5-åring?

Hej. Jag kan berätta om hur vi haft det. Min son är 19 mån så det är ju samma ålder. Jag började jobba i mars så då försvann dagamningen, annars sprängdes jag på jobbet Men han fortsatte kvällar o nätter. Nu de senaste månaderna ville han amma hela nätterna praktiskt taget, det var jobbigt eftersom jag ska upp till jobbet vissa dagar. Så för att han inte ska bli förvirrad bestämde jag mig för att sluta helt på nätterna för en månad sen. Jag sover nu med en långärmad tröja. Vi samsover o det tog ett tag innan han slutade fråga efter bröstet på nätterna, ibland kan han fortfarande fråga nu med men utan att bli ledsen. Ofta har det funkat att pappan tar honom vid uppvak (tänder på g här med: vissa nätter gråter o vaknar han en gång i timmen) men pappan måste ju få sova de nätter han ska jobba dagen efter så jag måste ju såklart också ta sonen på nätterna. Vi går upp o erbjuder vatten, ev blöjbyte om han kissat mycket. I början blev han skitarg men inte nu längre (för det mesta).

Jag tror att du bara måste bestämma dig. Jag är ingen anhängare av att låta barn ligga själva o gråta, så blir han ledsen på natten så går jag fram o tillbaka med honom i famnen, så han får vara nära. Till slut lägger han ner huvudet o då kan vi lägga oss igen. Ibland lägger vi oss på soffan istället, kanske dumt men han somnar o då får vi vuxna också sova, sen flyttar vi in till sängen igen efter ett tag.

Jag ammar fortfarande på kvällen. Han älskar amningen.

Men du får inte tro att du på nåt sätt är elak om du slutar nattamma. Du behöver inte resa bort, bara bestämma dig o se till att han kan vara nära så kommer han ju fortfarande känna att du finns där för honom. Sätt upp tex att ingen amning mellan godnatt o godmorgon, men vatten ist. Jag försöker undvika amning nära sömnen för att dom två inte ska flyta ihop igen.

Barn är ju väldigt olika...min son har väl börjat sova lite lugnare än innan men han har alltid varit orolig på nätterna o vaknat ofta. Aldrig sovit hela nätter. Det är skitjobbigt men man får försöka hitta det som funkar i just ens egen familj. O försöka att inte bli påverkad av omgivningens tjat, för är det nåt omgivningen är experter på så är det andras barn Ofta utgår ju folk ifrån att alla barn kan följa samma mall men så är det verkligen inte, lika lite som vi vuxna kan det.

Tyvärr kan jag inte råda kring det där med sängen. Det är nånting som ännu ligger i framtiden för oss...

Och det där med att han vill hålla i ditt bröst. Min son vill ligga o gnugga/röra stubbigt hår, antingen i armhålan eller som nu senast eftersom jag har tröja på mig, mina ögonbryn. Väldigt jobbigt. Vi försöker ha med en gosedjurshund hela tiden o flytta över snuttandet till den, men ibland är han svårtflirtad. Ni kanske kan göra nåt liknande? Hitta nåt som han kan ligga o peta på, som han kan ha i sin säng sen också.

Tack så mycket för ditt svar! Skönt att höra att fler har varit med om liknande situationer. Det har gradvis blivit lite bättre för oss de senaste nätterna med färre uppvak. Jag känner dock att han är väldigt orolig framförallt de första timmarna av sömn och hela tiden känner efter mig med handen i sömnen. Hur gjorde du när du fortsatte samsova men utan att amma? Min kille blir helt hysterisk om han inte får bröstet men jag antar att det är något man på något sätt måste ta sig igenom. Jag har bara haft väldigt svårt att ta den fighten än så länge eftersom det fram tills förra veckan ändå fungerade hyfsat.  Jag vet faktiskt inte om vatten skulle fungera, har aldrig testat med det, ger du honom i nappflaska då?

Jag är fortfarande väldigt kluven till huruvida jag ska hålla mig hemifrån under några dagar för att sluta amma eller om jag ska finnas där men neka honom bröstet under nätterna. Vet liksom inte vad som är jobbigast för honom och mig. Han blir ju antagligen mer frustrerad av att jag (och brösten) är där men att han inte får det än om jag inte är där alls. Samtidigt som jag inte heller vill att han ska känna att jag övergivit honom. Jag ska fundera den kommande veckan och se hur vi bestämmer oss för att göra under julen.

Min pojke blev också ledsen o arg. Särskilt när vi försökte ge vatten de första nätterna, han försökte nog säga att det alls inte var vatten han ville ha utan bröstet. Men jag gick o gungade honom i famnen bara. Det tog såklart några nätter men det blev lugnare o lugnare.

Han dricker inte ur flaska, han har aldrig gillat den, så han får i glas eller i pipmugg.

Jag tror att det säkert går bra de nätter du åker bort, men tror du inte han ändå kan försöka ta vid där ni var innan du åkte? Så det kommer nog i vilket fall som helst bli en del försök från honom att amma på natten.

Jag jobbar bara 50% så jag passade på att ta striden när min helg blev extra lång. Så jag kunde vila på dagen med honom om han var jobbig på natten. Du kanske kan göra nåt liknande?

Jo jag måste absolut vara beredd på att det blir fight även om jag åker bort. Jag har som sagt inte alls bestämt mig, det känns inte riktigt rätt att lämna honom. Det jag funderar på är ändå om vi kan ha kommit en bit på vägen om han vänjer sig vid att sova utan mig några nätter först innan jag tar bort amningen helt. Men troligtvis kommer jag stanna hemma och sluta på plats. Väntar nog till jullovet dock så att jag kan få igen sova på dagen om nätterna blir superjobbiga.

Åh jag känner igen mig i det där!
Jag slutade amma när sonen var ca 20 månader.

Jag hade trappat ner under längre tid, så jag ammande bara vid insomning och på morgonen.

Till slut fick jag bara ta tjuren vid hornen så att säga och försöka söva honom utan amning och det började fungera. Då var det bara morgonens amning kvar och den tog jag bort efter några dagar. 

Det var sorgligt, men skönt på samma gång. 

Det som var jobbigast var att han var ledsen (tyckte jag) i ett par veckor efteråt, sedan verkade han ha glömt bort amningen. 

Vi har fortfarande en mycket fin och nära relation, så det förstörde inget att jag slutade amma...

Jag tänkte bara tillägga att jag inte gav honom något annat typ välling eller vatten, han har aldrig varit intresserad av välling och vatten tyckte jag var onödigt (numera har han ett glas vatten vid sängen).

Han älskar att hålla i mina öron numera istället för brösten  

Jo tyvärr är detväl så bland familjelivsföräldrar, mammor? att barnen tar allvarlig skada av att bli ledsna när man slutar amma........så gör man bara inte...........de behöver dig förstår du väl?............

Nu ligger den här tråden under "attachment parenting" så det kanske säger dig något om den inställning de flesta mammor i den här avdelningen har?

Om du inte tycker att det är någon bra metod att uppfostra sina barn med, så är det helt okej. Alla har olika åsikter. 

Precis, jag la tråden här för att jag tänkte att det kunde finnas långtidsammande mammor och föräldrar som hade stor förståelse för samsovning/amningsproblem här. Tack för svar och tips. Om det inte vore för att sömnen varit så störd senaste perioden skulle jag nog kunna fortsätta amma ett tag till så vi får ser hur det fortlöper den närmsta tiden innan jag bestämmer mig.

Igår hittade jag en del av en kindtand som äntligen lyckats ta sig upp. Vi har väntat i många månader på detta så jag vågade inte säga ytterligare en gång att det kunde vara det som var felet nu. Jag bara hoppas att det är förklaringen till de många uppvaken förra veckan och att det kommer gå över snart. Inatt kom han in till mig först kl 3 istället för 22-00 som det varit senaste veckan så det kändes som ett steg framåt. Men samtidigt så är det ju tre kindtänder till som ska upp och jag vet inte hur lång tid det tar emellan så vi får väl se hur det blir med sömnen framöver.

Sista två veckorna har jag behövt amma till sömns även på kvällarna och det vill jag inte fortsätta med så jag funderar också på hur jag ska ta mig ur det. Tips där någon?

Jag tänkte att jag skulle uppdatera lite om hur det har gått. Jag bestämde mig för att sluta nattamma på annandag jul. Första uppvaket var han ledsen i 2 timmar innan jag till slut tog till youtube och ett filmklipp för att få honom att lugna ner sig. Sedan somnade han om och accepterade läget övriga gånger han vaknade. Tredje natten gick det utan att visa film vid första uppvaket och sedan dess verkar han ha fattat att vi inte ammar på nätterna.  Det gick mycket lättare än jag var rädd för och jag är glad att jag "tog fighten" som inte var så jobbig.

Han sover fortfarande bredvid mig i dubbelsängen halva natten och brukar ofta stoppa in handen innanför tröjan och pilla på bröstet vilket jag tycker är helt ok. Efter en vecka drog jag ner amningen till enbart morgon och kväll och efter ytterligare några dagar tog jag bort morgonamningen. Han verkar inte sakna morgonen utan fattar att han och pappa går upp och att mamma ligger kvar och sover. Kvällsamningen är fortfarande kvar och verkar poppis så jag är lite osäker om jag ska sluta helt eller behålla den ett tag till.

Han har sovit hyfsat bra på nätterna, ett par uppvak i början men sedan mer stabilt. Antagligen vaknar han fler gånger än jag tror men lyckas somna om utan att jag vaknar. Problemet är dock kvällarna. Han somnar fint själv i spjälssängen (pappa nattar). Han vaknar fortfarande alltid runt 21.30-22 och då får jag honom att somna om genom att lägga oss i 90-sängen som står bredvid spjälsängen. Sedan flyttar jag över honom till spjälsängen igen. Nästa gång han vaknar (allt mellan 23-02) så får han komma in och sova bredvid mig och pappan tar 90-sängen. Jag vill verkligen komma ifrån det här med uppvaken under kvällen för det gör det svårt att vara borta och svårt att ha gäster på kvällarna för det blir så upphackat och jag vet aldrig när jag måste springa iväg och lägga mig. Hela hösten sov han stabilt fram till iaf 2-3 på natten.

Måste jag sluta amma helt tror ni? Och måste vi få honom att somna om själv i spjälsängen varje gång för att han ska börja sova stabilare? Han blir helt hysterisk vid första uppvaket om jag inte lägger mig ner med honom utan försöker få honom att somna i spjälsängen istället.

Åh vad det känns igen det här! Min son är snart 20 månader och älskar också att amma. Numera ammar jag bara vid nattning, tog bort nattamningen i augusti, och det var också en kamp. I slutet av september började han sova mycket bättre, sov åtminstone 2-3 nätter i veckan hela natten i sin spjälsäng.

Nu sen en månad tillbaka är det kaos med sömnen. Han sover väldigt oroligt, vaknar ofta, är ledsen och kan bli  hysterisk om han inte får lov att pilla på bröstet. Vet inte vad det beror på, men det sägs ju att runt 1,5 år är en rätt besvärlig tid. Vet inte om det också är tänder på g....

Skönt att höra att det inte bara är min lille som sover oroligt och inte vill släppa bröstet.

Ja visst är det skönt att höra att fler har problem med liknande saker. Min lillkille har helt plötsligt börjat vakna kl 6 istället för tidigast 7.30-8 under hela jullovet (vi ställde til och med klockan för att få någon sorts rytm). Men å andra sidan så vaknade han först efter 23 igår så kanske att han sover djupare på kvällen nu när han är tröttare och sover kortare på morgonen?

Imorse vaknade jag av att han hade dragit upp min tröja och precis börjat suga tag på ena bröstet men jag tog bort honom därifrån. Hoppas det inte blir en vana utan att han förstår att vi inte ammar i sängen längre. Har du tänkt fortsätta amma på kvällarna länge till? Jag är så kluven till det hela. Jag gillar amningen men orkar inte längre ha så struligt med sömnen.

Det verkar som att många har lite svårare perioder med sömnen i den här åldern, runt 18 månader. Oavsett om man ammar eller inte! Så tro inte att ni är ensamma Antar att det är mycket som händer i barnens värld kring den här tiden, dessutom är dom ju så olika känsliga.

Sonen accepterade till slut ett gosedjur som han vill ha med när han ska sova men på nätterna när han sover lättare pillar han gärna på mina ögonbryn o ögonfransar. Något påfrestande kan jag erkänna, det är svårt att sova igenom att nån han händerna i ens ansikte