Ni som lever i sexlösa förhållanden, hur undviker ni att er "bitterhet" spiller över på resten av förhållandet?

Jag lade alldeles för många år i ett sexlöst förhållande.

Det är det bästa jag har gjort att lämna henne.

Hade jag vetat att jag kunde få hur mycket sex jag ville hade jag nog lämnat tidigare, men trodde att ingen ville ha sex med mig. Konstigt hur man kan tänka efter 20 år med alldeles för lite sex. Men vi blev ihop som tonåringar och jag förstod i te att jag kan ha krav också.

Något år efter jag lämnade henne träffades vi och jag fick en kram. Hon bad om förlåtelse för vilken bitch hon hade varit. Berättade att hon var skitkåt i sitt nya förhållande och att han aldrig ville. Att hon plötsligt förstod vad det gör med en person att ständigt få ett nej...

Idag är jag poly och kan ha sex med vem jag vill och har insett att det faktiskt är många som tänder på mig och att jag är riktigt bra på sex.

När jag lämnade henne hade jag inget självförtroende alls. Har gått många sex- tantra- och repkurser för att återfå självförtroende och vara så säker på allt tekniskt som kan vara skoj att jag kan vara totalt närvarande i det jag gör.

Mitt livs viktigaste tips: lämna ditt sexlösa förhållande nu.

Och är du inte redo ännu - börja med stt återfå stolthet över din kropp genom att börja träna. Tre gånger i veckan. Det som känns roligt. Kondition och styrka.

Eller börja med att skriva till någon som gjort samma resa.

Och nej. Du kan inte skylla på barnen. De mår inte bättre av stt du är kvar i ett uselt förhållande. De behöver en glad mamma och pappa. Ett år efter separationen är både du och ditt framtida ex lyckligare.

Lycka till.

Dö inte bitter.

Du ångrar bara det du inte gjort.

Ibland undrar jag hur människor fungerar. Varför i hela världen kastar du bort ditt liv på honom?

Förstår du inte att du har exakt ett liv? Att varje dag som går blir du äldre, mindre attraktiv och mer bitter?

Att du, bara du, har ansvar för ditt liv och att ditt ansvar är 100%igt. Du kan inte skylla på honom när du blivit bitter, för du väljer den där porrunkande mannen varje dag i ditt liv istället för att ha bra och hett sex med någon som vill tillfredsställa dig så du inte kan sitta dagen efter.

Välj nu eller skyll sig själv.

Först och främst. Sorry att det alltid blir så långt. Läs det du orkar eller hoppa till slutet. Där ger jag mina bästa tips.

Jag menar att jag är polyamorös. Jag blir kär i fler och kan ha flera parallella förhållanden, just nu är jag dock singel.Jag tycker att det låter som om du har kommit på hur du vill ha det. Mycket bra!

Tack! <3
Personligen tror jag (som vetenskapen) att vi människor är gjorda för att hänga ihop som "par" i max sju år, sedan förändras kroppens kemikalier för att maximera möjligheten till att sprida våra gener genom att vilja vidare. Vi tröttnar på att ha sex med vår partner och andra blir mer intressanta. För några går det fortare och för några går det längre tid. En del fokuserar på annat (som träning, landsvägscykling, poker på nätet, porr, alkohol, titta på tv eller att renovera huset) så de glömmer bort att de egentligen inte trivs i förhållandet. En del öppnar sitt förhållande och de flesta blir seriemonogama och byter ut sin fullt fungerande partner och gör om relationskarriärsstegen en gång till. Och en gång till.

Det finns många skäl till att vi har sex. Att känna oss åtrådda, att det är skönt och avslappnande, att känna att vi lever, att knyta sociala band, att vi är nyfikna, att vilja ha barn. Alla skäl är väl goda skäl tycker jag.

Generellt tycker jag det är en rätt dålig idé att lämna ett fullt fungerande förhållande för att man inte har samma sexlust och driv. Om båda är överens om att allt annat funkar verkar ju det jävligt korkat. Då får man ju inte vara så oerhört inskränkt så att man tänker "visserligen har jag ingen lust att ligga med min partner, men ingen annan skall få göra det heller, för han är MIN, bara MIN och jag gör som jag vill med hen. Jag ser hellre att hen är olycklig för jag bryr mig bara om mig själv."

Egentligen tror jag att mycket få människor är elaka på det sättet. Det handlar nog bara om att vi är så otroligt itutade normen att man bara kan ha sex med sin partner. Rätt få inser att det där med sexuell och social monogami uppfanns på 1900-talet och är kopplat till Hollywoods förmåga att berätta historier. Alla som har läst om sexualitetens historia vet att de flesta människor tror att det alltid har varit så här... SÅ, prata med din partner om vad du önskar och se vad som händer. Kanske inget, kanske upptäcker ni sexuella fantasier ni vill utforska tillsammans, kanske att en eller båda av er vill ha sex med andra. Om inte annat har ni öppnat era kommunikativa spjäl för nästa gång ni behöver vädra något - och på kuppen har ni kommit varandra nära.

Nej, det kanske är det där som är vår största livslögn. Man säger ju att man kan koka en groda om man värmer vattnet sakta. Grodan märker inte den gradvisa skillnaden och låter sig dö kokandes. Det är samma i förhållanden. Det som beskrivs här - hur ni låter er behandlas i förhållanden hade ni ALDRIG gjort när förhållandet var nytt. 

Om man gör som man alltid gjort får man det resultat som man alltid fått.

Om du ändå är trött på att leva sexlöst, ändra på något. Berätta för din partner att du nu gjort allt vad du har kunnat. Du har städat damm, lagat extragod mat, hämtat barnen tidigare på dagis och köpt sexleksaker. Du har försökt med porr, du har försökt med vin och inget får hen att piggna till. Då är det dags att berätta att du tyvärr bara har ett liv och att om din partner inte vill ha sex så finns det säkert andra. Berätta att du inte vet hur det skall gå till, men att förr eller senare kommer du ha sex med någon annan. Antingen för att ni har lämnat varandra eller för att du vill vara kvar, men ändå leva. Överlåt till din partner att fundera över hur hen vill ha det.

Och som ett sluttips. Om ni är överens om att allt egentligen är jäkligt bra, förutom att ni har hamnat i vinkelvolten när det gäller sex. Att ni egentligen båda gillar sex men att det inte blir av - att det är kladdigt och jobbigt och inte värt det för den ena av er. Då kommer inget att bli bättre av att låta tiden gå (om det inte är två veckor efter förlossningen förstås) - då måste ni göra något för att något skall bli annorlunda. 

Så, gå igenom listan och fundera över vad som kan funka:
1. Låta varandra ha sex med andra. I många fall innebär det att ni kommer att ha mycket mer, bättre och roligare sex också. 
2. Ha sex tillsammans med andra. Swingersgrejen är supervanlig. Regga er på bodycontact så får ni se. Även om ni bor i en medelstor stad finns det hundratals par i er situation.
3. Bjud in en extra kille. (Ja, jag vet att ni hellre vill ha en extra tjej, men ni kommer att ägna år av att leta om ni inte är superheta båda två. En extra kille är inte så svår att få tag på. Ni kan tex fråga mig.)
4. Gå en parkurs tillsammans. Circuseros.se (Jennie och Calle), Paula och Henrik (lustinlife.se) eller Johan Ekenberg har alla parkurser med lite olika inriktning. Generellt börjar de väldigt snällt, mjukt och i fortsättningskurserna blir det lite mer utmanande. Egentligen tycker jag att alla skall gå en sådan kurs oavsett om ni kombinerar det med någon av de andra. Det ger ofta en nytändning i relationen och ni kommer bort ifrån det förutsägbara sexet som är det som dödar. Jag har gjort något med alla ovan och tycker alla har för- och nackdelar. Om någon vill ha speciella rekomendationer kan ni skriva till mig och berätta om hur ni har det i just ert förhållande och hur ni är som personer (blyga, sexgalningar eller pensionärer) så kan jag nog tipsa om vad som blir bäst.

 

Du som är singel/solo, men tänker dig att vilja ha en relation i framtiden och inte vill hamna i det här. Ekenberg har "en motorväg till Gud" - skitkonstigt namn, men många har sagt att kursen är riktigt bra. Paula mfl har sexsibilitykvällar i Göteborg som du vågar gå till själv (du kan gå som par också, men de allra flesta är singlar) och de flesta kvällar kan du komma som nybörjare. Hör av dig till Paula innan så tar hon extra hand om dig. Jennie har en kurs för bara tjejer som heter yoni. Av naturliga skäl har jag inte gått den, men den passar dig som är försiktig, blyg eller traumatiserad och vill ändra på det. Den är säkert bra för dig som är normalfungerande också - det kan vara en start mot att vara mer sann och öppen mot din sexualitet.

Sexsibilitykvällar finns i fler delar av landet också, bland annat i Sth och Skåne. Det är inte sådär superlätt att hitta alltid, men sökningar på tantra eller sexsibility på facebook eller på nätet fungerar ibland. Generellt är fb-sidorna mer uppdaterade. Eller så går det att skriva till mig. Jag är periodare här, så förvänta dig inte supersnabbt svar mitt under terminen.

Tydligen.
Men jag brukar ha mina återfall här mycket oftare än så. Jag är inte så bra på att vara solo. Jag är 48 och har varit singel i nästan ett halvår sedan jag blev myndig.

Men - ett bra förhållande tar mycket tid. Just nu har jag mycket tid över.

Hmm. Det verkar som om du har rätt. Det känns inte riktigt bekvämt att det blev så, men jag uppfattade som att tråden handlade om det.

Jag tror, generellt, att vi inte är byggda för att ha långa förhållanden, men vi kan ha det under ett par förutsättningar:  Att båda partnerna förstår att man måste jobba med en relation för att få den att inte dö. Det är inte den enes jobb. Det löser sig inte automatiskt. Målmedvetet arbete med gemensamt mål kan man skapa bra, nära, närvarande, sexfulla, roliga bra, långsiktiga tvåsamma parförhållanden.

När jag ser mig runt bland vänner och andra, med måttstocken: har båda parterna i förhållandet ett betydligt bättre liv än de haft utan den andre? Har båda parterna ett bättre liv än de haft med någon annan?

Då är svaret skrämmande ofta nej. Men jag tror att nästan alla kombinationer med nästan alla kan skapa en fin, nära, välfungerande relation, så länge båda är villiga att jobba på det.

Och i de få fall där svaret är ja är det såklart alldeles utmärkt. Jag tror inte att poly är för alla. Jag tror inte att alla måste ha sex med flera. Jag tror att vi är olika. Men OM vi håller på att tråkna ihjäl på vår partner, sexuellt, emotionellt, praktiskt (eller oftast alla de där samtidigt) men ändå vill hålla ut kan sex med andra vara ett sätt att kunna fortsätta relationen. Alltså inte det enda sättet, men ett sätt som verkar fungera för rätt många människor, mest för att vi, generellt,  är programmerade för reproduktion och att sprida våra gener, så det är en stark, grundläggande drift. Starkare än närhet eller självförverkligande. Sedan är vi olika.

Rent kroppskemikaliemässigt blir sjuårsregeln satt ur spel när du har flera relationer. Då får du tillskott av både dopamin, oxytocin och allt annat kroppen behöver för att inte resetta sin cykel. Det går utmärkt att göra utan att vara poly. Om du utmanar din tvåsamma relation, ser till att åka iväg och göra saker ihop bara ni två, ha datenights kontinuerligt, har stor frihet att åka iväg på semester själva utan sin partner och få längta ordentligt mellan varven osv får säkert ungefär samma effekt.

På ett sätt känns det som att vi tycker väldigt olika. På många andra sätt tror jag att vi tänker lika.

Min grundinställning är att många par har rätt dåliga förhållanden, men de vill ha kvar dem. Då tycker jag inte att jag skall säga: 90% av alla ni på familjeliv borde dumpa er partner och tänka om och hitta någon som ni funkar bra ihop med.

Jag tror det blir mer konstruktivt att säga: fundera på om du verkligen skall vara kvar med din partner. Om du nu bestämmer dig för att göra den grejen finns det lite saker som jag föreslår att du gör. En av dem är relationskurser. En av dem är att tänka mer fritt kring sex med andra. En av dem är att gå i parterapi och börja prata om vad ni önskar, vad ni behöver och hur ni skall lära er att kommunicera med varandra.

Vi får tro olika om hur integrerat sex är i relationen och hur sammankopplat det är med sex. Jag vet att människor fungerar olika. Jag vet att en del klarar sig utmärkt utan sex och andra tar livet av sig om de inte får sex. Det finns inget rätt och fel, inget ok och inget inte ok i det. Vi är olika. Om sex är viktigt: se till att få sex. Om sex inte är viktigt, hantera det så. Om din partner går sönder av att inte få ha sex, men ni ändå vill hålla på och köra er relation: låt hen ha sex med andra. Och konstgjord andning kan också hålla en halvdöd (relation) vid liv. Funkar perfekt om det är det som önskas.

När det gäller vilka vi kan ha en bra relation med så visar all forskning kring anknytningsteori och övrig parbildningspsykologi att vi kan fungera bra tillsammans med ett mycket stort antal partners och att våra urval till stor del sker slumpmässigt och baserat på grunder som inte alls är relevanta för vårt möjlighet till ett långt och lyckligt tvåsamt parförhållande. (Eller som du beskriver det på svaga grunder. Vi tycker alltså samma!) Under den största delen av vår nedtecknade historia har parbildning skett via arrangerade äktenskap där kärlek eller attraktion inte ens fanns med på listan över sådant som kunde övervägas. I alla kulturer. De äktenskapen höll livet ut. Antingen beror det på att föräldrar alltid bör välja partners till sina barn, eller att vi kan fungera ok med de flesta - och med massor med normklister kring relationerna så kan de fungera tills döden skiljer oss åt. Av olika anledningar är de flesta av oss lätt skeptiska till den utvägen idag. ;)

Som Esther Perell säger (fritt översatt): vi är inte byggda för att vara lyckliga. Vi är byggda för att reproducera oss. Sex är sättet som vår gammelhjärna löser det problemet på.

Även om du tycker att sex borde vara mindre viktigt, att kärlek är viktigare så ser de flesta det trots allt så. Sex brukar ses som ett grundläggande behov som är genetiskt inprogrammerat på samma nivå som sömn och mat och i botten av trappan. Att ha kärleksfulla förhållanden gör att vi mår bra, men ligger betydligt högre upp i behovshierarkin, på nivå tre eller kanske till och med fyra eller fem, beroende på vilken funktion som avses. Det behöver inte innebära att det är så för dig, eller för alla människor.

Så, om du nu istället för att försöka slå hål på mina argument berättar vad du tycker att hela den majoritet människor som sitter fastlåsta i halvbra (eller helt usla) förhållanden borde göra, dels direkt och dels på sikt för att få ordning på sitt liv? Hur hittar alla en bra partner som fungerar perfekt så länge som de vill?

Sen kan jag ägna mig åt att slå hål på dina tankar om det. Eller så håller jag helt enkelt med. Det sistnämnda är faktiskt inte helt otroligt. :)

Jag med. Jag har ju varit medlem här i många år. Nuförtiden brukar jag orka en vecka eller två innan någon dödar diskussionslusten helt eller trollar sönder en bra diskussion.

Konstaterade för några år sedan att jag skrivit åtta normallånga romaner i text på det här forumet och där jag funderade på vad jag fått ut av det. Sedan kom jag på att jag faktiskt har fått några fina dejter, en nära vän, riktigt bra sex i några fall, några vänskapsrelationer på mail. Trots det står jag bara ut ett litet tag.

Men i sådana här trådar känns det bra och roligt och givande. Tack för pepp! :)

Puss på er.

Min långa relation hade nog fått många fler år genom att öppna den, så det var tur att vi inte gjorde det. Jag har fått det så mycket bättre utan den relationen. Jag trodde verkligen att vårt ickeexisterande sexliv vad vårt enda problem. Så var det ju inte. Jag vet att jag talar till kören nu.

(En utläggning här: min spaning är att vi människor bara klarar av att fokusera på ett problem åt gången. Det blev så tydligt i en relation nära mig. De hade svåra ekonomiska problem, båda var arbetslösa i omgångar och båda ville ha barn och gifta sig, de skulle bara få till ekonomin först. Plötsligt fick båda rätt välbetalda jobb och fyra månader senare hade de separerat. När de fick pengar blev det så tydligt att pengar inte hade ett skvatt med deras dåliga relation att göra. Det var bara det de orkade/kunde/ville se. Det kan säkert vara så med sex i vissa fall också, åtminstone för en av personerna.)Det är det där som är tiotusenkronorsfrågan. Skälet är att vi har en så tydlig parnorm. Relationskarriären är vårt viktigaste tecken på framgång - mycket viktigare än jobbkarriären. Vi skall vara tvåsamma och klättra uppåt, skaffa större boende, barn och en jävla kombibil.

Att lämna relationen innebär att ge.upp.allt. Att dö - och inte bara en smula. Att vara tvungen att börja om från början innan man nått tillbaka till den punkt i karriären när ens föräldrar kan känna sig stolta och man har nått meningen med livet. Alla som separerat inser med häpnad vad som händer med alla de där nära kompisparen som man delat så många öl runt grillen med. Alla försvinner som om man blivit drabbad av rabies. Ingen hör av sig. Den där rabiessmittan är alla livrädda att ens partner också skall få, så med lite tur finns det några andra singlar som man kan börja hänga med och glömma alla de där som bara plötsligt försvann. 

Sedan börjar det om. Man träffar någon ny. Umgås med hens kompisar. Bara par. I värsta fall glömmer bort sina riktiga nära vänner som fanns där när partnern försvann. Man bygger upp nytt, investerar i nya grillkompisar. Strävar upp mot den högsta punkten på relationskarriären: "gilla att grilla", även om de flesta djupt inne vet att det innebär tomhet, dåligt sex, diskussioner om fotboll/inredning och yta till en nivå när man längtar efter att bara känna något. Eller få ha lite sex. Eller få upptäcka någon. Och man träffar den där nya och alla vänner försvinner och allt börjar om igen.

Att även om vi inte ser det här så tydligt, så när våra ögon väl är öppnade är det svårt att ha det osett. Det där är skälet till varför folk stannar i usla relationer.
1. De är skiträdda.
För att bli ensamma, lämnade, få det ekonomiskt kasst.
2. De är skiträdda.
För att blir utkastade ur gemenskapen.
3. De är skiträdda.
För att barnen säkert mår bättre av att se sina föräldrar skicka små giftpilar och ha världens sämsta relation.
4. De är skiträdda.
För att det kanske är så illa att det inte kommer att bli bättre. Att gräset inte är grönare. Att de gör om samma misstag en gång till.

Och det är läskigt. Men det kan bli jävligt mycket bättre om man väljer det med öppna ögon. Man kan välja en egen väg. Man kan välja att få en sann och fin och nära relation om man träffar någon annan som vågar vara sann och öppen och där ni går den väg ni önskar och behöver istället för det som normen säger att man skall.

Jag stannar här i det här inlägget för att det inte skall bli så långt. Det är långt nog ändå.

(Ja, om det är sexet du vill åt tror jag att de där tusentals timmarna text går att investera på betydligt bättre sätt på annat håll.) Kanske samma med vänskap etc.

Jag hör vad du säger och jag respekterar din syn och din tro. Jag speglar den så här: sex hör hemma i en trygg parrelation. Där är den bra, fin och gör nytta. Syftet med sex är att stärka och hålla ihop en parrelation. Om man inte får till lusten kan man med trygghet och värma närma sig varandra och då börjar sexet fungera, eller så kan man använda plattformen för att ta sig dit.
(Du får gärna korrigera min spegling om jag har misstolkat dig.)

Jag skulle vilja dela upp det så här:

När vi väljer en ny relation behöver vi ägna mycket mer energi och tid åt att fundera på om det är rätt person för oss. (Framför allt för er som är monogama. Jag tycker synd om er, det här är ju sinnessjukt tufft. Monogami är ju liksom elitserien av hur man gör relationer, allt annat måste ju vara enklare...)

Ni skall hitta en person som är den hetaste älskaren/älskarinnan, den bästa föräldern, din bästa vän, den effektivaste projektledaren, den bästa vännen, den tryggaste hamnen, den bästa lyssnaren, den gladaste pepparen, den mest kreativa fixaren i en och samma person. Dessutom skall hen vara 1,90/1,60 lång, inte för tjock, ha rött hår/yvigt coolt hipsterskägg, ha rätt utbildning, vilja värna lagom mycket om miljön för att vilja flyga till solen på semester, men ändå bry sig tillräckligt för att lägga pengarna på kravmärkt mjölk, ha rätt värderingar, vilja bo på rätt plats, ha bra föräldrar, ett socialt liv etc etc.
Dessutom skall ju hen älska dig på ett närmast psykotiskt sätt för att det skall funka och du skall vara hens bästa på alla de här punkterna.

Sådär många grejer kan vi inte hålla i huvudet, så vi fokuserar på om vi är kåta på personen, den verkar gilla mig och om personen är tillräckligt singel. Så får det andra bli som det blir.

Observera att nedan kan upplevas lite cyniskt, men bär med mig! ;)
Mitt enda tips när det gäller att välja en relation är: Välj den person du tror kommer att bli ditt bästa ex. Trots allt är risken att det tar slut runt nittio procent. Om du skall titta bakåt på din relationshistorik är den ju hundra procent, alla dina gamla förhållanden har tagit slut. Ett bra ex är så här: en person som är rädd om dig när du mår dåligt, en person som tar hand om barnen för deras bästa, en person med ett stort hjärta som åker hem till sina vänner med hemlagad soppa när de är sjuka. En person som kan lyssna när din mamma har åkt in på sjukhus, som är närvarande, som bryr sig, som vill förstå, som vill lyssna. En bra vän helt enkelt. En jävligt bra vän. Det är den personen du vill bli ihop med, framför allt om ni skall avla.

OK, nu har du en bra, fin nära relation. Ni kan prata, lyssna, förstå varandra.

Sex då?
Jag tror så här. Sex är bra, vi mår bra av det, känner oss connectade och avslappnade. Glada, tacksamma, kära, kärleksfulla, närvarande.

Generellt bör det väl vara så att mer sex är bättre än mindre sex. Bra sex är bättre än dåligt sex. Allt detta såklart så länge parterna är överens, det sker frivilligt, alla är vuxna och allt det där.

OK. Generellt verkar alla som jag har träffat vara överens om att man blir bra på det man tränar på. Om jag landsvägscyklar tre timmar om dagen kommer jag bli bättre på det än min granne som käkar chips tre timmar om dagen och tränar en gång per år. Om jag skall bli bra all-round-cyklist så är inget av de två alternativen det bästa. Då behöver jag cykla mountain bike, downhill och enhuling ibland. Jag behöver variera min träning: långt ibland, kallt ibland och riktigt jäkla tufft ibland. Och däremellan god kost, sömn, vila och återhämtning i stor dos.

En bilmekaniker med egen verkstad som har ägnat en stor del av sitt liv åt att meka med blandade bilar och med massor av verktyg kommer att vara bättre på att laga bilar än jag som äger några skruvmejslar, en skruvdragare och en borrhammare. Han kommer också tycka att det är roligare att ha löst ett sällsynt spännande problem och känna stor stolthet.

En person som har en relation genom hela livet kan ha bra sex med sin partner och både hen och partnern kan vara supernöjda med det de har. Då är ju det fint och bra och det finns ingen anledning att ändra på det.

Men det kan också vara så att om man vill ha ett kreativt, utvecklande, skojjigt, varierande sexliv så är det praktiskt taget omöjligt på lång sikt utan att ta in influenser utifrån. Influenser utifrån kan vara sexkurser tillsammans, eller leksaksinköp eller porr eller gudvetvad.

Men jag tror faktiskt att om du håller med om den där logiska formuleringen ovan: Om sex är bra så är mer sex bättre.
Sex blir bättre om du har haft nyfiket, öppet, utforskande sex med fler.
Då kan sex utanför förhållandet vara bättre, mer utvecklande, mer spännande, skapa mer utvecklande (och jobbiga) samtal som för er närmare varandra.

Sex utanför förhållandet behöver alltså absolut inte handla om att det är sexlöst, tråkigt, otillräckligt. Det kan lika gärna handla om att tanka energi utifrån och ta in det i förhållandet. Det är inte alls ovanligt att sexlivet exploderar i ett förhållande när det öppnas och att man har tio gånger mer sex inom förhållandet än utom det. Plötsligt blir personen mer intressant, mer attraktiv, kan nya saker, tar i mig på andra sätt.

Till slut. Sex utanför förhållandet är ingen universalmedicin för något förhållande. Jag tror inte att det är för alla. Men superlånga sexuellt monogama förhållanden är inte det människan avlats fram till att ha i sin naturliga miljö. Det innebär inte att vi inte kan ha det, men vi får kämpa som fan om det är det som vi vill nå. Och man måste vara två. Det är tyvärr idiotiskt att gå in i ett förhållande och förvänta sig att ni skall ha bra sex, bra samtal och nära vänskap efter 20 år tillsammans om ni inte har jobbat på det varje vecka under tiden. Men det är aldrig för sent att ta tag i det. Eller börja på ny kula. Det är ditt liv, du väljer.

Nej, jag tycker inte att du är tråkig. Jag vill inte göra den typen av värderingar. Jag tycker snarare kanske att du är intressant.

Att ligga och mysa är viktigare för mig än sex. Det kanske inte framgår, men jag är totalt ointresserad av sex utan närhet. Jag är intimitetsjunkie och allt som skapar närhet gillar jag. Så jag vill ha båda. Inte nödvändigtvis (men helst) med samma person. Men som flersam går det att ordna det där på flera sätt.