• Anonym (knockad)

    Hon är på väg att lämna mig

    För en vecka sen exploderade mitt liv.

    Min fru träffade en man på krogen och fick känslor för honom och har sedan dess träffat honom ett antal gånger (utan sex dock). Det som är jobbigt är att jag själv är ganska ansvarig för att det har blivit som det blivit. Jag har inte fångat upp de chanser jag har fått utan fortsatt i samma spår som tidigare med bara tillfälliga förbättringar. 

    Vi har bokat tid för familjerådgivning men jag inser att det är ganska kört egentligen och det äter upp mig inifrån. 

    Om 20 minuter åker hon iväg till honom igen och de kommer med stor sannolikhet att ha sex denna gången, jag blir hemma med våra två barn på 8 och 6 år och får försöka stå ut. Jag har försökt att få henne att ge mig en tid för att förbättra mig men främst också för att förbereda mig känslomässigt och mentalt på vad som händer men får inget riktigt gehör.

    Hur överlever man nått sånt här?

    Vi har varit ihop i 14 år och hon är mitt allt. Vi har gått igenom svåra situationer tidigare både känslomässiga men även andra saker och klarat oss då. Jag har varit hennes stöd när hon har haft det svårt och jag känner mig nu bitter för att jag inte ens kan få en månad av henne i denna situation. 

    Vi har haft långa snack den här veckan men vi hamnar alltid i samma läge. Jag vill att hon ger det lite tid, att hon inte gör nått nu i denna känslomässiga grop utan att hon tar det lugnt. Hon säger att hon har gett mig så många chanser tidigare och jag kan tyvärr bara hålla med fast denna gång är första gången jag på allvar fattar. Varför har hon så bråttom? 

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2013-12-07 15:24
    Undanber mig kränkande tilltal om min fru. Oavsett vad som händer så ska hon förbli min vän (så gott det nu går) och hon är också mina barn mamma fram för allt.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2013-12-08 10:39
    Tack för er hjälp igår. Jag är glad att jag kunde få höra fler sidor och inte bara exakt det som jag och min fru har pratat om.

    Redan när jag skrev inlägget igår så var jag i princip helt säker på att allt var slut och behövde mest få prata ut på nått sätt.

    Vi har också snackat mer igår kväll och börjar nu att planera hur separationen ska gå till.

    Jag är fortfarande arg, besviken och bitter på hela situationen, mig själv och min fru och kommer nog vara det ett tag.

  • Svar på tråden Hon är på väg att lämna mig
  • Anonym (knockad)

    Hon säger det också egentligen. Han var en ögonöppnare tyvärr även för mig. 

    Jag har ju fortfarande känslor för henne men hon säger att hennes är slut och att han visade det... 

    Vi har haft svåra perioder men senaste året har varit underbart i mångt och mycket. Ett år då vi verkligen har kunnat "njuta" av att ha tagit oss igenom småbarnsåren med barn i sänger och så vidare. Vi har verkligen haft det kanon, men nu så säger hon att det inte var nått utan att hon bara lurade sig själv.

    Jag är extremt bra på att läsa hennes känslor och jag tror inte att hon bara lurade sig själv. Jag tror att det finns nått där men det är nog för sent nu. 

    Hon har sagt att hon ska ge mig chansen men egentligen så menar hon inte det. 

  • Anonym (knockad)
    Habitus skrev 2013-12-07 15:27:49 följande:
    Det är enorm risk hon tar eller har tagit, hon har redan varit otrogen i tanken, känslan och i kropp som det verkar? Om hon kommer tillbaka, hur tror du att du skulle fixa allt ovan? Det är en fråga som du redan nu måste börja fundera på och känna på.. Inget tröst i nuläget, dock reder sig allt med tiden, det här ger dig en enorm möjlighet att växa som människa bara att du kanske inte ser det så just nu. Är själv skild med småbarn. Det liv jag lever nu skulle jag inte vara utan, möjligtvis kanske få dela det med någon. Jag önskar dig lycka till med att hantera denna situation som du ofrivilligt har kastats in i.
    Jag vet faktiskt inte hur jag skulle kunna hantera det.

    Om det "bara" var sex så kan jag nog hantera det. Om det bara vore så att hon måste känna på livet utanför oss. Jag vet inte riktigt hur men just nu är det det lilla halmstrå som jag hänger i, att detta bara är nått temporärt nått som går över. 

    Mentalt så har jag redan gett upp.
  • Anonym (knockad)
    Anonym (L) skrev 2013-12-07 15:39:25 följande:
    Vad jobbigt men tyvärr har hon nog redan lämnat dig, mentalt. Det är alltid lätt att vara efterklok men faktum kvarstår att hon säger sig inte älska dig längre. Har dock lite svårt med hur hon sköter situationen, det är väldigt respektlöst att åka iväg till sin nya och lämna dig med barnen. Det är inte speciellt moget, ni behöver ju sätta er ner och prata igenom hur ni ska gå tillväga istället för att dra ut på det, det här vinner ingen på minst av allt barnen.
    Önskar att jag hade förstått tidigare. Önskar att saker skulle vara annorlunda. 
  • Anonym (knockad)
    Anonym (hm) skrev 2013-12-07 15:45:35 följande:
    Har ingen förståelse för varför din fru ska iväg till mannen nu Och ev ha sex) Så länge ni är ihop så träffar man väl ingen annan.
    Bryt upp först sedan kan hon ju träffa den här nya mannen o du kan gå vidare på ditt håll.
    Tycker du att det är ok att hon är otrogen medans du är hemma med barnen?
    Han min man gått till sin nya älskling medans jag ska sitta hemma och vara barnvakt så skulle vi isåfall redan avslutat vårt förhållande. Hur står du ut att leva i detta? 
    Du månar om henne på ett otroligt sätt låter det som, så hon måste vara en fantastisk människa men att vara otrogen är en fruktansvärd handling.
    För mig är det nästan värre att hon har känslor än att de eventuellt har sex. Jag önskar över allt annat att hon hade kunnat avvakta med att träffa honom men hon var rätt så tydlig med att hon inte vill göra så. 

    Förhållandet är nog egentligen avslutat redan från hennes sida. Jag griper efter halmstrån som kanske inte ens finns. Vet inte vad jag ska säga mer. Min skalle och mitt hjärta är helt söndertrasade efter veckan.
  • Anonym (knockad)
    Anonym (L) skrev 2013-12-07 15:53:48 följande:
    Förstår att det måste kännas förfärligt. Jag tycker du ska fundera ut på hur du vill göra med barn och så vidare för som du säger, även om hon ångrar sig är det ju inte säkert att du kan förlåta det här. Alla förhållanden kräver engagemang från två håll vilket det låter på dig som det har varit lite si och så med, har jag rätt?
    Tycker vi har haft det rätt så bra egentligen och det gör det bara ännu värre. Jag önskar att vi hade haft det värre på sätt och vis för då hade det varit enklare att hantera. 

    Om hon ångrar sig så måste jag förstås fundera igenom saker helt och hållet.

    Jag hoppas fortfarande att hon tar sitt förnuft och avvaktar tills vi har fått tala igenom allt med en familjerådgivare. 
  • Anonym (knockad)
    Anonym (L) skrev 2013-12-07 16:08:49 följande:
    Har själv gått i familjerådgivning och ska man få ut något utav det så krävs det att ni båda är där för att försöka alt har hamnat i ett dödläge. Tyvärr värkar detta inte kunna tillämpas på din fru. Hon vet ju vad hon vill. Alla uppbrott är jobbiga men dessvärre tror jag inte du gör dig själv en tjänst genom att dra ut på det och gripa efter halmstrån. Har du någon vän eller släkting du kan ringa och prata med?
    Nej, egentligen inte nån som jag vill prata med just nu. Tänker sätta mig med barnen och titta på nån film tillsammans nu för att få lugna ner mig. 

    Jag har nog trots allt börjat att acceptera vad som händer men hjärtat försöker hitta alla möjligheter.
  • Anonym (knockad)
    Anonym (vänta på livet) skrev 2013-12-07 16:08:52 följande:
    Det låter som om hon har gett dig chanser förut som du valt att inte ta. Att det funnit möjligheter att reparera tidigare men som tagits. Hon har kanske redan väntat på dig, kämpat för dig mycket längre tid än du förstått. Så egentligen så är det inte rättvist att be henne sätta sitt liv ännu mer på "hold" för att vänta på dig, även om jag förstår att det känns tufft just nu.
    Det inser jag också tyvärr. Begär dock inte så mycket av henne. Vi snackar om 10 dagar till familjerådgivning och kanske 1 månad totalt, jag hade hoppats att jag skulle kunna få det av henne.
  • Anonym (knockad)
    Anonym (vänta på livet) skrev 2013-12-07 16:34:41 följande:
    Det var precis så här jag också tänkte. Men även om det är så förstår jag att det från din sida känns som om det kanske gått fort. Det är ju svårt när man inte vet hur din fru upplever och har upplevt er situation. Jag känner mig lite som din fru nämligen, om jag skulle lämna så är det något som skulle baseras på flera års problem och inte bara på de senaste månaderna, jag har redan varnat och väntat på förändringar. Gått i rådgivning flera gånger och försökt fixa allt men till slut orkar man inte längre, speciellt inte om den andra parten inte verkar uppfatta hur allvarlig situationen är.
    Jag förstår vad du menar men har svårt att helt acceptera
  • Anonym (knockad)
    Anonym (vänta på livet) skrev 2013-12-07 16:49:00 följande:
    Jag tror att det i nuläget räcker bra med att du förstår hennes sida, du behöver nog inte acceptera ännu. Låt det ta lite tid, sörj klart och hitta på roliga saker med dina barn. Acceptans kommer troligen med tiden. Man behöver ju inte heller vara glad över något för att kunna acceptera att det är som det är. Kanske har du gjort allt du kan, kanske inte. Oavsett så kan du inte gör annat än att hålla kommunikationen öppen, förklara din sida, hoppas på att hon kan visa sig villig att ge dig lite mer tid. Om inte för dig så för barnen kanske. Detta kommer bli en otroligt stor förändring för dem också och de kommer också behöva tid, om det nu blir så att ni kommer separera. Var stark, ta hand om dig själv och dina barn. Hoppas det i slutändan blir bra för er allihopa.
    Tack för dina kloka inlägg. 
  • Anonym (knockad)
    Anonym (hm) skrev 2013-12-07 17:34:01 följande:
    Vad som än händer, ta hand om dig och barnen. Ta en dag i taget, har ni pratat om om hur ni vill göra om hon nu lämnar in, tänker på barn och boende och allt det?
    Tycker också att de kanske inte skulle träffas när ni nu har en tid till familjerådgivningen utan hon borde ligga lågt där ett tag. 
    Vi vet att vi vill göra det så bra som möjligt för barnen. Boendet blir en svår sak att lösa då vi bor i Stockholmsområdet. 
  • Anonym (knockad)

    Uppdaterade start inlägget. 

    Tack för era synpunkter 

Svar på tråden Hon är på väg att lämna mig