Dålig relation till pappan

Jag och min dotters pappa har en minst sagt frostig relation till varandra. Vi separerade för 3 år sedan. Min dotter som är sex år är varannan helg (torsdag till måndag) hos sin pappa, två av dessa nätter är hon hos farmorn. Pappan är inte speciellt delaktig i något med dottern, han har inte varit på något evenemang på dagis och skolan på flera år. Han är aldrig med hos doktorn/tandläkaren/skolläkare eller utvecklingsamtal/försäldrarmöten osv alltså inte så engagerad i dotterns liv.
Vi har delad vårdnad och har genom juridiskt ombud kommit överens om hur umgänget ska se ut.
Jag försöker informera om när det är något viktigt som händer och ibland måste man ju fråga saker för att vardagen ska fungera för min dotter. Jag försöker ha kontakten via sms och undvika att ta det via telefon eftersom han är väldigt otrevlig mot mig och han kan få mig att må dåligt i flera veckor efter att vi har pratats vid.

11 nov skickade jag ett  sms om hur vi ska lägga upp umgänget vid jul och nyår - inget svar.
13 nov skickade jag ett sms att dotern ska till skolläkaren - inget svar och han kom så klart inte dit heller.
8 dec skickar jag en fråga om elsa får gå på Lucia på fredag - det är hans helg och hon brukar vara ledig på fredagarna då - inget svar.

Fick ångest när jag insåg att luciafirandet var på hans helg och att jag var tvungen att ta kontakt med honom angående detta. Sist jag ringde och pratade med honom så var dottern med kort varsel bjuden på ett kalas när det var hans helg, då ringde jag upp och det slutade med att jag grät efteråt. Han vill verkligen inte samarbeta, jag har försökt allt.

Till saken hör att min dotter har problem med magen som vi har gått till olika läkare, kurator, barnklinik för att få hjälp med, alla säger att det troligen beror på den jobbiga relationen som vi har och har haft och att det är oroligt för henne. Men det spelar liksom ingen roll hur mycket information jag får, och hur hårt jag jobbar när han inte vill vara med på tåget och göra det bra för vår flicka.  Skolläkaren kunde tänka sig att göra en orosanmälan till soc. men jag vet sedan tidigare att detta kommer mest att vändas mot mig och relationen kommer att bli ändå värre. Vi har varit på många samarbetssamtal på familjerätten men det är väldigt svårt att nå pappan, han väljer att stoppa huvudet i sanden och vara arg på mig istället för att tänka på dottern.Vad gör man i en sån här situation?