11-åring

Vi är en ganska slapp familj, så jag ställer inte högre krav på vår tonåring (och inte som 11-åring) än vad jag gör på mig själv
Men när mitt barn var 11

Packa skolväska och gympapåse
Nja, där hjälpte jag nog till, han är lika virrig som sin kära mor

- Fixa frukost/mellanmål själv
Det var inga problem

- Hjälpa till att duka
Duka kunde han, men jag föredrog att göra det själv

- Gå ut med sopor
Det var inget krav, men gjorde om jag bad om det

- Ta undan sin tallrik och stoppa i diskmaskinen
Här vill jag helst att tallrikarna står kvar på bordet och inplockning i maskinen gör jag

- Passa småsyskon kortare stunder
Inga småsyskon

- Bädda sängen
Gör ingen av oss till vardagen

- Hålla snyggt på rummet

Hans rum, hans röra, sanering sker och skedde med ojämna mellanrum

- Lägga in ren tvätt i garderoben

Det gjorde jag (och gör), men det gör jag för alla

- Lägga smutsig tvätt i tvättkorgen
Helst, men när jag ska tvätta, så samlar jag ihop från oss alla, för vi är lika dåliga på att lägga tvätten i tvättkorgen allihopa

- Göra sina läxor med stöd
När han var 11 fick vi tjata en del, han låg efter ett år i samtliga kärnämnen efter det vi lämnat en usel skola, så vi fick kämpa rätt mycket, för det var motigt för honom

- Passa tider
Det har han alltid varit duktig på (precis som sin mamma)

sextiotalist

Äldre 9 Dec 15:29

#11

Som jag skrivt i liknande trådar, min uppgift som förälder är att den dagen han flyttar hemifrån ska han kunna sköta ett hem, däremot så anser jag inte att barn ska ha speciella uppgifter, det är vi som är föräldrar som är ansvariga för hemmets skötsel.

Men däremot så har vi inställningen att dne som behöver hjälp/stöttning/extra händer ska få det.

sextiotalist

Äldre 9 Dec 17:00

#15

Anonym (frågvis) skrev 2013-12-09 16:17:43 följande:

Ohhhhh tack för alla svar. Skönt att jag inte är helt fel ute när jag råkat påpeka för sambon att dom flesta 11åringar faktiskt klarar av mer än att göra absolut inget. Inte plocka ihop i rummet, det gör pappa, inte ta mat själv och bära det till rummet för det duger inte att äta vid köksbordet, det gör pappa, inte bära bort glas tallrikar muggar, det gör pappa, läxorna där tala pappa om svaren, packa i och ur gympakläder, det gör pappa,fria läggtider. Och det finns mer. Men vill han ha det så så får det va så. Men ibland blir det jobbigt att se på.

Såklart de kan, det tror jag pappan vet också.
Det verkar som han behandlar sin 11-åring som en bebis.

Läggtider är ju lite olika från barn till barn, en del barn behöver styras upp, andra lägger sig så de får tillräcklig sömn av sig själva. Vi är lyckligt lottade med att väldigt sällan haft tjat om att lägga sig i tid, grabben har lagt sig när han är trött och alltid vaknat i tid och utvilad på morgonen. Min äldsta syskonbarn är likadan, men deras yngsta har det varit svårare med

sextiotalist

Äldre 15 Dec 09:03

#21

Anonym (mamma) skrev 2013-12-15 07:58:36 följande:

Det är väl väldigt bekvämt för föräldrarna med barnen nöjda och glada och instängda på sina rum...

Hur de skall klara sig sen när dom blir vuxna, jaa, det kanske inte blir någon katastrof ändå? En pojke här i sonens bekantskapskrets har ägnat i princip alla helger senaste årena så där (och han är inte skilsmässobarn utan har ett hem med båda föräldrarna närvarande) och den pojken brukar alltid få stipendier på vårarna i skolan. Bl.a. har han fått för engelskan som han enligt talet som hölls var oerhört duktig på men intressent nog har han även fått för att han varit en sån god och fin kamrat. Och då har han suttit ensam själv hemma på rummet om helgerna. Så det kanske inte nödvändigtvis behöver bli så illa.

Jag citerar tonåringen, som är en riktig nörd, "att ta hand om ett hem är väl knappast kvantfysik och det finns väl telefon om det skulle behövas"

sextiotalist

Äldre 15 Dec 09:46

#23

Anonym (frågvis) skrev 2013-12-15 09:37:15 följande:

Då finns det ju hopp, tyvärr har detta barn redan nu börjat skolka, struntar i att gå till skolan när ingen är hemma. Hos mamma samma sak fast hon är hemma men hon "orkar inte bråka". Plus då att han s pappa behandlar honom som en bebis. Ja jag vet inte

Ja, jag förstod att det var lite mer än endast "hjälpa till" som låg bakom det hela. De flesta 11-åringar har en egen drivkraft.

Men jag tror att om man fixerar sig vid att hjälpa till, så börjar man i fel ända. Huvudkravet borde vara att sköta skolan i ert nuläge (framför allt gå till skolan)

11-åring

INNEHÅLL