Stöd till oss med barn i rejäl 3års trots. vad gör man? bryter snart ihop

Så nu tänkte jag få in svar på alla era inlägg. Först tack för alla svaren. Skönt att höra att det finns fler (även om det inte är skönt för er :)

* Ja, jag är gärna den som förbereder. Jag gör alltid klar kläderna för dagis dagen innan så de tar hon på sig själv på morgonen när hon vaknat för hon vet var dom ligger och ser det som en rolig sak att hon kan göra själv. Självaste morgonen är faktiskt bland de lättaste sakerna. (tvitvitvi). Även när vi lägger henne på kvällen har jag ofta pratat om vad som ska hända nästa dag för att hon ska vara beredd och det har funkat bra.
Det värsta är dagen i sig. Speciellt efter dagis. för då ser man att hon även tar efter vissa buspojkar i gruppen som dom har lite problem med. och testar då det extra mycket när vi går hem mm.

* Ja, vi hade nyss ett föräldramöte där de pratade om den där saken att ge 5 positiva saker innan man ger 1 negativ. Bra tänk, men svårt att hålla med all stress. Tror det hade varit en sak om man bara haft ett barn eller ett större barn. Men när man samtidigt har ett till barn som kräver hjälp (1åringen) med tex blöjbyte, mat, ramlar, uppmärksamhet, lägga sig osv. så hinner inte alltid ens hjärna stressa ner och tänka och andas så mycket man känner man vill. som nu idag tex. Dottern började direkt efter vaknat och prata fult och säga saker som gör att man inte känner för gå utanför dörren och träffa någon som vi skulle. Direkt får man starta sitt ANDAS, prata lugnt, förklara för henne.. men samtidigt börjar man höra 1åringen skrika och tjuta för hon vill ha välling och så börjar 3åringen tjata om välling och en annan är jättekissnödig. jag försöker hinna kissa och då står hon och drar och hänger i dörren och ska absolut vara med. jag lyckas få klart vällingarna och ger dom det och när jag ska byta blöja på 1åringen som vägrar ligga still och har sin egna lilla minitrots så ska man kämpa med det, samtidigt som då 3åringen ska klänga och typ vara i ens knä mitt i blöjbytet osvosov.. det bara fortsätter mot högre nivåer så att säga.. samtidigt blir man mer och mer hungrig. kommer ner och ska försöka få i sig en macka, medan då den ena springer in på toa för mannen glömt stänga den dörren. jag springer dit och stänger, då ropar 3åeringen att hon vill ha kläder, går och väljer till henne, då hittar 1åringen blöjorna som också pappa glömt slänga ut påväg till jobbet så jag får springa dit, då går 3åringen och river ut kläderna och detta fortsätter. hungern tar på ens tålamod också.. det jag menar är att då är det svårt att hålla tonen och klara att säga 5 saker bra ist för det som är dåligt om ni förstår..å efter kan man få dåligt samvete för man inte orkade..

* Å det med pappan. som jag också säger till honom flera ggr. när han kommer hem behöver jag PAUS för att orka nästa dag. jag har också "jobbat" hela dagen. (folk jobbar ju på dagis så varför räknas det inte som jobba med 2 små hemma? :.. han får gå på toa och äta ifred på jobbet, får inte jag hemma :) iaf, jag vill gärna att när han kommer hem vid 16,15 att han kan ha fokusen på dom tills de lägger sig.. självklart är jag med ändå och leker och pratar, men att jag inte behöver ha måstena för mitt psyke orkar inte efter en dag av deras gnäll och tjut och allt vad de hittar på.. så då kanske jag kan gå och sätta mig och lägga ut sker på tradera, räkniningar eller få STÄDA IFRED haha, något utan behöva springa iväg för varje ljud som jag gjort sen 6-7 på morgonen..
Vilket han förstår och flera ggr erbjudit sig att ta komp eller annat för att vara hemma när det varit som värst..
MEEEN det är tyvärr så att han orkar med det ännu mindre.. han "ledsnar" redan efter 10min hemma på 3åringens sätt..och han får panik och har ännu svårare att stå emot att inte bli butter och annat..å då får jag dåligt samvete och är med iaf och får inte min paus..,förstår ni? fast trots han själv inte klarar 10min med mig som stöd, så är det ändå inte helt förståligt hur jag klarar båda själv flera timmar..

* Ja tvn.. hon började små kolla tv runt 2,5år.. men hon har inte vidare ro i kroppen att sitta och titta.. ibland kan hon fastna för nåt och titta. men nu senaste måste nästan nån av oss vara med. annars kommer hon klängandes runt en..man blir tokig.. man måste ju hinna göra något annat än ha henne på sig liksom.

* Å nja innan så lekte hon inte vidare bra själv heller..1åringen däremot har lekt väldigt bra själv.. hon går iväg och leker för sig själv många ggr..hooooppas det fortsätter.

* har ni tips på självlekar? känns som när hon kommer till 4år kanske hon kan klara leka mer själv för då kan hon fått mer fantasi och laga mat för sig själv och annat.. medan nu är hon begränsad på nåt vis..å min fantasi tar slut också..
å vad man än gör så ska hon göra det 5min sen nåt annat..

puh..skriver av mig.. att skriva är det som lättar lite när man håller på att explodera!!!
Hon håller på HELA TIDEN.. jag försöker tänka.. nu ska jag fokusera på det positiva och säga postiva.. MEN DET HÄNDER KNAPPT NÅT POSITIVT..för hon hittar bara på skit. tar varje sak från lillasyster så hon blir ledsen eller putter/drar i henne så hon ramlar, står och tjatar och gapar med höga toner vid mig så jag blir tokig, stökar ut ALLT ÖVERALLT och VILL INTE STÄDA..slarvar med mjölken i munnen så den ska rinna  ur, äter inte över bordet, osvosvo.. alltså självklart är mycket normalt, men när allt sker samtidigt och på raken och mååånga dagar..blir tokig..å snart börjar väl dne minsta låta och göra likadant :( hon iakttar ju massa och härmar redan.

hade tänkt vi skulle göra lite pepparkakor..att hon kunde få greja osv.. men hon har inte lyssnar på nåt och bara håller på gå emot allt heeeela tiden, så nu vet jag inte om jag orkar och hon förtjänar det verkligen inte..

några problem med det att börja jobba lite..

1. Jag vill inte att mina barn börjar dagis innan 2år. tidigst. litar inte på dagis har koll på säkerheten när de är så små. 2. Har inte heltid och har kämpat upp mitt SGI genom att jobba massa extra då mitt arbete inte vill ge mer fasta timmar SUCK, så om jag jobbar nåt måste jag va supernoga mewd skydda sgi. har faktiskt försökt detta tidigare, men fk är värdelös på att ge rätt information. krånglat sen jag blev föräldraledig.. 3. arbetsplatsen är inte den lättaste att prata med och komma överrens med saker. ska dock försöka nu att åtminstone kanske jobba några eftermiddagar eller nåt då och då som inringning för att kommaut i det sociala.. dumma är att de ska byta scheman snart vilket krånglar till att de kan gemig nån bra tid. annars kunde jag ju ta tid tex tisdag och torsdag då jag inte tar fp dagar och på så vis komma ut, utan att det krånglar.. men ..ja.. lättare sagt än gjort.. suck.. ringde tex fk igår..pratade med två olika som gav TVÅ HELT OLIKA SVAR..happ..lätt..

Svårt att förklara allt kring jobbet här i lätta meningar. men har varit sugen på jobba lite extra länge, men det krånglat tyvärr.. men ska iaf försöka på nåt vis..utan att det gör att minsta behöver börja dagis eller sgi förändras.. minstingen har jag inte problemet av att gå hemma med..hon utvecklas ju jätteroligt just u, men missar mesta pga 3åringens "sätt"..

Min man har varit hemma jätte mycket samtidigt under första året.. så han måste jobba ikapp lite nu för inte "reta" hans chefer för mycket då endelf ått gå där ifrån osv..vill ju visa han jobbar bra..även om han har rätt till ledigt.. men funderar på om jag får tider några tisdagar kanske han kan sluta tidigare..har flex.

låter underbart gå i affärer osv.. MEN ännu ett problem..bor i liten ort på landet. har typ inga affärer och tar alltid avgnen med minstingen när den stora är på dagis och går..å det tar inte lång stund innan man gått igenom orten..suck..å har inte pengarna till dagens dyra bensin att åka till närmsta stora ort för att gå runt. tror livet dessutom hade varit lättare om jag hade haft en bil hemma på dagarna för kunnat åkt någonstans, men har inte råd med två bilar..suck.. mycket smååå skit som avgör i det stora har det blivit..

Här om dagen iaf så bara jag väntade på mannen skulle sluta och så fort han kom hem åkte jag till min mormor och klädder hennes gran mm, bara för att komma uuuut

Igår skulle jag hämta henne på dagis och då var dom ute..hon hade ju jätteskoj och ville inte med.. inte alls konstigt.. dumma är att jag kan inte lyfta henne under armen eller bära med henne av 2 skäl.. 1.. har en 1åring i vagn också att få med.. 2. opererade mig för 2mån sen och får inte lyfta henne eg.. igår försökte jag styra ut henne med hålla i armen, men då slängde hon sig och då blev det ju jag som fick hela tyngden iaf och sen hade jag känningar av operationen resten av dagen..

Ja jag känner att jag behöver komma hemifrån frö att verkligen känna att jag är ifred.. för det kvittar om jag säger till så blir det automatiskt att de ropar på mig om hjälp..barnen eller mannen.. dumma är som sagt..bort i en liten skitort, inte så många hemma när jag kommer iväg och nu är det mörkt om kvällarna och efter sett efterlyst vågar jag fasiken inte gå ut själv i mörkret :P annars hae jag gärna tagit musik och gått ut då..behöver ändå hålla vikten :P

Åh känner igen det med allt blir fel också..måste va jobbigt för dom också.usch..