Inlägg från: Anonym (Anonym) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Anonym)

    Jag är rädd för min pojkvän

    Hej! Jag är en ung tjej som för några månader sen blev tillsammans med min drömkille! Han har allt en kille jag tycker ska ha och jag tyckte att han passade mig perfekt. Vi började dejta i somras och allt var toppenbra! Nu har vi varit ett par i ett x antal månader, men detta börjar nu spåra ur...

    Han har dragit ner mig i sitt drogmissbruk (Skyller mig själv för det ändå) , blivit stöddig och blir sur på mig för småsaker. Han tar knappt i mig längre och när vi ska ha sex vill han bara bli avsugen. Om jag rider honom så ligger han bara där och blundar, som ett lik... Förut var han alltid på och ville ha sex och mys. Kan tillägga att jag är inneboende.

    Man vet aldrig när han kommer hem från jobbet vilket humör han är på. Antingen är han jätteglad och pratar jättemycket, eller så kommer han hem och är irriterad på allt jag gör och skäller på mig istället, utan att jag har gjort något särskilt. Vilket har lett till att jag blivit rädd för honom. Jag är livrädd för att han ska bli arg på mig, för han verkar inte kunna kontrollera sina känslor alls. Är rädd att han någon gång kommer slå till mig.

    Han klagar alltid på att jag inte gör någonting fastän han vet att jag kämpar på hårt. Innan månaderna är slut så är oftast min lön helt borta pga droger som han pressar mig att jag ska betala trots att jag inte har så mycket pengar själv.

    Och nu sitter jag här totalt pank, livrädd, ledsen, orolig och vet inte var jag ska ta vägen, vad jag ska göra.
    Jag älskar honom mer än allt, men är rädd för att prata med honom om det för att jag är rädd att han ska bli arg och lämna mig. Han säger att han älskar mig tillbaka, men jag kan inte känna det.

    Vad ska jag göra i min sits? Jag vill inte lämna min pojkvän för jag älskar honom jättemycket, men han kan inte bete sig mot mig... Hjälp, jag vet inte vad jag ska ta mig till.Gråter

  • Svar på tråden Jag är rädd för min pojkvän
  • Anonym (Anonym)

    Han fyllde alla s.k "kriterier" på alla sätt och vis som JAG tycker att en kille ska vara. Han var jättemysig, generös, beskyddande brydde sig om mig.

    Men nu har han blivit helt annorlunda och blir irriterad/sur på mig jämt och tar knappt på mig längre. Det konstiga är också att han är jättesvartsjuk av sig och vill inte att jag ska ha några killkompisar eller facebook eller nått, men ändå behandlar han mig som om jag vore en stor skit. Gråter
    Jag gör allt för honom. Diskar, lagar mat, handlar, ror om honom och visar uppskattning, men ALLT blir bara fel jämt. Varje dag. Gråter

    Jag frågar då vad som är fel och han bara fnyser åt mig. Och han påstår sig älska mig och vill ha kvar mig...

  • Anonym (Anonym)

    Jag försöker inte "rädda honom" från sitt drogmissbruk, då jag själv tar droger. Men hur han pressar ut varenda krona ur mig och säger att jag är snål och dum, trots att jag gör allt jag kan för att vi ska ha det bra tillsammans.

  • Anonym (Anonym)
    korralin skrev 2013-12-12 14:05:08 följande:
    Har varit i en liknande situation där jag blev medberoende i hans drogmissbruk och även drog med i hans kriminella bana.
    Det eskalerade och han misshandlade mig flera gånger till den grad att jag hamnade på sjukhus, men sedan lyckades han ändå få mig att känna skuld för det genom manipulation.
    Jag vet inte hur många nätter jag förhindrat att han tagit livet av sig och som tack blivit utsatt för våldtäkt av honom (och ibland även hans vänner), eller hur många gånger jag ljugit för att ta honom ur situationer hans kriminalitet och drogmissbruk försatt honom i.
    Det tog mig nästan två år att ta mig ur det förhållandet, men det är det bästa jag gjort.

    Du kan aldrig rädda honom. Det är viktigt att komma ihåg. Han behöver hjälp med sitt drogmissbruk, men du kan inte vara den hjälpen. Att bli fri från ett missbruk går bara ifall missbrukaren själv vill. 
    Det är väldigt vanligt för kvinnor att vilja försöka hjälpa, laga och rädda män som farit illa, och det är så jävla svårt att bryta den "reflexen" hos sig själv. 

    Jag rekomenderar dig verkligen att lämna honom nu, för du vet aldrig hur det eskalerar och även om du inte i din vildaste fantasi kan tänka dig att han skulle kunna göra vissa saker så är det inte ett säkert kort att spela på. 
    En blir van med den ohållbara situationen och det kryper sig sakta på utan att en märker det. 
    I slutet tyckte jag inte ens det var ett problem att behöva ljuga ihop en historia om hur jag fick mina blåmärken och min spruckna läpp på sjukhuset: jag reflekterade inte ens över hur sjuk situationen var utan tyckte mest det var jobbigt att andra lade sig i vårt förhållande.
    Det var inte ens psykiskt påfrestande när han tvingade mig att ha sex med hans kompis: jag oroade mig mer för att jag ev. skulle missa tvättiden pga detta.
    Tack för ditt svar, det uppskattas.

    Jag lider själv av depression och detta tas riktigt hårt på mig och all min kraft. Jag har ingen ork längre till något.
    I min text har jag inte skrivit särskilt specifikt då jag inte vill outa mig själv, men detta är värre än vad det låter...

    Har försökt ta livet av mig två ggr det närmsta månaderna och dom tankarna försvinner inte. För ju mer han håller på, ju mer vill jag bara ligga död en dag när han kommer hem.
  • Anonym (Anonym)
    mecke2 skrev 2013-12-12 14:26:37 följande:
    Det är ditt eget fel att du gick in i ett missbruk, det är det dummaste du kan göra är att skylla på någon annan.

    sluta va så satans medberonde till honom.  har själv satt dig i den sitsen, du vart blind av kärleken.
    Jag skrev ju i första posten att jag skyller mig själv för det, ditt nöt. Läs rätt.
Svar på tråden Jag är rädd för min pojkvän