Jag är rädd för min pojkvän

Hej! Jag är en ung tjej som för några månader sen blev tillsammans med min drömkille! Han har allt en kille jag tycker ska ha och jag tyckte att han passade mig perfekt. Vi började dejta i somras och allt var toppenbra! Nu har vi varit ett par i ett x antal månader, men detta börjar nu spåra ur...

Han har dragit ner mig i sitt drogmissbruk (Skyller mig själv för det ändå) , blivit stöddig och blir sur på mig för småsaker. Han tar knappt i mig längre och när vi ska ha sex vill han bara bli avsugen. Om jag rider honom så ligger han bara där och blundar, som ett lik... Förut var han alltid på och ville ha sex och mys. Kan tillägga att jag är inneboende.

Man vet aldrig när han kommer hem från jobbet vilket humör han är på. Antingen är han jätteglad och pratar jättemycket, eller så kommer han hem och är irriterad på allt jag gör och skäller på mig istället, utan att jag har gjort något särskilt. Vilket har lett till att jag blivit rädd för honom. Jag är livrädd för att han ska bli arg på mig, för han verkar inte kunna kontrollera sina känslor alls. Är rädd att han någon gång kommer slå till mig.

Han klagar alltid på att jag inte gör någonting fastän han vet att jag kämpar på hårt. Innan månaderna är slut så är oftast min lön helt borta pga droger som han pressar mig att jag ska betala trots att jag inte har så mycket pengar själv.

Och nu sitter jag här totalt pank, livrädd, ledsen, orolig och vet inte var jag ska ta vägen, vad jag ska göra.
Jag älskar honom mer än allt, men är rädd för att prata med honom om det för att jag är rädd att han ska bli arg och lämna mig. Han säger att han älskar mig tillbaka, men jag kan inte känna det.

Vad ska jag göra i min sits? Jag vill inte lämna min pojkvän för jag älskar honom jättemycket, men han kan inte bete sig mot mig... Hjälp, jag vet inte vad jag ska ta mig till.

ledigidag

Äldre 12 Dec 13:56

#1

På vilket sätt är han en drömkille? På vilket sätt har han allt en kille ska ha? På vilket sätt passar han dig perfekt?

Jag tycker snarare att det låter som om han har allt en kille INTE ska ha.

Och nu sitter du där luspank och rädd, men vill ändå inte lämna honom för att "du älskar honom". Efter några månader???

Vad vill du att vi ska göra?

Han kommer inte att ändra sig. DU gör valet om du vill stanna i skiten eller inte.

Anonym (suck)

Äldre 12 Dec 13:59

#2

Ovanstående är ett klockrent exempel på varför det är så viktigt att uppfostra unga kvinnor till självständiga individer som inte nöjer sig med vilken idiot som helst.

Annars blir det så här.

korralin

Äldre 12 Dec 14:05

#3

Har varit i en liknande situation där jag blev medberoende i hans drogmissbruk och även drog med i hans kriminella bana.
Det eskalerade och han misshandlade mig flera gånger till den grad att jag hamnade på sjukhus, men sedan lyckades han ändå få mig att känna skuld för det genom manipulation.
Jag vet inte hur många nätter jag förhindrat att han tagit livet av sig och som tack blivit utsatt för våldtäkt av honom (och ibland även hans vänner), eller hur många gånger jag ljugit för att ta honom ur situationer hans kriminalitet och drogmissbruk försatt honom i.
Det tog mig nästan två år att ta mig ur det förhållandet, men det är det bästa jag gjort.

Du kan aldrig rädda honom. Det är viktigt att komma ihåg. Han behöver hjälp med sitt drogmissbruk, men du kan inte vara den hjälpen. Att bli fri från ett missbruk går bara ifall missbrukaren själv vill.
Det är väldigt vanligt för kvinnor att vilja försöka hjälpa, laga och rädda män som farit illa, och det är så jävla svårt att bryta den "reflexen" hos sig själv.

Jag rekomenderar dig verkligen att lämna honom nu, för du vet aldrig hur det eskalerar och även om du inte i din vildaste fantasi kan tänka dig att han skulle kunna göra vissa saker så är det inte ett säkert kort att spela på.
En blir van med den ohållbara situationen och det kryper sig sakta på utan att en märker det.
I slutet tyckte jag inte ens det var ett problem att behöva ljuga ihop en historia om hur jag fick mina blåmärken och min spruckna läpp på sjukhuset: jag reflekterade inte ens över hur sjuk situationen var utan tyckte mest det var jobbigt att andra lade sig i vårt förhållande.
Det var inte ens psykiskt påfrestande när han tvingade mig att ha sex med hans kompis: jag oroade mig mer för att jag ev. skulle missa tvättiden pga detta.

Anonym (Anonym) Trådstartaren

Äldre 12 Dec 14:07

#4

Han fyllde alla s.k "kriterier" DÅ på alla sätt och vis som JAG tycker att en kille ska vara. Han var jättemysig, generös, beskyddande brydde sig om mig.

Men nu har han blivit helt annorlunda och blir irriterad/sur på mig jämt och tar knappt på mig längre. Det konstiga är också att han är jättesvartsjuk av sig och vill inte att jag ska ha några killkompisar eller facebook eller nått, men ändå behandlar han mig som om jag vore en stor skit.
Jag gör allt för honom. Diskar, lagar mat, handlar, ror om honom och visar uppskattning, men ALLT blir bara fel jämt. Varje dag.

Jag frågar då vad som är fel och han bara fnyser åt mig. Och han påstår sig älska mig och vill ha kvar mig...

Anonym (sandra)

Äldre 12 Dec 14:09

#5

korralin skrev 2013-12-12 14:05:08 följande:

Har varit i en liknande situation där jag blev medberoende i hans drogmissbruk och även drog med i hans kriminella bana.
Det eskalerade och han misshandlade mig flera gånger till den grad att jag hamnade på sjukhus, men sedan lyckades han ändå få mig att känna skuld för det genom manipulation.
Jag vet inte hur många nätter jag förhindrat att han tagit livet av sig och som tack blivit utsatt för våldtäkt av honom (och ibland även hans vänner), eller hur många gånger jag ljugit för att ta honom ur situationer hans kriminalitet och drogmissbruk försatt honom i.
Det tog mig nästan två år att ta mig ur det förhållandet, men det är det bästa jag gjort.

Du kan aldrig rädda honom. Det är viktigt att komma ihåg. Han behöver hjälp med sitt drogmissbruk, men du kan inte vara den hjälpen. Att bli fri från ett missbruk går bara ifall missbrukaren själv vill.
Det är väldigt vanligt för kvinnor att vilja försöka hjälpa, laga och rädda män som farit illa, och det är så jävla svårt att bryta den "reflexen" hos sig själv.

Jag rekomenderar dig verkligen att lämna honom nu, för du vet aldrig hur det eskalerar och även om du inte i din vildaste fantasi kan tänka dig att han skulle kunna göra vissa saker så är det inte ett säkert kort att spela på.
En blir van med den ohållbara situationen och det kryper sig sakta på utan att en märker det.
I slutet tyckte jag inte ens det var ett problem att behöva ljuga ihop en historia om hur jag fick mina blåmärken och min spruckna läpp på sjukhuset: jag reflekterade inte ens över hur sjuk situationen var utan tyckte mest det var jobbigt att andra lade sig i vårt förhållande.
Det var inte ens psykiskt påfrestande när han tvingade mig att ha sex med hans kompis: jag oroade mig mer för att jag ev. skulle missa tvättiden pga detta.

Anonym (Anonym) Trådstartaren

Äldre 12 Dec 14:10

#6

Jag försöker inte "rädda honom" från sitt drogmissbruk, då jag själv tar droger. Men hur han pressar ut varenda krona ur mig och säger att jag är snål och dum, trots att jag gör allt jag kan för att vi ska ha det bra tillsammans.

Anonym (sandra)

Äldre 12 Dec 14:10

#7

Oj. Det var inte meningen att citera!

Han låter som en skit och du mår bra av att lämna honom, lovar dig dt!

CarinaL26

Äldre 12 Dec 14:13

#8

Låter så långt ifrån en drömkille man kan komma. Du måste bryta dig loss! Sök hjälp om du har missbruksproblem och börja om. Annars kommer du bara att ha elände framför dig.

Anonym (Anonym) Trådstartaren

Äldre 12 Dec 14:16

#9

korralin skrev 2013-12-12 14:05:08 följande:

Har varit i en liknande situation där jag blev medberoende i hans drogmissbruk och även drog med i hans kriminella bana.
Det eskalerade och han misshandlade mig flera gånger till den grad att jag hamnade på sjukhus, men sedan lyckades han ändå få mig att känna skuld för det genom manipulation.
Jag vet inte hur många nätter jag förhindrat att han tagit livet av sig och som tack blivit utsatt för våldtäkt av honom (och ibland även hans vänner), eller hur många gånger jag ljugit för att ta honom ur situationer hans kriminalitet och drogmissbruk försatt honom i.
Det tog mig nästan två år att ta mig ur det förhållandet, men det är det bästa jag gjort.

Du kan aldrig rädda honom. Det är viktigt att komma ihåg. Han behöver hjälp med sitt drogmissbruk, men du kan inte vara den hjälpen. Att bli fri från ett missbruk går bara ifall missbrukaren själv vill.
Det är väldigt vanligt för kvinnor att vilja försöka hjälpa, laga och rädda män som farit illa, och det är så jävla svårt att bryta den "reflexen" hos sig själv.

Jag rekomenderar dig verkligen att lämna honom nu, för du vet aldrig hur det eskalerar och även om du inte i din vildaste fantasi kan tänka dig att han skulle kunna göra vissa saker så är det inte ett säkert kort att spela på.
En blir van med den ohållbara situationen och det kryper sig sakta på utan att en märker det.
I slutet tyckte jag inte ens det var ett problem att behöva ljuga ihop en historia om hur jag fick mina blåmärken och min spruckna läpp på sjukhuset: jag reflekterade inte ens över hur sjuk situationen var utan tyckte mest det var jobbigt att andra lade sig i vårt förhållande.
Det var inte ens psykiskt påfrestande när han tvingade mig att ha sex med hans kompis: jag oroade mig mer för att jag ev. skulle missa tvättiden pga detta.

Tack för ditt svar, det uppskattas.

Jag lider själv av depression och detta tas riktigt hårt på mig och all min kraft. Jag har ingen ork längre till något.
I min text har jag inte skrivit särskilt specifikt då jag inte vill outa mig själv, men detta är värre än vad det låter...

Har försökt ta livet av mig två ggr det närmsta månaderna och dom tankarna försvinner inte. För ju mer han håller på, ju mer vill jag bara ligga död en dag när han kommer hem.

Anonym (Eva)

Äldre 12 Dec 14:19

#10

Anonym (Anonym) skrev 2013-12-12 14:07:50 följande:

Han fyllde alla s.k "kriterier" DÅ på alla sätt och vis som JAG tycker att en kille ska vara. Han var jättemysig, generös, beskyddande brydde sig om mig.

Men nu har han blivit helt annorlunda och blir irriterad/sur på mig jämt och tar knappt på mig längre. Det konstiga är också att han är jättesvartsjuk av sig och vill inte att jag ska ha några killkompisar eller facebook eller nått, men ändå behandlar han mig som om jag vore en stor skit.

Jag gör allt för honom. Diskar, lagar mat, handlar, ror om honom och visar uppskattning, men ALLT blir bara fel jämt. Varje dag.

Jag frågar då vad som är fel och han bara fnyser åt mig. Och han påstår sig älska mig och vill ha kvar mig...

Det spelar ingen roll hur han betedde sig i början, det är hur han beter sig nu som är avgörande.
Alla förhållanden börjar med en förälskelse, en flirt - men det är när man har en fast relation som de riktiga sidorna visar sig.

Själv hade jag alltid dåliga förhållanden, killar som bara ville utnyttja mig och jag hade självförtroendet i botten. Jag trodde som du, att det var kärlek, att jag bara kunde älska dessa bad boys. Men hjärtat är något du kan styra över, låt ingen få dig att tro något annat. Du bestämmer vad du vill ha och det går inte att skylla på någon annan.

Vändningen kom när min storasyster skaffade en pojkvän som var helt fantastisk. Han älskade henne, och då menar jag verkligen ÄLSKADE. På det sättet som att hon var den enda, the one. På det sättet att han inte bara var kär i henne. utan hon var hans bästa vän. På det sättet att han lyssnade på henne när hon ville prata. På det sättet han tittade på henne, som hon var en ädelsten. På det sättet som att han alltid vaktade hennes rygg, stöttade henne, hjälpte henne, stod på hennes sida.
Jag lovade mig själv att jag inte skulle nöja mig förrän jag träffade en man som skulle älska mig på det sättet. Hur lång tid det än fick ta, så skulle jag ha det sådär - en relation som fick mig att MÅ BRA.

Och idag är jag gift med en man som behandlar mig väl och respekterar mig. Men det var tack vare MITT val, min vilja att hitta honom.

TS, fråga dig vad kärlek är. Vad vill du att din pojkvän, man ska ha för egenskaper. Och nöj dig inte med sämre.

Jag är rädd för min pojkvän

INNEHÅLL