Cassidy skrev 2013-12-15 08:51:12 följande:
Det du skriver hade precis lika gärna kunnat vara mitt inlägg...
Vi har försökt i sex år. Först på det vanliga sättet. När det inte fungerade bestämde vi oss för att adoptera. Men när vi väl kom fram i kön (och vi ff inte lyckats på egen hand), så fick jag en kronisk sjukdom som givarländer inte känner till och accepterar.
Då sökte vi hjälp och efter två år till fick vi äntligen tid på Sahlgrenska för insemination med donerade spermier. Pga min sjukdom har varje försök varit hemskt. Har mått så oerhört dåligt av alla tabletter och sprutor.
Vi hann göra tre försök under våren 2013, men inget plus. Min kropp var helt slut, men efter sommarvila bestämde vi oss ändå för att försöka en gång till.
Det resulterade i att de inte ens kunde hitta min ena äggstock och därför inte visste om det fanns några ägg att befrukta. Avbrutet mao.
Då blev jag förbannad och bestämde att nu jävlar! Ett försök till!
Samma sak igen. Hittar inte ena äggstocken... Detta försök använde jag ändå äl-stickor och två dagar efter de avbrutit försöket fick jag en glad gubbe. Vi blev väldigt förvirrade men ringde in och pratade med dem. De tyckte vi skulle ta 'slut-sprutan' på kvällen och komma in dagen efter för insemination.
Jag tyckte att det var konstigt, för de tidigare försöken hade skett flera dagar tidigare i cykeln, men jag var för trött, arg och besviken för att argumentera. Ville bara ha försöket överstökat.
Det var den 3 oktober 2013, och just nu, idag, ligger jag faktiskt och skriver detta med växande tvillingar i magen!
Vi har precis kommit in i v 13 och hoppas nu så mycket att de ska stanna kvar. Detta var vårt sista försök. Vi hade egentligen redan gett upp. Men... Ja, om det går vägen ska jag bli tvillingmamma i juni!
Ursäkta att det blev så långt. Det jag vill ha sagt är att jag vet precis hur det är och hur ont det gör varenda gång det föds en ny bebis i familjen/bekantskapskretsen.
Men man vet aldrig. Kunde det lyckas för otursfåglar som oss, så kan det lyckas för vem som helst!
Kram
Vilken historia Cassidy och vilken tur, så spännande med tvillingar. Vi har en riktig solskenshistoria vi också. Vid vår första äggdonation i Huddinge (har en diagnos som gör att jag inte har fungerande ägg) sattes 1 ägg in och vi fick bara ett ägg till frysen. Även frysförsöket med det andra ägget misslyckades månaden efteråt och man får bara ett landstingsfinansierat försök i Sverige så vi hade tagit kontakt med en klinik utomlands. Det var många tårar då frysförsöket misslyckades och vi inte hade något ägg kvar i Sverige. Men då fick de ett återbud i Huddinge så vi fick ett till försök som vi inte skulle ha fått egentligen. Denna gång fick vi inget ägg till frysen för äggen utvecklades inte riktigt som de skulle och jag hade inte allt för höga förhoppningar att det skulle funka men läkaren lyckades välja ut guldägget som idag är vår underbara dotter, vårt lilla underverk.
Kontentan av det hela till er som kämpar är att ge inte upp, det behövs bara ett guldägg och nästa gång kan det vara er tur. Precis som Cassidy hade vi också ställt oss i kö för adoption för att vara säker på att få vårat efterlängtade barn på ett eller annat sätt. Så ser ni adoption som ett alternativ ställ er i kö så fort som möjligt för att minimera väntetid om ni en dag bestämmer er för att ert barn inte kommer komma till er via magen.
