är detta okej???

Man tar naturligtvis upp problemet man har med de inblandade vuxna.
Man kommunicerar, pratar, diskuterar, samtalar, argumenterar, resonerar, ventilerar, dividerar och utbyter meningar med varandra.

Det man inte gör är att starta en tråd på ett forum "bakom ryggen" på de andra vuxna. Man tar heller inte och trycker ner känslorna, ignorerar och går och håller god min. Det gör bara saken värre.

Har du försökt?
I just den här frågan?

En vända i familjerätten kanske?

Om den bron också är bränd så låter det som att det enda du kan göra är att sitta och vänta på att mamman och sambon gör slut.

Jag vet inte, vad hade du hoppats på att få för svar?
Har du några idéer själv på vad man kan göra? Du känner ju situationen och alla inblandade bäst.

Brukar du tvätta dig med badkläder på?
Hur ska TS svara på den frågan dessutom?
Egentligen är det väl bara bonuspappan själv som kan svara på den, eller hur?
Allt annat är bara spekulationer..

Varför skulle det inte vara ett problem? Har man en viss känsla för något så är inte känslan fel.
Såg en tråd för inte alls länge sedan med en tjej som gick och störde sig rejält på att sambon torkade av munnen direkt efter att ha borstat tänderna, utan att skölja av munnen.
Detta borde inte ha varit ett problem. Det är inte ett problem för majoriteten av oss, men för henne var det så. Innebär det då att hon inte hade någon befogenhet att känna som hon känner?

Går man och stör sig på något så tar man upp det direkt, med den personen det berör. Det blir mycket lättare så.
Att ventilera med andra hjälper oftast föga. Speciellt på det här forumet där man mycket sällan får konstruktiva svar. Då blir utgången bara att man antingen känner sig värdelös som "känner fel" eller att man bara blir förbannad på det man stör sig på.

Du har en poäng. Men om det nu blir ett så stort problem att man startar en tråd om saken så brukar det oftast 1. Ligga mycket mer bakom och 2. Faktiskt vara en sådan sak som man bör ta upp.
Därmed inte sagt att man bör ta upp precis allt man stör sig på. 
Den här tjejen jag nämnde, det kom senare fram att hon hade varit tvungen att gå åratal för att bli av med sina tvångshandlingar och var nu på väg att få ett återfall. Att hon skulle hantera det själv fanns inte på kartan. Hon behövde hjälp av både hennes föräldrar och sambo. Men det krävde ju att hon började prata med dem och ventilera sig till dem.

Allt som oftast är det faktiskt bäst att vara ärlig och rak mot de inblandade när det kommer till sådana här "vad ska man göra åt situationen-trådar"