Min 20 månaders kan inte prata alls.

Min son är 2, 5 år och har precis börjat komma igång med talet. Han upprepar mycket och säger typ 2 ords meningar. Han pratar fortfarande jätte mycket bebisspråk. Bvc sa att om barnen inte kommit igång med språket till 3 års kontrollen kan man börja tänka på att blanda in talpedagog osv. Så jag tycker inte du ska oroa dig. =) Barn utvecklas olika. Bara prata på med honom. När han babblar på så svara, låssas att du fattar precis och svara något. Så ni övar på hur man håller en konversation.

Det beror på vad problemet är. Om barnet verkar ha förståelse och kommunicerar, men det är talet som fattas, så absolut. Många landsting har en språkscreening vid just 2,5. Å andra sidan har jag lite svårt att förstå motståndet till att söka logopedkontakt, vad skulle det kunna skada?

Min son sa inte alls mycket när han fyllde två. Han förstod det mesta, men var helt ointresserad av att prata, och han härmade inte alls. Det var i september. Nu är det december och nu är han som en jäkla papegoja, och han har börjat prata jättemycket.

Jag var inte särskilt orolig tidigare, min bror började inte prata förren han var 3, och det visade ju sig att det kom igång av sig själv.

Bvc var inte heller särskilt brydda, vi skulle göra en uppföljning nu efter jul, men det sattets inte in någon åtgärd.

Kan tillägga att sonen gått på dagis i snart ett år, tror att det gjort varken från eller till.

Fast din son bygger tvåordsmeningar och härmar, vilket innebär att hans språkliga utveckling är i fas med hans ålder, om än han är senare och inte tidigare i språket. Och ditt BVC har jättefel, men det förvånar mig inte ett dugg. Vårt BVC tyckte att vi skulle vänta till efter fyraårskontrollen... Sonen fick sin diagnos vid knappt tre års ålder och det gör att han har rätt till extra stöd på förskolan, han får gå regelbundet hos logoped och språkträna vilket har hjälpt enormt mycket i hans utveckling, och framför allt att vi har fått verktyg att hjälpa honom att kommunicera med sin omgivning vilket har minskat mycket av hans frustration och det sociala handikapp det innebär att sakna språk nästan helt.

Nej vi bor i England. De sa att det var bra till oss också att man blir skickad tidigt. Men det var ju inte så att hon tyckte att vi skulle känns någon stress över huvud taget utan vi fick lite övningar att jobba med hemma och i februari ska det komma en terapeut hem till oss och ha lekterapi med honom och se hur det går. Han har inte visat något intresse för stödtecken och vill helt enkelt inte använda dem. Flashcardsen är ju för att lära honom ord inte för att han ska visa dem och kommunicera genom dem. Så är ju två olika saker. Här skickar de vanligtvis runt 3års åldern de kan inte vänta till 4 då början man ju skolan här. De är dock inte speciellt oroliga för honom då han haft en rätt tuff start och därför varit väldigt sen med det mesta. Även om han nu är ikapp med allt utom talet då. Men det kommer mer och mer nu. Han är väldigt duktig på att visa vad han vill även om han inte kan formulera med ord.

Fast det känns ju lite onödigt och hysteriskt om det löser sig av sig själv?

Själv har jag gått hos talpedagoger och logopeder hela mitt liv, och det är inte något jag skulle utsätta mina barn för om det inte var absolut nödvändigt.

Ja men detta kom som på posten när han var ca 27 månader. Så han har hållt på i knappt 3 månader med talet. Innan dess var de bara babbel. Inga ord ingenting. Men på vilket sätt har min bvc jättefel? Att man ska sätta in logoped redan vid två år? Jag tycker de är jättebra att barn får extra stöd när talet inte kommer igång som de ska, och förstår verkligen att frustrationen hos barnen minskar när dom får nya strategier att kommunicera. Men de kan ta olika tid för barn att komma igång och jag tycker inte man bör blanda in logoped och extra resurser för ett barn som kanske bara inte varit moget att börja tala ännu.

 Signerar de tidigare som säger teckenspråk.

Jag kankommunicera basala behov med min kille som är 9 månader.
Finns inget som reducerar frustration bättre, och det är en bra förstärkning till språket när det kommer. 

Varför skulle det vara hysteriskt? Och varför skulle det vara onödigt?

Det finns studier som visar att barn som är språkförsenade vid 2,5 års ålder antingen har språkstörningar eller neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Det är en överväldigande majoritet som har kvarstående problem hela livet. Så att hoppas att det löser sig... det gör det kanske för någon procent. Observera att jag pratar om barn som är över 2,5 nu.

Att kunna kommunicera på ett vettigt sätt är ju otroligt värdefullt för ett barn. Tänk dig att vara tre-fyra år och inte klara av att tala om att man är törstig och vill dricka vatten istället för mjölk.

Min son tycker att det är jätteroligt att gå hos logopeden, logopedin har ju förändrats en hel del på tjugo år...