Bortvald
Såg en scen ur en banal polisfilm igår och bröt ihop totalt. I scenen väljer en prostituerad crackmissbrukare sitt missbruk framför sin bebis. Polismannen håller upp barnet mot henne och hon vänder om och går. Jag har sett den scenen flera gånger förr, men inte reagerat som igår. Jag blev helt ifrån mig.
Jag kom till Sverige när jag var 6 månader.. Det finns ingen information om mig öht. Jag vet inte var jag hittades, hur jag hittades. Det finns inga uppgifter från något sjukhus - vet inte när, hur eller var jag är född. Plötsligt befann jag mig hos de sociala myndigheterna som placerade mig i en fosterfamilj, i vilken jag bodde fram till adoptionen ett halvår senare.
Idag är jag strax över 40 och helt plötsligt börjar en massa jobbiga tanka dyka upp; tankar jag inte haft förr, i alla fall inte så starka och påträngande. Folk har i alla tiden frågar om rötter och längtan (ofta folk som inte har ett skit med det att göra, dessutom) och nu börjar frågorna liksom tränga igenom.
Det som känns så jobbigt att att det inte finns några svar, ens om jag skulle vilja få några. Dessutom börjar jag bli äldre och chansen för att någonsin ens kunna hitta något/några minskar för varje år, på samma sätt som chansen att själv få biologiska barn. Jag hatar tiden...
De som var mina fosterföräldrar var i 60-årsåldern då, 1972... De är inte namngivna i mina papper. Mer än det finns inte.
Jag ser den där scenen med knarkaren som vänder ryggen åt sin skrikande bebis och jag undrar hur det gick till. Skrek jag? Hur gick separationen till och varför ägde den rum? Trodde aldrig att jag skulle börja fundera på detta, men helt plötsligt slår det mig i huvudet allt oftare och jag kan inte hantera det. Dels för att jag spenderat större delen av mitt liv med att avfärda denna typ av tankar som trams och sentimentalitet och dels för att jag alltid haft så svårt att hantera avvisande.
Det hjälper inte att veta att mina egentliga föräldrar ville ha mig och att jag är jätteälskad idag. Tanken på att någon valde att sätta ner mig någonstans och sedan "bara" gick gnager mig i alla fall.
Ville bara skriva av mig lite. Vet ju att det inte finns några svar.
