Inlägg från: hemlig 444 |Visa alla inlägg
  • hemlig 444

    sorg efter sambos död

    Jag är 33 år gammal och har en son på nu 2, 5 år. Vår son var 1 år när hans pappa o min sambo dog hastigt i en bilolycka. Vi förlorade huset och jag jobbet då jag arbetade natt i allt detta. Jag har sen dess känt mig mycket ensam i min erfarenhet och det är svårt att göra sig förstådd känns de som. Under denna tiden är det som om folk runt omkring kommit o gått många gånger. Det kanske är svårt att hantera alla de känslor som kommer men det är även väldigt svårt när folk drar för de, som att de blir för jobbigt för dom själva. Mina föräldrar är inte i livet o jag har inte mycket stöd. Dock en kanonbra stödfamilj däremot som jag är mycket glad för. De som är värst är den ensamhet som blivit. Jag lägger min son på kvällen sen sitter jag fast hemma och det har jag vant mig vid men ibland kan ja känna sån ilska att man för de mesta sitter ensam varenda kväll. Sen ju längre tiden går destu mindre kommer dödsfallet på tal, som om man glömt. ... För mig är det fortfarande jätte jobbigt och ofattbart o sorgen har inte fått ta plats mitt i allt som varit efteråt samtidigt som ett litet barn o har hamnat efter. . Jag är intresserad av att få kontakt med andra i denna situationen som kan förstå. . Mitt livs kärlek är död, min son har ingen pappa. . Kanske kan vi hjälpa varandra. .

  • Svar på tråden sorg efter sambos död
  • hemlig 444

    Ja då jag har en samtalskontaktc men tror att det skulle vara bra att träffa någon som vet hur det kan vara. Ja exakt så känner jag mig. Inspärrad. . Tack kram!

  • hemlig 444

    Ja jag står med och stampar. Förmodligen måste jag söga upp mig och börja tänka i nya banor men än så länge är jag helt blockerad. Hittar inte orken. Jag det att tiden går men känner mig väldigt avtrubbad.dödsboet har valt en enda soppa som ännu inte är avslutad och ingen hjälp har vi fått heller. Blivit väldigt motarbetad av överförmynderiet. Jag har nog gått in i väggen tror jag. För mig är det säkert att förhålla mig till andra människor med sin jag börjat anser är väldigt små problem. . Sen när vi är hos vänner o pappan i familjen kommer hem o man ser hur glada de är svider fruktansvärt. Jag försöker hålla det inom mig för att det är då svårt att förklara hur det blir för mig men sen att jag att mitt beteende blir undvikande. . Det måste varit fruktansvärt att se. Jösses . Tror du ska ta tillvara den känslan. Vi vet ju att livet är skört o att man ska ta tillvara på tiden man har. Önskar jag kunde komma dit i tanken iaf.. Jag har känt han sen jag var 16 år o han har varit med i alla mina tuffa perioder när mina föräldrar dog tex. En nyckel person jag inte kunnat vara utan. .

  • hemlig 444
    hemlig 444 skrev 2013-12-18 23:04:48 följande:
    Usch o hitta han så. Ledsen för er skull. .

  • hemlig 444

    Jag tror att de hela kommer efteråt. I början får man nån sorts kraft så man gör allt samtidigt och kan utföra mycket trots sömnbrist o förtvivlan. För mig blev allt de en slags flykt tror jag. Sen när tiden gått har jag mer eller mindre ingen energi till någonting, som att jag lånat energi från en lång tid framöver. Min sambo drev företag o hade fastighet med hyresgäster. Plötsligt drev jag allt de där mitt i flyttvo allt på en gång. Satte mig snabbt in i arbete som var tvunget att röja. Sen. .... kände jag mig allt. Kräktes o blev yr plötsligt o div andra kroppsliga symptom. Känner igen känslan att man älskar och hatar på samma gång. Min upplevelse av det är att människor runt omkring inte kan ta dessa känslor o i samband med de bör man mer instängd i sig själv. Jag ses som du som en person som reder sig själv vilket jag oftast gör men kan ärligt säga att jag skulle behöva för människor omkring som vågar prata om tabu ämnet döden. Tack snälla för tipset. Det behövde jag !

Svar på tråden sorg efter sambos död