sorg efter sambos död
Jag är 33 år gammal och har en son på nu 2, 5 år. Vår son var 1 år när hans pappa o min sambo dog hastigt i en bilolycka. Vi förlorade huset och jag jobbet då jag arbetade natt i allt detta. Jag har sen dess känt mig mycket ensam i min erfarenhet och det är svårt att göra sig förstådd känns de som. Under denna tiden är det som om folk runt omkring kommit o gått många gånger. Det kanske är svårt att hantera alla de känslor som kommer men det är även väldigt svårt när folk drar för de, som att de blir för jobbigt för dom själva. Mina föräldrar är inte i livet o jag har inte mycket stöd. Dock en kanonbra stödfamilj däremot som jag är mycket glad för. De som är värst är den ensamhet som blivit. Jag lägger min son på kvällen sen sitter jag fast hemma och det har jag vant mig vid men ibland kan ja känna sån ilska att man för de mesta sitter ensam varenda kväll. Sen ju längre tiden går destu mindre kommer dödsfallet på tal, som om man glömt. ... För mig är det fortfarande jätte jobbigt och ofattbart o sorgen har inte fått ta plats mitt i allt som varit efteråt samtidigt som ett litet barn o har hamnat efter. . Jag är intresserad av att få kontakt med andra i denna situationen som kan förstå. . Mitt livs kärlek är död, min son har ingen pappa. . Kanske kan vi hjälpa varandra. .
. Tror du ska ta tillvara den känslan. Vi vet ju att livet är skört o att man ska ta tillvara på tiden man har. Önskar jag kunde komma dit i tanken iaf.. Jag har känt han sen jag var 16 år o han har varit med i alla mina tuffa perioder när mina föräldrar dog tex. En nyckel person jag inte kunnat vara utan. .