Lära katten att leka?

om han inte är sjuk kanske han känner sej ensam? min vuxna katt fick två kattungekillar och blev som unge på nytt, eller testa kattmynta

Jag vet inte hur er katt har haft det förut i sitt liv, men min ena katt var drygt fem år när vi fick hem honom. Han hade då levt som utekatt i omgångar (med trasiga öronsnibbar och en del av svansen amputerad som bevis på hur bra det hade gått för honom), haft flera olika familjer (han är chippad två gånger och öronmärkt med olika nummer i båda öronen, mest rimlig är det åtminstone två olika tidigare ägare som fått detta gjort), och kom mest nyligen från ett slags katthem. Inte ett riktigt utan det var en kattsamlare som hade förbarmat sig över honom en kall vinterdag. I hemmet fanns över tjugo andra katter, flera hundar och några kaniner. Vad som inte fanns var tillräckligt många kattlådor eller ork att hålla djuren i bra skick, naturligt nog med alla dessa djur i en mindre trerums villa.

När vi fick hem vår prins åt han, sov, åt lite mer, sov lite mer. Vankade runt i huset (fast inte för nära ytterdörren eller fönstren). Verkade håglös tyckte vi. Vi hade då en gammal katt som inte alls gillade att hon fått sällskap och henne höll han sig beskedligt undan för. Vi trodde att han hade det hemskt tråkigt. Så fortsatte det. När barnen försökte leka med honom gjorde han några mindre språng, men gick snabbt och la sig eller satt bara och tittade på. Det enda han verkligen uppskattade, som vi trodde, var när någon gick och la sig, då var han snabb på att lägga sig och trängas på huvudkudden.

Detta fortsatte bra länge, hur länge kan jag inte säga exakt, men gradvis började han bli mer aktiv, lekfull och busig. Jag tror det tog uppemot ett par år från det att vi fock honom tills han blev den katt han är idag. Idag är han nio år och rusar dagligen omkring med vår andra katt, brottas, dyker under mattorna, kommer plötsligt framhoppade bakom en dörr, gömmer sig i klädkammaren och gör glada krumsprång när man letar efter honom. Han retas med husse genom att hoppa upp på matbordet, han retas med lillmatte genom att hugga hennes legobitar och springa iväg med. Han trängs fortfarande belåtet på huvudkudden hos alla som lägger sig ner (han går alltså runt och ligger en stund på huvudkudden hos hela familjen allteftersom vi går och lägger oss).

Jag vet inte, men tror att katter kanske behöver ganska lång tid för att känna sig så trygga så att de kan börja leka. Vi har en annan katt, även hon kom till oss som vuxen, som har lekt och tramsat sedan andra dagen hon var hos oss. Den katten hade alltid haft det bra och mycket tryggt tidigare.

alla kater behöver kärlek!

Jag har fem katter. De äldsta katterna leker väldigt sällan. De är helt enkelt ointresserade av det.

Leker du med leksaker själv som vuxen? 

Min katt kom till mig som nästan vuxen. Han var i stort sett vildkatt innan dess.Visst kan han busa ibland men aldrig att han nedlåtit sig till att leka med leksaker. Det är för kattungar!

Men han får gå ut så han får väl sin stimulans av att smyga på gräshoppor och patrullera sitt revir.

Jag tycker tipset om kattgård och klätterträd låter som något som är värt att testa. Min katt undviker att gå ut under vintern men då ligger han mycket i ett fönster och tittar ut på fåglar och annat som bara han ser. Så jag skulle ställa trädet vid ett fönster.

Vår katt kom till oss som kattunge då lekte han med allt vi tog fram. Nu är han 5 år och har slutat leka. Han slutade när han blev ca två år, han blev väl "vuxen" då. Det finns en mus han fortfarande går igång på och så gillar han laserpekare. Så mitt tips är att testa laserpekare om ni vill lära katten leka, de ska jaga den på golvet. Men som andra tidigare har sagt så kanske han inte gillar att leka precis som inte alla människor gillar att dansa, träna osv.

Håller med. Allt är beroende på vad katten varit med om tidigare. Jag tog hand om en katt som ett jourhem räddade. Katten hade växt upp utomhus och tog skydd i en skjul. Katten var dessutom illa behandlad av människor i närheten. (Jag gissar att hon blivit sparkade eftersom hon fortfarande skyggar för mina fötter).

Jag adopterade henne och hon bodde i över ett år (!) i mitt sovrum där hon gömde sig under sängen när jag var hemma. Hon åt, drack och gick på lådan men annars såg jag henne inte. Bara hörde henne rumstera om på nätterna.

Nu har det gått två år och hon har blivit rätt social.  Hon är vän med de andra katterna, hon går runt i hela huset och jag kan släppa ut henne. Hon låter mig klappa henne (spinner till och med). Däremot går hon inte gärna nära mina ben, varför jag gissar att folk sparkat henne.  

Men som sagt... vissa katter behöver lång tid för att acklimatisera sig. 

Har ni provat laserpekare? Det får den mest late katten att röra på sig.

Tänkte också föreslå laserpekare, min lurvboll blir galen direkt man bara lyfter upp laserpekaren innan man ens satt igång den så börjar hon leta ;) Hon är iof väldigt lekfull annars också, men just laserpekaren... haha :p

Katten tycker säkert fortfarande om att jaga snöret. Det är min katts favoritlek också. Grejen är att det lönar sig inte att försöka få katten att leka om det inte är på det humöret. När katten är aktiv och springer runt och kanske har något vilt i blicket, då kan du ta fram snöret så kommer det bli springa av.

Min favoritlek är när jag jagar den så att den springer in under sängen. Sedan lutar jag mig ner över sängkanten så att min tröjas luv-snören ramlar ner och hamnar inom kattens synfält. Då anfaller den luvsnörena, och då gäller det för mig att ta skydd uppe på sängen. Så fortsätter vi så fram och tillbaka ett tag. Haha, låter bisarrt men det är kul.

Kurragömma brukar jag leka med en av syrrans katter, klappar katten lite och kastar iväg nåt intressant som den jagar. Sen springer jag och gömmer mig och hon letar ;D