Foxtrott skrev 2013-12-21 02:07:02 följande:
Jag vet inte hur er katt har haft det förut i sitt liv, men min ena katt var drygt fem år när vi fick hem honom. Han hade då levt som utekatt i omgångar (med trasiga öronsnibbar och en del av svansen amputerad som bevis på hur bra det hade gått för honom), haft flera olika familjer (han är chippad två gånger och öronmärkt med olika nummer i båda öronen, mest rimlig är det åtminstone två olika tidigare ägare som fått detta gjort), och kom mest nyligen från ett slags katthem. Inte ett riktigt utan det var en kattsamlare som hade förbarmat sig över honom en kall vinterdag. I hemmet fanns över tjugo andra katter, flera hundar och några kaniner. Vad som inte fanns var tillräckligt många kattlådor eller ork att hålla djuren i bra skick, naturligt nog med alla dessa djur i en mindre trerums villa.
När vi fick hem vår prins åt han, sov, åt lite mer, sov lite mer. Vankade runt i huset (fast inte för nära ytterdörren eller fönstren). Verkade håglös tyckte vi. Vi hade då en gammal katt som inte alls gillade att hon fått sällskap och henne höll han sig beskedligt undan för. Vi trodde att han hade det hemskt tråkigt. Så fortsatte det. När barnen försökte leka med honom gjorde han några mindre språng, men gick snabbt och la sig eller satt bara och tittade på. Det enda han verkligen uppskattade, som vi trodde, var när någon gick och la sig, då var han snabb på att lägga sig och trängas på huvudkudden.
Detta fortsatte bra länge, hur länge kan jag inte säga exakt, men gradvis började han bli mer aktiv, lekfull och busig. Jag tror det tog uppemot ett par år från det att vi fock honom tills han blev den katt han är idag. Idag är han nio år och rusar dagligen omkring med vår andra katt, brottas, dyker under mattorna, kommer plötsligt framhoppade bakom en dörr, gömmer sig i klädkammaren och gör glada krumsprång när man letar efter honom. Han retas med husse genom att hoppa upp på matbordet, han retas med lillmatte genom att hugga hennes legobitar och springa iväg med. Han trängs fortfarande belåtet på huvudkudden hos alla som lägger sig ner (han går alltså runt och ligger en stund på huvudkudden hos hela familjen allteftersom vi går och lägger oss).
Jag vet inte, men tror att katter kanske behöver ganska lång tid för att känna sig så trygga så att de kan börja leka. Vi har en annan katt, även hon kom till oss som vuxen, som har lekt och tramsat sedan andra dagen hon var hos oss. Den katten hade alltid haft det bra och mycket tryggt tidigare.
Har en ungefärlig bild av hur han har haft det innan, tack vare att han föddes på katthemmet och såldes i första omgången till en av katthemsföreståndarinnans vänner. Det är på så sätt jag vet att han hatar andra katter och är nog ganska otrygg i sig själv... Vi kanske helt enkelt får försöka ge honom lite tid, och se vad han tycker är roligt "på egen hand", så att säga. Fast han vet precis vad som retar gallfeber på matte
Han hoppar gärna upp och stampar på min mage i uppemot 15-20 minuter i sträck ibland, och så lägger han sig och sover där ett par timmar
så jag tror att han är lite nöjd iaf. Skönt att det gick så bra för er katt! Riktig glädjehistoria
