Ledsen igen
Men om man inte vill leka då?
Är det så svårt för en vuxen att räcka till till två människor?
Hade inte min partner haft tid för mig också på julafton hade jag inte haft tid för dem resten av året
Inlägg från: MuppinCowboy
|
-
-
Ess skrev 2013-12-22 07:56:23 följande:Varför hjälps ni inte år med maten?
Varken jag eller min man tycker om att laga mat, så därför brukar vi dela på plågan. Det blir åtminstone roligare då.
Säg det du skrivit här till din man, och säg att i år så blir det ändring. Du kommer inte att ta intiativet till att ställa dig i köket, utan ni hjälps åt. Annars blir det micrade rester.
-
I en familj ska ALLA uppmärksammas både stora som små och julen är ALLAS högtid.Påven Johanna skrev 2013-12-22 17:10:42 följande:Äh, nog kan man väl som vuxen klara av att vara lite i bakgrunden vad gäller bekräftelse över en julledighet när partnern har barn. Jag gissar att hon är välkommen att vara med om hon så önskar, brukar inte ligga mycket i den sortens påståenden. Allt behöver man inte få en personlig inbjudan till, mycket är bara att slänga sig med i.
Ts: är det verkligen så att du aldrig får vara med när du frågar eller försöker?
Varför ska man behöva stå tillbaka för barnen vare sig man är bio eller bonus? vilka dåliga värderingar ger man inte då till sina barn att det är ok att särbehandla?
Nej alla ska få ta plats och få uppmärksamhet i en familj - både stora och små.
Vad hade mannen gjort om han hade haft ett barn till? hade han inte klarat av att ge uppmärksamhet åt det barnet också? Sen kan även både man och barn också hjälpa till med matlagning för i en familj ska man även hjälpas åt.
Finns inget värre än egoistiska föräldrar som ska 'kompensera upp att dem inte har en kärnfamilj längre.
Hur bra hade det fungerat i en kärnfamilj om ena föräldern struntade i någon (vare sig det var vuxen eller barn) och bara ägnade sig åt en i familjen, och dessutom överlämnade allt jobb åt den andre föräldern - konsekvensen av det hade blivit en kärnfamilj mindre, så varför ska det vara ok i 'nya' familjer att behandla någon som skräp
-
Hahaha ha hasoffliggaren skrev 2013-12-22 17:29:08 följande:Då vet du detta till nästa år. Rådet till dig är att lägga undan pengar och fira jul i värmen. Kanske med en kompis ? Då slipper du matlagningen och barnen. Jag glömde mannen men han är hemma och leker. Själv sippar du på en drink och svettas lite lätt i din nyköpta bikini.
Hör du introt till Sällskapsresan ?
-
Jag har svårt att tänka mig att man i någon kärnfamilj delar upp det så att en jämnt får ta hand om städning och matlagning medan den andra bara leker - jo det skulle vara i kuvades eller curlades familjer.Lillusen skrev 2013-12-22 18:03:29 följande:Jag blir fundersam när jag läser ditt inlägg. Det finns inget i TS att gå på mer än hur hon själv känner , det finns inga konkreta exempel på vad hennes sambo egentligen gör för att hon ska känna så här.
Alla som har barn vet att innan jul så är det oftast en hel del arbete och det är bara att kavla upp ärmarna och jobba. Granen ska köpas och kläs, julklappar ska handlas, mat ska lagas, huset ska städas och mitt i det hela ska barnen underhållas. I en kärnfamilj så delar man oftast upp sakerna,någon leker med barnen och den andra städar eller lagar mat. När jag var ensam så planerade jag upp det så att jag gjorde det mesta när barnen var hos sin pappa. Jag kan gissa mig till att TS sambo känner av TS ovilja mot barnen, varvid han lägger fokuset på barnen och det tråkiga blir kvar till TS.
Det ÄR svårt att räcka till alla om man inte samarbetar i hela familjen.
Mitt råd TS att till nästa år, så planera ihop med din man hur ni kan lägga upp arbetet, kanske redan en månad innan så börjar ni med att göra köttbullar osv. julklapparna kan handlas redan i november. Sen när julen närmar sig så ser ni till att göra saker tillsammans i stället, två timmar jobba med hemmet, en timme med barnen osv.
Som partner till någon skulle det räcka med att någon kände sig utanför för att jag skulle vilja prata och omprioritera lite, som människa ska man och kan man räcka till flera barn, partner, djur, föräldrar vänner mm samtidigt.
Bara för att det finns ett barn sen innan betyder det inte att barnet har 'speciael needs' det enda felet är ju att dem inte lever i en kärnfamilj längre och detta ska tydligen kompenseras av vissa
Så jag ställer frågan igen - varför kan man inte räcka till till ALLA en familj? Varför ska någon oavsett om det är barn eller vuxen särbehandlas alternativs känna sig utestängd?
Är man vuxen ska man väl kunna hantera att flera finns i ens liv - om man inte gör det kan man kanske räkna med att det finns en mindre i 'familjen' nästa jul.
Jag har själv varit 'bonusbarn' och har 'bonusbarn' och aldrig har jag känt någon skillnad eller gjort någon skillnad - men jag har väl haft tur att kunna vara i familjer där man behandlar alla med hänsyn.
-
Jag anser att alla har rätt till uppmärksamhet oavsett om det högtider eller inte, om man är barn, ungdom vuxen eller gammal.Påven Johanna skrev 2013-12-22 18:10:57 följande:Javisst, men alla behöver inte uppmärksamhet samtidigt varje dag på året. I alla fall inte vuxna. Jag tycker verkligen att det bör få vara okej att ungar får lite första tjing på sina föräldrar under julledigheten.
Jag tycker inte att ts ska arbeta ensam, det skrev jag heller inte. Men bekräftelsetorsk kan hon väl vara när ungarna sover eller vid andra tillfällen.
Särbehandlar man människor så har man riktigt dåliga värderingar.
Det är just denna särbehandling som ställer till det i 'nya' familjer, antingen lägger föräldern all tid på den nya partnern eller så all tid på sitt barn sen innan oavsett om man är fler i familjen.
En normalt funtad människa inser väl att i en familjs ska ALLA må bra.
Sen varför detta trams om att julen är barnens högtid? återigen särbehandling.. inse att även ensamma, barnlösa, gamla, vuxna mm kan njuta av julen och har rätt till detta.
Men det finns ju som på arbetsplatser kräver att de alltid ska få ledigt för de har minsann barn - själviska människor som tror världen kretsar kring dem och deras behov.
Återigen, har både varit bonusbarn och har bonusbarn och inte behandlade/behandlar vi varann så här dåligt som vissa gör med särbehandling åt något håll.
-
Är man i en familj ska/kan/bör man ha tid för alla oavsett vilken dag på året det är.. Självklart ska människor uppmärksammas lite extra på sina födelsedagar (oavsett ålder) men jul och andra högtider är inte enbart för ett fåtal i en familj.Påven Johanna skrev 2013-12-22 18:45:20 följande:Men rätt till uppmärksamhet? Det blir en så löjlig diskussion när det hamnar på den där nivån. Jag uppmärksammar förstås alla i min familj, men när exempelvis min mans utflyttade ungar kommer hem på julen så får de mycket mer uppmärksamhet än min karl får. Han får liksom klara av det och det gör han givetvis också. Jag är helt enkelt mer nyfiken på vad de sysslat med sedan senast än vad han har gjort.
Samma sak när barnen är mindre. Det jag och vi i vår familj sett fram emot är ha - om än inte obegränsat - så i alla fall massor med tid att vara tillsammans med dem på. Min karl går jag ju och lägger mig med varenda kväll och jag tycker det är förnämligt att få göra det, jag älskar honom så det passar fint att det är så. Men nog fasen får han stå tillbaka ibland också, när jag vill tillbringa tid med ungarna, hans eller mina.
Det är kanske själviskt att vilja spendera tid med barnen även om man har ett kärleksförhållande med en vuxen människa, men då får det vara det då. Jag umgås bara med folk som klarar av att jag viker tid på det sätt jag finner passande att göra det. Och kring jultid så är det ungarna som får mina ögon att tindra.
Hur klarar föräldrar som har flertalet barn av att fördela sin uppmärksamhet och kärlek?
Nä alla i en familj ska få finnas, få ta plats, få uppmärksammas.
Klarar man inte av det så är det ingen familj, känner sig någon utanför, oälskad, inte sedd mm oavsett om det är barn eller vuxen så måste det självklart åtgärdas.
Varför kan man inte se allas behov? Visst mår väl en familj bättre om alla mår bra?
De flesta klarar trots allt av att få alla i familjen att må bra - det är ju itne hjärnkirurgi på hög nivå liksom utan något normala människor borde kunna och vilja -
Men varför ska din karl bara få nöja sig med ett uppskattande ögonkast? varför kan inte även han få uppskattning och tid mm oavsett om det är högtider eller vanliga dagar? Som vuxen borde du kunna klara av att ge alla uppskattning och kärlek, annars blir det ju särbehandling och det hör inte hemma i en familj oavsett vem det drabbar.Påven Johanna skrev 2013-12-22 19:05:53 följande:Ska man? Jaha, det har inte jag alltid. Se allas behov kan jag oftast göra och det försöker jag också att göra. Det är emellertid inte samma sak som att det alltid är jag som ska tillfredsställa behoven. Min man är vuxen och kan ta hand om sig själv om och när jag inte har tid med honom eller anser att det är just hans behov som ska tillfredsställas även om jag för all del ser honom och hans behov. Ibland får han helt enkelt sköta sig själv, det hör vuxenlivet till och det är också något som barn får lära sig under sin uppväxt.
En del människor känner sig utanför trots att ingen placerat dem där. Och en del människor mår inte bra om de inte står i sin partners sökljus exakt hela tiden, det är rimligt att den typen av personer själva arbetar på sin problematik. Rimligare än att partnern ska släppa allt den har för händer, ungar och allt och ständigt komma till bekräftelseundsättning. Eller ja, de som vill leva så får förstås göra det. Själv tycker jag att det är helt ointressant.
Min karl får klara sig med ett uppskattande ögonkast så länge som vi firar jul med släkt och ungar och vänner.
Varför vill man inte inkludera ALLA man älskar under årets alla dagar?
Bara för att man inte kan eller ska kräva uppmärksamhet hela tiden betyder det inte att varken barn eller vuxna ska nöja sig med mindre än vad andra får, i en familj räknas alla -
Vad är skillnaden egentligen - om man har två barn eller ett barn och en partner, det är ju fortfarande 2 personer att visa hänsyn, varför ska ålder eller bio/bonus göra någon skillnad?Påven Johanna skrev 2013-12-22 19:26:21 följande:För att jag har annat att göra och andra personer som jag vill umgås med och vara tillsammans med.
Nu börjar det här bli fjantigt. Jag ger alla i min familj både uppskattning och kärlek, men inte alltid samtidigt.
Hur lever du egentligen, undrar jag? Om du sitter på en middag och konverserar din bordskavaljer så springer du också med jämna mellanrum över till din man och visar honom uppskattning, kärlek, ser hans behov och tillfredsställer dem? Eller kan han möjligen vänta tills ett annat tillfälle?
Jag ska i alla fall ägna mig åt positiv särbehandling under julen. Jag längtar tills alla ungarna är hemma igen, och de ska få hela min kaka av uppmärksamhet efter att jag lagat färdigt maten.
Och själv lever jag som så att jag kan visa många människor min uppskattning och kärlek under julen (och övriga dagar), jag sysslar inte med särbehandling av något slag för det ger kassa värderingar till både barn och vuxna alla får lika mycket tid även om det inte är samtidigt, dvs ger jag en person tid med bio så ger jag liknande det till nästa, inte sjutton får någon vänta tills efter jul tex, under julen ger man värme, kärlek och omtanke till alla i familjen (annars är man otroligt självisk alternativt lider av någon slags störning)
Men de flesta har som sagt inga problem med att visa kärlek och uppskattning för alla i familjen oavsett om det är bio/bonus eller vuxna/barn, en normalt fungerande människa klarar detta utan några problem.
Curlade och kuvade familjer tycker jag bara synd om
Det roliga är att alla alltid tycks finnas tid för sport på tv:n, egentid på forum mm så nog finns det tid alltid men som sagt särbehandlas ska det och då kommer alltid någon längst ner på listan - vilket är skälet till varför man INTE ska särbehandla och det är också ett skäl till att i vissa fall familjer också splittras
-
Att utesluta sin partner och i vissa fall även nya barn under julen är ren och skär egoism, det snällaste man kan säga är att personen isfåall lider av någon slags empatistörning.Anonym (Meja) skrev 2013-12-22 20:20:35 följande:Men oftast så träffar ju den nya familjen varandra varje dag och de första barnen träffar han i bästa fall bara varannan vecka så det kanske inte är så konstigt att pappan vill ge dem uppmärksamhet när de väl är där.
Jag vet inte om du någon gång haft barnvakt och varit ifrån dina barn ett par dagar? Saknade du dem något då? Gav du dem lite extra tid och uppmärksamhet när du kom hem igen?
Om du skulle hamna i en situation där du bara fick träffa dina barn varannan helg hade du saknat dem tiden då ni inte sågs? Hade du kanske sett till att försöka få så mycket tid med barnen när ni väl sågs och låta mannen,som du ser varje dag, få stå tillbaks lite?
De allra flesta normala föräldrar saknar sina barn när de är ifrån varandra så mycket. Det beror på att de älskar sina barn. Älskar du dina barn? Om du gör det undrar jag varför du har så liten förståelse för att andra föräldrar älskar sina barn
Det är en sak att kanske ta med någon för lite egentid under ett par timmar, te x på bio, men att utesluta någon ur en familj vare sig det är barn eller vuxna, bio eller bonus, under julhelgen det är ärligt talat både äckligt och själviskt beteende och då får man nog vara beredd på att man kanske står där med ytterligare ett barn vh och är även utan ytterligare en partner.
När man firar jul så ser man väl till att alla mår bra oavsett om man träffar vissa ofta eller lite
(Detta är även inget bio eller bonus problem utan snarare ett hänsynsproblem) -
Annars är jag en människa kapabel att visa hänsyn och kärlet till ALLA i min familj, jag rangordnar inte och utesluter inte någon. För mig har alla lika värde och betydelse i en familj.Anonym (Meja) skrev 2013-12-22 21:23:22 följande:Du skriver så klockrena inlägg och jag håller med dig i allt!
När jag läser "MuppinCowboys" inlägg får jag känslan av en osäker tonåring som måste stå och hångla med sin kille i alla lägen bara för att visa att de hör ihop.
Visst måste man kunna sitta ner på en middagsbjudning och konversera med andra människor trots att man är ett par.
Förra festen jag och min man var på så såg vi knappt röken av varandra. Vi hade båda massa gamla vänner på festen som vi inte träffat på några år och de fick vår uppmärksamhet den kvällen.. Men vi gick dit och hem tillsammans och båda var nöjda och glada.
Om du tycker det är fel och har andra värderingar så får det stå för dig, du har självklart rätt till dina åsikter
Men.. det är inte alla som vill leva i curlade/kuvade familjer och då kan man stå där med en partner med noll självvärde som inte vågar säga ifrån till familjens härskare(härskarinna) eller så blir man lämnad och kanske får flera barn att kompensera.
Om man särbehandlar, rangordnar och helt enkelt inte klarar av att ge alla i familjen uppmärksamhet, eller förstår att alla i en familj ska må bra, så kanske man inte är redo för ett riktigt familjeliv.
men det står ju såklart alla att själva välja vilket liv och vilka värderingar de vill ha och föra vidare till sina barn (men inte undra på att det finns så många kraschade familjer och söndercurlade barn och vuxna) -
PrecisEss skrev 2013-12-22 21:38:06 följande:Det jag vänder mig emot är att det inte går att både älska sina barn OCH va delaktig i familjen, och i bestyren som måste göras.
Detta borde ju vilken normal funtad människa som helst förstå.
Det verkar som om vissa inte förstår vad det här med 'familj' innebär. -
Meningen med livet är barnen, tänk på baaaaaaaarnen!!
Under inga omständigheter kan man eller får man tänka på andra.. nääää (och julmat som blir över ska naturligtvis skänkas till baaarnen i Afrika)
Partners, föräldrar, syskon, släkt, vänner mfl får helt enkelt acceptera att vissa föräldrar bara har tid/ork/kärlek för sina barn och som vuxen har man ändå inget behov av kärlek och uppmärksamhet.
Undrar om det är dessa föräldrar som sedan har hemmaboende barn i 50-års åldern, partnern har förövrigt dragit för länge sedan men det gör inget för man har ju lilla gulleplutten hemma så inte behöver man något mer..
-
Lillusen skrev 2013-12-23 09:44:54 följande:TS, ta makten över ditt eget liv! Säg till din man, att en sån här jul vill jag inte vara med om igen. Jag vill att vi gör saker tillsammans, handlar julklappar, är med barnen, städar, lagar mat. Se till att ni tillsammans lägger upp en plan för hur det ska gå till. Som jag skrev tidigare, ni behöver kanske börja redan i november.
Bästa inlägget hittills
-
Eftersom det verkar vara lite si och så med läsföreståelsen så tar vi det igenAnonym (Meja) skrev 2013-12-23 13:59:05 följande:Så du står hemma givakt och tillfredställer allas behov precis när de uppstår? Hur orkar du? Sen klagar du på att andra familjer är söndercurlade ;)
Vi har en avspänd miljö här hemma där vi inte skriver ner exakt hur mycket uppmärksamhet vi ger varandra utan umgås och mår bra.
Ibland har någon mer behov av uppmärksamhet och då får den det och de andra står tillbaka lite.
Jag lever med ett barn med fysiska handikapp som behöver en hel del hjälp i vadagen. Detta gör att h*n får mer hjälp än övriga familjemedlemmar men min man har aldrig klagat att jag inte torkar honom i rumpan.
Att vi har den erfarenheten gör kanske att vi inte räknar uppmärksamheten i minuter och sekunder som ni utan alla har lärt sig att några behöver mer än andra och det är okej. Jag hade aldrig haft tid att hålla på och hålla reda på exakt hur mycket uppmärksamhet jag ger min familj och det behövs inte heller eftersom vi är trygga och vet att alla älskar varandra otroligt mycket och mår bra som familj.
Jag tror att det fungerar så i de flesta välmående familjer. Har du ställt dig frågan varför ni är så osäkra på varandra i er familj att du behöver ha denna stenkoll på att alla får exakt lika oavsett behov?
"Annars är jag en människa kapabel att visa hänsyn och kärlek till ALLA i min familj, jag rangordnar inte och utesluter inte någon. För mig har alla lika värde och betydelse i en familj."
Och kanske vi inte är osäkra i min familj för att ALLA får uppmärksamhet och kärlek, kanske inte alltid på samma gång men ingen behöver vänta till EFTER jul.
I min familj utnyttjar vi ingen utan vi hjälps åt med både roliga och dåliga saker.
På det sättet hamnar ingen utanför eller mår dåligt.
Dessutom vägrar jag att curla varken barn eller vuxna (vi har dock inga ständigt hemmaboende barn)
Det är för övrigt bara människor med kassa värderingar eller som är kuvade som curlar.
Jag anser dock att särbehandling till och med är värre än curlande för curlandet görs ändå av någon förvriden omtanke medan särbehandling bara är elakt och med omtanke av enbart ett fåtal utvalda i familjen och så dåliga värderingar har jag inte
Sen tycks många ha missat vad TS faktiskt säger, hon mår ju inte bra?
Ser det ut som om hon får den kärlek och uppmärksamhet hon behöver?
Men kanske hon håller 'god min' inför sin man fast det svider inombords - något för övrigt kanske flera gör även partners i dessa 'harmoniska' familjer som beskrivs i tråden.
Det är väldigt lätt att säga att alla är trygga och säkra men sanningen är att ni har inte en aning vad era partners egentligen tycker.
Själv har jag svårt att se att någon skulle vara genuint nöjd med att aldrig få uppmärksamhet eller kärlek för att deras partners inte är kapabla att ge det till andra än sina barn.
-
Hur i all dar får man ihop det till att jag skulle sitta fastklistrad vid min partner (eller som tidigare nämnt 'stå och hångla med denne') när jag om och om igen skriver att jag kan visa hänsyn och kärlek till alla, att jag inte särbehandlar någon
Det måste ha något med läsföreståelsen att göra igen
Finns det bara antingen eller för er? Måste man antingen särbehandla eller sitta fastklistrade?
Är det verkligen de enda alternativen i era liv?
Då lever man enligt min uppfattning ett väldigt begränsande liv oavsett vilket alternativ man väljer.
Som tur var klarar de flesta av att leva i en familj där man visar alla uppskattning och kärlek, där hänsyn inte är en bristvara som tas fram efter jul
-
men herregud..Anonym (Meja) skrev 2013-12-23 22:11:22 följande:Jag tycker du kastar sten i glashus när du påstår sådand saker och du kan ju lika lite som jag veta om din partner verkligen är nöjd med att du trippar runt honom och kämpar för att tillfredställa alla hans behov närhelst de uppstår.
Du däremot framstår som att du inte alls hade klarat av en dag med släkt och vänner utan att ständigt få och ge uppmärksamhet till din man.
ok till er som har problem med läsföreståelse här är en repris av lite av det jag sagt:
1 - "I en familj ska ALLA uppmärksammas både stora som små och julen är ALLAS högtid"
2 - "Nej alla ska få ta plats och få uppmärksamhet i en familj - både stora och små."
3 - "Så jag ställer frågan igen - varför kan man inte räcka till till ALLA en familj? Varför ska någon oavsett om det är barn eller vuxen särbehandlas alternativs känna sig utestängd?"
4 - "Jag anser att alla har rätt till uppmärksamhet oavsett om det högtider eller inte, om man är barn, ungdom vuxen eller gammal."
5 - "Varför kan man inte se allas behov? Visst mår väl en familj bättre om alla mår bra?"
6 - "Varför vill man inte inkludera ALLA man älskar under årets alla dagar?"
7 - "När man firar jul så ser man väl till att alla mår bra oavsett om man träffar vissa ofta eller lite"
8 - "Annars är jag en människa kapabel att visa hänsyn och kärlet till ALLA i min familj, jag rangordnar inte och utesluter inte någon."
Hur i all dar får man ihop det till att jag skulle sitta fastklistrad vid min partner när jag om och om igen skriver att jag kan visa hänsyn och kärlek till alla, att jag inte särbehandlar någon"
Oj vad pinsamt det måste kännas nu med alla påhittade påståenden
Handlar det om problem med läsföreståelsen eller handlar det om något helt annat? (man börjar ju faktiskt undra)
Men har man problem med mina värderingar (se bland annat punkt 1-8 ovan) så är
det knappast förvånande för någon att man inte heller visar hänsyn för andra då man inte gör det för alla i sin egen familj
Återigen samma fråga:
Finns det bara antingen eller för er? Måste man antingen särbehandla eller sitta fastklistrade?
Är det verkligen de enda alternativen i era liv? -
Vilka värderingar lär man förövrigt ut när man särbehandlar?sextiotalist skrev 2013-12-24 08:18:25 följande:Jag har väldigt svårt att se något motsattsförhållande mellan att ha vänner och intressen utanför familjen och att alla i familjen har samma värde och inte rangordnas
Jag håller med MuppinCowboy helt och hållet.
Här är alla lika värde, här har alla sina egna intressen och ett liv utanför familjen. Här rangordnas det inte alls. Ingen här kan räkna med att få sina behov uppfyllda på momangen (nu har vi inga spädbarn som kan ge rejäla skrik om behoven inte uppfylls).
Är det inte meningen att man ska lära barn att visa hänsyn och inte särbehandla?
Fast folk får självklart leva som de vill och göra sina val, men då får man även respektera andras - så bara för att det funkar så otroligt bra i vissas förhållanden med särbehandling etc så betyder det inte att TS inte har rätt till sina känslor och upplevelser och det är uppenbart att TS inte är nöjd med hur det fungerar i hennes förhållande.
Jag personligen föredrar som sagt att man visar alla i en familj hänsyn och särbehandling hör inte hemma någonstans, inte ens på födelsedagar (det är en sak att göra dagen extra speciell för någon men det betyder inte att man gör det på bekostnad av någon annan, klarar man inte detta undrar jag om man verkligen är redo att ha en familj med allt vad det innebär)