Ledsen igen

Ess skrev 2013-12-22 18:10:50 följande:

Det har vi ju flera bevis på i detta forumet. Ensamstående bioföräldrar som mässar om och om igen hur deras barn alltid ska komma först, vissa lär sig inte av sitt första misstag................

Ett återkommande inslag efter som det är kvinnor som skriver i trådarna är att pappan ska strunta i sin nya sambo och ev gemensamma barn och bara inrikta sig på det första. Det barnet ska ha ensam tid osv i all oändlighet. Men fan ta den sambo som tycker att de och det gemensamma barnet har rätt att åka själv på semester med sin familj, utan det tidigare barnet.

Men oftast så träffar ju den nya familjen varandra varje dag och de första barnen träffar han i bästa fall bara varannan vecka så det kanske inte är så konstigt att pappan vill ge dem uppmärksamhet när de väl är där.

Jag vet inte om du någon gång haft barnvakt och varit ifrån dina barn ett par dagar? Saknade du dem något då? Gav du dem lite extra tid och uppmärksamhet när du kom hem igen?

Om du skulle hamna i en situation där du bara fick träffa dina barn varannan helg hade du saknat dem tiden då ni inte sågs? Hade du kanske sett till att försöka få så mycket tid med barnen när ni väl sågs och låta mannen,som du ser varje dag, få stå tillbaks lite?

De allra flesta normala föräldrar saknar sina barn när de är ifrån varandra så mycket. Det beror på att de älskar sina barn. Älskar du dina barn? Om du gör det undrar jag varför du har så liten förståelse för att andra föräldrar älskar sina barn?

Anonym (Meja)

Äldre 22 Dec 21:23

#30

Påven Johanna skrev 2013-12-22 19:26:21 följande:

För att jag har annat att göra och andra personer som jag vill umgås med och vara tillsammans med.
Nu börjar det här bli fjantigt. Jag ger alla i min familj både uppskattning och kärlek, men inte alltid samtidigt.

Hur lever du egentligen, undrar jag? Om du sitter på en middag och konverserar din bordskavaljer så springer du också med jämna mellanrum över till din man och visar honom uppskattning, kärlek, ser hans behov och tillfredsställer dem? Eller kan han möjligen vänta tills ett annat tillfälle?

Jag ska i alla fall ägna mig åt positiv särbehandling under julen. Jag längtar tills alla ungarna är hemma igen, och de ska få hela min kaka av uppmärksamhet efter att jag lagat färdigt maten.

Du skriver så klockrena inlägg och jag håller med dig i allt!

När jag läser "MuppinCowboys" inlägg får jag känslan av en osäker tonåring som måste stå och hångla med sin kille i alla lägen bara för att visa att de hör ihop.
Visst måste man kunna sitta ner på en middagsbjudning och konversera med andra människor trots att man är ett par.

Förra festen jag och min man var på så såg vi knappt röken av varandra. Vi hade båda massa gamla vänner på festen som vi inte träffat på några år och de fick vår uppmärksamhet den kvällen.. Men vi gick dit och hem tillsammans och båda var nöjda och glada.

Anonym (Meja)

Äldre 23 Dec 13:59

#43

MuppinCowboy skrev 2013-12-22 21:52:41 följande:

Annars är jag en människa kapabel att visa hänsyn och kärlet till ALLA i min familj, jag rangordnar inte och utesluter inte någon. För mig har alla lika värde och betydelse i en familj.

Om du tycker det är fel och har andra värderingar så får det stå för dig, du har självklart rätt till dina åsikter

Men.. det är inte alla som vill leva i curlade/kuvade familjer och då kan man stå där med en partner med noll självvärde som inte vågar säga ifrån till familjens härskare(härskarinna) eller så blir man lämnad och kanske får flera barn att kompensera.

Om man särbehandlar, rangordnar och helt enkelt inte klarar av att ge alla i familjen uppmärksamhet, eller förstår att alla i en familj ska må bra, så kanske man inte är redo för ett riktigt familjeliv.
men det står ju såklart alla att själva välja vilket liv och vilka värderingar de vill ha och föra vidare till sina barn (men inte undra på att det finns så många kraschade familjer och söndercurlade barn och vuxna)

Så du står hemma givakt och tillfredställer allas behov precis när de uppstår? Hur orkar du? Sen klagar du på att andra familjer är söndercurlade ;)

Vi har en avspänd miljö här hemma där vi inte skriver ner exakt hur mycket uppmärksamhet vi ger varandra utan umgås och mår bra.
Ibland har någon mer behov av uppmärksamhet och då får den det och de andra står tillbaka lite.

Jag lever med ett barn med fysiska handikapp som behöver en hel del hjälp i vadagen. Detta gör att h*n får mer hjälp än övriga familjemedlemmar men min man har aldrig klagat att jag inte torkar honom i rumpan.

Att vi har den erfarenheten gör kanske att vi inte räknar uppmärksamheten i minuter och sekunder som ni utan alla har lärt sig att några behöver mer än andra och det är okej. Jag hade aldrig haft tid att hålla på och hålla reda på exakt hur mycket uppmärksamhet jag ger min familj och det behövs inte heller eftersom vi är trygga och vet att alla älskar varandra otroligt mycket och mår bra som familj.

Jag tror att det fungerar så i de flesta välmående familjer. Har du ställt dig frågan varför ni är så osäkra på varandra i er familj att du behöver ha denna stenkoll på att alla får exakt lika oavsett behov?

Anonym (Meja)

Äldre 23 Dec 14:17

#44

Ess skrev 2013-12-22 22:01:03 följande:

Du jämför en fest på ett par timmar, med barn som kommer ca över jul eller minst en vecka. Hur får du ihop till den parallellen?

Kommer barnen några timmar som gäster så får dom odelad uppmärksamhet, men stannar dom längre så går livet vidare med allt som ska skötas trots det.

Jag har släkt som kommer långväga och bor några dagar när de väl är här. Naturligtvis får de också mer uppmärksamhet än de personer man träffar varje dag när vi väl ses.

Jag har aldrig skrivit något om odelad uppmärksamhet. Jag skrev att barnen som kommer sällan får MER uppmärksamhet än övriga familjen. De andra får ju uppmärksamhet hela den övriga tiden.

Eftersom du aldrig har varit ifrån dina barn och inte kan föreställa dig hur det skulle kännas att bara träffa dem 4 dagar i månaden så förstår jag inte varför du envisas med att det är fel att ge dem mer uppmärksamhet när de väl kommer.
Återkom i frågan när du har andra erfarenheter än att vara den elaka styvmodern.

Anonym (Meja)

Äldre 23 Dec 22:11

#50

MuppinCowboy skrev 2013-12-23 14:30:15 följande:

Eftersom det verkar vara lite si och så med läsföreståelsen så tar vi det igen

"Annars är jag en människa kapabel att visa hänsyn och kärlek till ALLA i min familj, jag rangordnar inte och utesluter inte någon. För mig har alla lika värde och betydelse i en familj."

Och kanske vi inte är osäkra i min familj för att ALLA får uppmärksamhet och kärlek, kanske inte alltid på samma gång men ingen behöver vänta till EFTER jul.

I min familj utnyttjar vi ingen utan vi hjälps åt med både roliga och dåliga saker.
På det sättet hamnar ingen utanför eller mår dåligt.

Dessutom vägrar jag att curla varken barn eller vuxna (vi har dock inga ständigt hemmaboende barn)
Det är för övrigt bara människor med kassa värderingar eller som är kuvade som curlar.

Jag anser dock att särbehandling till och med är värre än curlande för curlandet görs ändå av någon förvriden omtanke medan särbehandling bara är elakt och med omtanke av enbart ett fåtal utvalda i familjen och så dåliga värderingar har jag inte

Sen tycks många ha missat vad TS faktiskt säger, hon mår ju inte bra?

Ser det ut som om hon får den kärlek och uppmärksamhet hon behöver?
Men kanske hon håller 'god min' inför sin man fast det svider inombords - något för övrigt kanske flera gör även partners i dessa 'harmoniska' familjer som beskrivs i tråden.

Det är väldigt lätt att säga att alla är trygga och säkra men sanningen är att ni har inte en aning vad era partners egentligen tycker.
Själv har jag svårt att se att någon skulle vara genuint nöjd med att aldrig få uppmärksamhet eller kärlek för att deras partners inte är kapabla att ge det till andra än sina barn.

Vi vet alltså inte vad våra partner tänker medans du är tankeläsare?
Jag tycker du kastar sten i glashus när du påstår sådand saker och du kan ju lika lite som jag veta om din partner verkligen är nöjd med att du trippar runt honom och kämpar för att tillfredställa alla hans behov närhelst de uppstår.

Fast efter 20 års äktenskap så känner vi varandra väldigt bra och min man är absolut inte uppmärksamhetskrävande utan snarare tvärt om så vet jag att jag inte är fel ute.

Skillnaden mellan dig och mig är att jag inte räknar minuter och sekunder på hur mycket uppmärksamhet jag ger min familj utan vi går utefter den som har behovet för stunden. Du däremot framstår som att du inte alls hade klarat av en dag med släkt och vänner utan att ständigt få och ge uppmärksamhet till din man.

Dessutom säger du emot dig själv här: "Och kanske vi inte är osäkra i min familj för att ALLA får uppmärksamhet och kärlek, kanske inte alltid på samma gång men ingen behöver vänta till EFTER jul."
när du samtidigt kritiserar att en annan man får nöja sig med ett uppskattande ögonkast när gästerna är där. Enligt dig kan inte din man vänta med uppmärksamheten tills gästerna gått hem.

Anonym (Meja)

Äldre 24 Dec 03:04

#52

MuppinCowboy skrev 2013-12-23 23:14:15 följande:

men herregud.. ok till er som har problem med läsföreståelse här är en repris av lite av det jag sagt: 1 - "I en familj ska ALLA uppmärksammas både stora som små och julen är ALLAS högtid" 2 - "Nej alla ska få ta plats och få uppmärksamhet i en familj - både stora och små." 3 - "Så jag ställer frågan igen - varför kan man inte räcka till till ALLA en familj? Varför ska någon oavsett om det är barn eller vuxen särbehandlas alternativs känna sig utestängd?" 4 - "Jag anser att alla har rätt till uppmärksamhet oavsett om det högtider eller inte, om man är barn, ungdom vuxen eller gammal." 5 - "Varför kan man inte se allas behov? Visst mår väl en familj bättre om alla mår bra?" 6 - "Varför vill man inte inkludera ALLA man älskar under årets alla dagar?" 7 - "När man firar jul så ser man väl till att alla mår bra oavsett om man träffar vissa ofta eller lite" 8 - "Annars är jag en människa kapabel att visa hänsyn och kärlet till ALLA i min familj, jag rangordnar inte och utesluter inte någon." Hur i all dar får man ihop det till att jag skulle sitta fastklistrad vid min partner när jag om och om igen skriver att jag kan visa hänsyn och kärlek till alla, att jag inte särbehandlar någon" Oj vad pinsamt det måste kännas nu med alla påhittade påståenden Handlar det om problem med läsföreståelsen eller handlar det om något helt annat? (man börjar ju faktiskt undra) Men har man problem med mina värderingar (se bland annat punkt 1-8 ovan) så är det knappast förvånande för någon att man inte heller visar hänsyn för andra då man inte gör det för alla i sin egen familj Återigen samma fråga: Finns det bara antingen eller för er? Måste man antingen särbehandla eller sitta fastklistrade? Är det verkligen de enda alternativen i era liv?

Dumhet diskriminerar inte

Hur är det med din läsförståelse egentligen!?

Jag har ju hela tiden skrivit att jag uppmärksammar alla i min familj fast ibland får någon stå tillbaks lite om någon annan har ett större behov.
Då har du kontrat med att det spelar ingen roll om man är upptagen med något annat. Mannen skall inte behöva nöja sig med ett uppskattande ögonkast utan få sina behov tillfredsställda direkt oavsett vad man håller på med för tillfället.
Då är det svårt att tolka det på annat sätt än att du inte klarar av att ha en konversation med en annan människa utan att samtidigt bekräfta för din man att du älskar honom och det låter inte så sunt i mina ögon.

Man måste kunna ha vänner och intressen utanför familjen annars mår man nog inte så bra i längden.

Ledsen igen

INNEHÅLL