Ledsen igen

Varför hjälps ni inte år med maten?
Varken jag eller min man tycker om att laga mat, så därför brukar vi dela på plågan. Det blir åtminstone roligare då.

Säg det du skrivit här till din man, och säg att i år så blir det ändring. Du kommer inte att ta intiativet till att ställa dig i köket, utan ni hjälps åt. Annars blir det micrade rester.

Ess

Äldre 22 Dec 18:10

#17

MuppinCowboy skrev 2013-12-22 17:47:39 följande:

Hur bra hade det fungerat i en kärnfamilj om ena föräldern struntade i någon (vare sig det var vuxen eller barn) och bara ägnade sig åt en i familjen, och dessutom överlämnade allt jobb åt den andre föräldern - konsekvensen av det hade blivit en kärnfamilj mindre, så varför ska det vara ok i 'nya' familjer att behandla någon som skräp

Det har vi ju flera bevis på i detta forumet. Ensamstående bioföräldrar som mässar om och om igen hur deras barn alltid ska komma först, vissa lär sig inte av sitt första misstag................

Ett återkommande inslag efter som det är kvinnor som skriver i trådarna är att pappan ska strunta i sin nya sambo och ev gemensamma barn och bara inrikta sig på det första. Det barnet ska ha ensam tid osv i all oändlighet. Men fan ta den sambo som tycker att de och det gemensamma barnet har rätt att åka själv på semester med sin familj, utan det tidigare barnet.

Ess

Äldre 22 Dec 21:38

#31

Anonym (Meja) skrev 2013-12-22 20:20:35 följande:

Men oftast så träffar ju den nya familjen varandra varje dag och de första barnen träffar han i bästa fall bara varannan vecka så det kanske inte är så konstigt att pappan vill ge dem uppmärksamhet när de väl är där.

Jag vet inte om du någon gång haft barnvakt och varit ifrån dina barn ett par dagar? Saknade du dem något då? Gav du dem lite extra tid och uppmärksamhet när du kom hem igen?

Om du skulle hamna i en situation där du bara fick träffa dina barn varannan helg hade du saknat dem tiden då ni inte sågs? Hade du kanske sett till att försöka få så mycket tid med barnen när ni väl sågs och låta mannen,som du ser varje dag, få stå tillbaks lite?

De allra flesta normala föräldrar saknar sina barn när de är ifrån varandra så mycket. Det beror på att de älskar sina barn. Älskar du dina barn? Om du gör det undrar jag varför du har så liten förståelse för att andra föräldrar älskar sina barn?

Tyvärr så har vi ingen barnvakt.

Resonerar man så och omsätter det till att personen man lever med degraderas till hembiträde när de tidigare barnen kommer. Hur länge kommer partnern tycka det är kul att de kommer?
Även om jag skulle varit borta från dem i flera månader så hade jag varit tvungen att ta tag i matlagning osv när jag kom hem och fick träffa dem igen.

Men egentligen förstår jag inte varför ts står i köket och lagar mat och städar osv.
Jag hade gjort något jag tyckt var kul, och hade mannen inte visat intresse för att vi skulle laga mat tillsammans så hade jag bara värmt något från frysen, till mig själv. Alt kört till Mc Donalds om vi haft gemensamma barn som också behövde mat.

Det jag vänder mig emot är att det inte går att både älska sina barn OCH va delaktig i familjen, och i bestyren som måste göras.

Ess

Äldre 22 Dec 22:01

#34

Anonym (Meja) skrev 2013-12-22 21:23:22 följande:

Du skriver så klockrena inlägg och jag håller med dig i allt!

När jag läser "MuppinCowboys" inlägg får jag känslan av en osäker tonåring som måste stå och hångla med sin kille i alla lägen bara för att visa att de hör ihop.
Visst måste man kunna sitta ner på en middagsbjudning och konversera med andra människor trots att man är ett par.

Förra festen jag och min man var på så såg vi knappt röken av varandra. Vi hade båda massa gamla vänner på festen som vi inte träffat på några år och de fick vår uppmärksamhet den kvällen.. Men vi gick dit och hem tillsammans och båda var nöjda och glada.

Du jämför en fest på ett par timmar, med barn som kommer ca över jul eller minst en vecka. Hur får du ihop till den parallellen?

Kommer barnen några timmar som gäster så får dom odelad uppmärksamhet, men stannar dom längre så går livet vidare med allt som ska skötas trots det.

Ess

Äldre 23 Dec 19:31

#49

Anonym (Meja) skrev 2013-12-23 14:17:24 följande:

Jag har släkt som kommer långväga och bor några dagar när de väl är här. Naturligtvis får de också mer uppmärksamhet än de personer man träffar varje dag när vi väl ses.

Jag har aldrig skrivit något om odelad uppmärksamhet. Jag skrev att barnen som kommer sällan får MER uppmärksamhet än övriga familjen. De andra får ju uppmärksamhet hela den övriga tiden.

Eftersom du aldrig har varit ifrån dina barn och inte kan föreställa dig hur det skulle kännas att bara träffa dem 4 dagar i månaden så förstår jag inte varför du envisas med att det är fel att ge dem mer uppmärksamhet när de väl kommer.
Återkom i frågan när du har andra erfarenheter än att vara den elaka styvmodern.

Okej, nu var det inte en fest utan släktingar som kommer en gång om året och stannar några dagar...................

Nu har jag inte läst någonstans att ts man träffar barnen 4 dagar i månaden, eftersom ts verkar hjärtligt trött på att stå vid spisen, så gissar jag på vv.
Men det kanske ts kan svara på??

Jag tror knappast min man är unik i att vänja sig vid en situation. Hur kan du fungera som människa om du bara går runt och saknar och längtar hela tiden?
När man landat i "så här är det", så går livet vidare. Visst går det att sitta fast och sakna, men livet blir väldigt trist och ensamt då.

Sen kan du lägga ner styvmoder snacket, dom är inte mina styvbarn. Dom är min mans barn punkt slut!!

Ess

Äldre 24 Dec 14:11

#56

Jag ser en kvinna som fallit in i det typiska könsfördelade arbetet. Trots det inte är hennes barn så blir det hon som står för markservicen, mannen trivs med det och tar inget intiativ till att laga mat.

Jag håller med lillusen i att om det ska bli en förändring så måste hon säga ifrån, säga att from nu så gäller detta istället.

Ledsen igen

INNEHÅLL