Sorg efter hund

Till Lena 51. Ledsen över att din kamrat inte finns längre. Det är svårt att mista sin vovve. Jag sörjer ännu det går en dag isänder och man vänjer sig att de inte finns där, men man glömmer inte. Det är ju i vardagen som man blir påmind , jag har ibte tömt varken mat eller vattendkål ännu. Bädden finns kvar och koppel ligger på, lyktan på gräsmattan brinner dygnet om, Idag kan jag prata om han utan att tårar kommer men ibland så blir saknaden så stor att tårar kommer , man frågar sig hundra gånger hade jag kunnat gjort något annorlunda? Eller gjorde jag allt, jag tror nog att både du och jag har gjort det vi kunnat, samvetet kommer alltid att finnas men i slutändan vet vi att vi gjorde det vi kunde, man får försöka att minnas det roliga och fina, jag har en filt som han låg på den snusar jag på ibland. Man tror inte att man orkar gå vidare när det händer så plötsligt, men vi människor gör det, Så gråt en skvätt när du behöver och minns din vän med glädje. Kram