Om din begravning skulle hållas på en valfri icke-religiös plats, vilken skulle det vara och varför?

Utomhus, vid en sjö. Som en viking! ;) 

I Skagen, längst upp på Danmark, eller åtminstone vid havet.

trevlig tanke. jag skulle nog välja hemma.

När jag är död så är jag död, så för mig spelar det ingen roll. Om mina nära vill ha någon minnesstund el liknande så får de ha det men eftersom jag är död så får de göra som de vill med den saken.

Jag vill INTE ha någon ceremoni över huvud taget!

Den dagen jag dör så får de ta vilka organ de vill ha och resten skänker de till läkarstudenter eller eldar bara upp eländet.
Blir det någon aska så spola ned den i toan alternativt kör den till tippen. 
Den som styr upp någon form av ceremoni har jag lovat att hemsöka och spöka för. På sin höjd att den som känner sig manad kan gå på restaurang och äta en bit god mat och dricka fritt till det på min bekostnad. 

Lägg hellre tiden och pengarna på välgörande ändamål ex barndiabetesfonden eller Tobiasregistret eller liknande.

Den som kommer dragandes med blommor kommer jag att sätta snavben på ifrån mitt moln i paradiset

missunsamt av dig tycker jag.

Hur menar du nu?

Är jag död så är jag ju död, vad ska då folk samlas och storgråta för? Vill de umgås med mig så är det ju bättre att de gör det när jag lever så jag har glädje av deras närvaro.
Vill de säga farväl kan de göra det där de själva är när de får beskedet. Inget jag anser att man måste träffas på en begravningsceremoni för att kunna göra.

Mer missunsamt av dem i så fall att inte vilja umgås med mig för ens jag är död

för att ceremonin är inte för dig, för du sörjer inte, den är för de anhöriga och du borde unna dem det med gott samvete.

Fast jag personligen avskyr begravningsceremonier och har endast närvarat för att det krävs av mig. Det ligger inte i linje med min tro och är det min död så borde ju min tro vara riktmärket tycker jag.
En enda dag i mitt "liv" kan väl folk leva efter min tro? Jag har aldrig begärt att någon någonsin ska ha förståelse för min tro så det är inget jag tjatar om dagligen...

fast det handlar inte om dig eller din tro, eller brist på tro för al del.
det handlar om de anhöriga.