Inlägg från: BuoBä |Visa alla inlägg
  • BuoBä

    Generationsboende under samma tak - udda i Sverige

    Sverige har inte de traditionerna riktigt. Även i lantbrukarfamiljer där det är vanligt att ett barn tar över gården så har det länge varit tradition att föräldrarna flyttar ut till ett mindre hus när de yngre tar över. 

    Sen ser jag en hel del praktiska problem.
    För det första så måste man ha ett hus stort nog att minst 4 vuxna kan bo där utan att gå varandra på nerverna. Det måste nästan vara ett hus där någon förälder redan bor, eftersom folk tenderar att rota sig när de får barn och är svåra att flytta på efter det.
    Sedan måste det finnas jobb inom vettigt pendelingsavstånd för minst 4 vuxna. De flesta som är i ålder för att bilda familj har - tro det eller ej - föräldrar som fortfarande arbetar. 
    Och så är det den där lilla detaljen med svär-relationer... Förälder/vuxna barn-relationer också för den delen. 

  • BuoBä
    Januariblomma skrev 2013-12-29 12:05:54 följande:
    Reflektera över hur det låter när du skriver: "...dock ska inte vuxna döttrar slita ut sig genom att vårda sina gamla föräldrar när de behöver hjälp dagligen, för det kan gå ut över arbete och fritid" Om varje förälder tänkte så, hur hade det sett ut då? "Nej, jag tänker inte ta hand om mina barn dagligen, det skulle gå ut över mitt arbete och min fritid." Blir lite galet att tänka att man som barn inte har respekt och förståelse för hur mycket föräldrarna hjälpt en under sin uppväxt och känner viljan och självklarheten att göra vad man kan tillbaka när rollerna blir omvända. Det där med att ge och ta. Jag kommer finnas för mina föräldrar och jag kommer kortfattat uppfostra mina barn att man ska vara snäll mot de som är snälla och att behandla människor som man själv vill bli behandlad. Jag tror nog du kommer tycka det är lite tråkigt ifall de individer du gett massor, läs dina eventuella barn, inte ger någon omsorg tillbaka och du sitter där ensam på hemmet med vårdare som får betalt för att ta i dig och hjälpa dig. What goes around comes around

    Newsflash! Ett barn behöver hjälp med allt i ca 2 år kanske, sen blir de mer och mer självgående. En dement äldre kan behöva hjälp med allt i 10-15 år. En vuxen person väger dessutom mer. Ska man offra sin egen hälsa och sina egna barn, för att ensam göra något man kan få kompetent hjälp med? Det finns ju liksom grader mellan att bo ihop med sina äldre släktingar och sköta dem helt själv, och att dumpa dem på ett suspekt äldreboende och aldrig någonsin hälsa på dem igen...
  • BuoBä
    Januariblomma skrev 2013-12-29 13:00:18 följande:

    Vilken aggressiv ton du har.
    Ett barn behöver sin förälder lite mer än två år, det är många timmar, dagar, år som läggs ner på barnet/barnen.

    Nu målar ju jag inte fan på väggen och säger att alla föräldrar blir dementa i 10-15 år och man behöver bära runt dem 24 timmar om dygnet.
    Som du skrev, "det finns ju liksom flera grader mellan..." att bli äldre och bli en dement ryggsäck i 15 år på någon.

    Dina föräldrar har uppfostrat dig så de får väl vad de förtjänar hoppas jag, du är en produkt av dem.
    Har de uppfostrat dig att bli egoist är det det de får tillbaka, har de uppfostrat dig till att ha ett gott hjärta kommer du finnas för dem även om det innebär vissa uppoffringar.
    Jag är inte agressiv. Jag tycker bara att du har en väl romantisk syn på hur fiiiint och braaaaa allt skulle bli om vi bara började bo tillsammans och hur det skulle lösa alla samhällsproblem. Det är inte alltid så små uppoffringar som måste göras, är min poäng. Det kanske funkar för några, och grattis till dem då, men det kommer definitivt inte funka för alla.
  • BuoBä
    sextiotalist skrev 2013-12-29 15:52:03 följande:
    Never, aldrig i mitt liv jag skulle vilja dela boende med min mamma eller mina svärföräldrar och jag är ganska säker på att det är ömsesidigt.

    Nej, det kan säkert fungera om alla vill och trivs med det och det förekommer, men jag har hört tillräckligt mycket skräckhistorier om hur den äldre generationen har svårt med att respektera deras vuxnas barn integritet.

    Och denna kommentar att kvinnorna (ja, det är klar majoritet kvinnor) ska ta hand om sina åldriga föräldrar. Hade jag velat arbeta med omvårdnad så hade jag valt ett sådant yrke. Bara för att jag är född kvinna, så innebär det inte att jag med automatik är en god vårdare och ännu mindre skulle trivas med det.
    Det räckte med småbarnsåren och de är tack och lov förbi.
    Lätt OT, men det är också märkligt att 40-åriga kvinnor enligt FL-logik är på tok för gamla för småbarn och i princip döende, men 50-60-åringar ska orka med att jobba, vara superaktiva mor-/farföräldrar OCH ta hand om sina åldrande föräldrar. 
  • BuoBä
    Januariblomma skrev 2013-12-29 17:16:22 följande:
    "Någon har ett problem i alla fall" Belägg för det påståendet tack? Definiera privatliv. Är det sex du tänker på, att inte vara på jobbet eller utförande av en hobby kanske? Privatliv för mig är allt som sker utanför arbetstid. Och jag tror inte det per automatik är fel på någon för att man har ett fungerande boendeförhållande med de andra under samma tak.

    Du kanske ska prova på i ett år, så kan du komma tillbaks och rapportera för oss andra sen.
  • BuoBä
    Januariblomma skrev 2013-12-29 17:25:31 följande:
    Det här med "långsiktigt" och "på djupet" var något som missades ser jag. Jag tror inte det är en quickfix, det har jag aldrig skrivet. Har tillockmed varit väldigt tydlig med det för att inte inlägg som detta skulle komma. Sedan vet jag inte vad detta var för svar på mina frågor i inlägget (till en annan) du citerade.

    Du verkar väldigt nyfiken på hur det skulle fungera, och verkar inte tro att det skulle ha någon inverkan på ditt privatliv trots att många andra lyft fram det som en farhåga. Därför föreslog jag att du skulle testa. Jag skrev aldrig att du skulle avbryta efter 1 år. Om du tror på idén så måste du ju börja någonstans, eller hur?
Svar på tråden Generationsboende under samma tak - udda i Sverige