Januariblomma skrev 2013-12-29 16:09:22 följande:
Känns mer som att det var svärföräldrarnas sätt som fick det hela att bli jobbigt för din mamma, inte själva boendet i sig. Självklart är det jättejobbigt, och väldigt oönskat av alla att bo med människor man inte fungerar med.
Det jag försöker nå är tanken på att alla vill åt samma håll, att det ska vara bra för alla och att man respekterar varandra.
Något som ofta saknas här i Sverige och kanske är det just för att alla blir så isolerade och bästa kompisen är en som bara finns på TV:n, förstå mig rätt.
Det är så lätt att hålla distans här. En distans som kan bli mer destruktiv än givande.
Självständighet har gått lite överstyr här tycker jag, alla kan allt själv förutom just att samarbeta. I ett samhälle behöver man just kunna det, det är ohållbart den vägen Sverige bär hän nu.
"Jag vill" "Jag tycker" "Jag ska"...
Inget särskilt rungande "vi" någonstans.
Jag säger inte att generationsboende skulle lösa världens alla problem som en knäpp med fingrarna, men jag tror däremot att det hade låtit en större ödmjukhet inför varandras olikheter och tillgångar växa fram.
Jag håller inte med.
I min åsikt blir det jobbigt för att det helt enkelt inte är Meningen att folk ska sambo över generationerna. Ungar ska lämna boet och flyga, och att introducera en fru eller man under samma tak som mamma och pappa är att beröva dem (frun/maken) möjligheten att skapa ett eget hushåll.
