Generationsboende under samma tak - udda i Sverige

Jag tror att en förutsättning för alla parter ska trivas med ett sådant boende är att någon av familjemedlemmarna blir en ledare för allihopa, alternativt att alla trivs så bra med varandra att man vill bo så. När det gäller barnuppfostran så tror jag också en förutsättning är att de äldre får uppfostra sina barnbarn på de sätt de vill. Samt att föräldrarna lär sina barn att oavsett hur deras far/morföräldrar behandlar dem så får de inte ifrågasättas.

Jag tror också att en förutsättning är att kvinnorna i familjen går med på att ta huvudansvaret över hushållssysslorna, samt att kvinnan i den andra generationen är villig att när hennes mamma/svärmor inte längre p g  a ålder kan sköta sin del av hushållssysslorna vill ta hand om hela hushållet samt sköta om de gamla.

Jag tror att de är få svenskar eller svenska kvinnor som skulle gå med på detta. För i den svenska kulturen och traditionen är självständighet och individualism något viktigt. Svenska kvinnor vill generellt också tjäna egna pengar och förvärvsarbeta.

Jag kan också tänka mig att många som arbetar inom vården och gillar det inte vill ta hand om nära släktingar. Dels för att om de på heltid skulle ta hand om sina föräldrar så kan deras relation med föräldrarna försämras, de kan t ex känna att de blivit mamma/pappa över sina föräldrar. Och dels för att gamla människor som behöver mycket omvårdnad inte alltid är snälla mot de personer som tar hand om dem. Om man som anhörig har ett ansvar att vårda en gammal släkting tror jag det kan bli svårt att i längden hantera sådana situationer, till skillnad om man som anhörig kan välja att lämna släktingens rum på dess boende om denne blir för jobbig.

Som jag förstått det så råder BVC frustrerande föräldrar att lämna det rum som barnet är en stund, för att på det sättet kunna lugna ned sig, istället för att skrika på barnet av frustration. På samma sätt kan en anhörig lämna en gammal släkting som i en viss situation blir otrevlig/jobbig, för att komma tillbaka 5 minuter senare eller någon annan gång. För gamla personer har en tendens att i vissa situationer bete sig som barn, det är svårt ,om det ens går, att resonera med dem just då.

Som jag ser det bör man skaffa barn för att man vill ha barn, inte för att de ska ta hand om en när man är gammal, eller för att de ska tänka att de får stå ut med ens ibland jobbiga beteende som gammal för att man tog hand om dem när de var barn.

Du har fel,  det var ingen skönskrivning, jag valde att inte nämna det först för att undvika att skriva ett för långt inlägg. Som jag ser det handlar det inte om att dumpa ansvaret över åldringars vård till betald personal, utan om att betalt personal tar hand om gamla personer, så att deras anhöriga kan umgås med sina gamla släktingar på ett sätt som är innehållsrikt och kvalitativt. Vad tycker du själv man ska göra om en gammal person blir oresonlig, kanske bli otrevlig mot en? Stå kvar och ta emot detta bara för att det råkar vara ens förälder?

Jag tycker det är bra att du och din  familj hittat för eran del det optimala sättet att umgås men för egen del skulle jag ha svårt för att bo sådär. Jag gillar mina föräldrar, har inga problem med att under semestrar och i sommarstugan dela boende med dem, men jag skulle inte vilja bo hela tiden under samma tak som dem. 

Jag tror också att det är viktigare att umgås än vad man gör, och det tycker jag är en anledning till att inte ta hand om sina gamla släktingar. För då har man inget ansvar över deras vård utan kan fokusera på att  umgås med dem istället. Självklar finns det personer som både vill ta hand om sina gamla släktingar och umgås med dem, inget fel med detta. Det jag däremot tycker är fel är att synen att personen som inte vill vårda sina gamla föräldrar är ogina.