Generationsboende under samma tak - udda i Sverige
Personligen är jag väldigt glad över att generationsboende inte är normen i Sverige då jag absolut inte skulle kunna leva så, men självklart skulle jag inte döma andra.
Jag tror att det ekonomiska skulle kunna vara ett problem. Visst blir boendekostnaden per person lägre än om alla bor i separata bostäder, men ytterst få äldre skulle ha råd att stå för hela boendekostnaden själva. Om jag bor med partner och ev. barn i hus och plötsligt står utan inkomst kan vi skaffa en billigare hyresrätt någonstans där man inte behöver bil och på så sätt klara oss på en lön. Vi skulle även kunna flytta till en helt annan del av landet om det fanns bättre jobbmöjligheter där. Om min inkomst behövs för att finansiera generationsboendet skulle jag dra med mig väldigt många i fallet om jag förlorade den. Jag skulle omgående behöva hitta ett nytt jobb nära bostaden. Jag skulle bli utbränd av att leva med den pressen.
Sen ska man välja var man ska bo, uppvärmning, internet, TV-kanaler och allt sådant. Jag vet att min pappa helst skulle bo långt ut på landet, att han vill ha det svalt inne, att han tycker att det är onödigt med snabbt internet, men gärna vill ha många TV-kanaler. Jag vill helst bo så pass centralt att jag inte är beroende av bil, jag vill inte behöva ha tjocktröjor inomhus, jag vill ha snabbt internet, men skulle helst strunta i TV:n helt. Hur vi än väljer skulle en av oss tycka att den tvingas lägga pengar på onödiga saker. Det skulle vara jobbigt att inte ha kontroll över sin egen ekonomi.
Gällande det sociala undrar jag hur många äldre som ens skulle vilja bo med barn och barnbarn? Min farmor brukar prata om att morgonen är den bästa delen av dagen. Först ligger hon och drar sig i sängen. Sen lägger hon tid på att fixa en god och nyttig frukost med frukter, te och olika sorters bröd som hon sedan äter medan hon läser tidningen. Helst sitter hon i mer än en timme. Jag tror ju knappast att hon skulle kunna få en lika harmonisk morgon om det fanns barn i huset. Att förväntas ställa upp som barnvakt i princip varje dag kan inte heller vara så kul. Precis som vi inte har bett om att bli födda har våra föräldrar inte bestämt att vi ska skaffa barn.
Jag tror absolut att jag i alla fall delvis känner som jag gör inför generationsboende pga den kultur jag har vuxit upp i, men oavsett hur de uppkom är mina preferenser mina preferenser. Att jag vill leva monogamt och inte vill visa brösten offentligt är säkert också kulturellt betingat, men jag känner inte att jag vill ändra på mig för att folk i andra kulturer lever annorlunda. Deras sätt att leva är väl inte mindre kulturellt betingat och därmed mer rätt på något sätt?