Struligt med samsovning 3-åring, vad händer??

Samma för min del med sonen!
Sparkar, slag, krafs osv. Men inget på mamman.

Ibland bär jag över honom till sin säng (han kommer på natten).
Men oftast blir han så ledsen så det slutar med att jag får sova på soffan för att kunna sova.

Vet ej hur man ska lösa det.

Jag blir också påpetad av min 3-åring nattetid, ibland mera, ibland mindre. Det som irriterar mest är när han petar mig på halsen. Om han håller sin hand stilla går det an, men om han drar med hela handen tvärs över halsen känns det jätteobehagligt. Jag har sagt till honom att det känns illa när han petar mig på halsen, och att jag inte vill att han ska göra det. Jag tror att han har förstått och accepterat det, för nu kan jag ta bort hans hand och han låter den vara borta, medan han tidigare blev grinig och satte tillbaka handen.

Vi har samsovit mycket med våra barn (nu 5 och 8 år), efter deras behov men vid vissa åldrar har det fungerat mycket bättre när de sovit i sina egna sängar. Vi har stört varandra för mycket vid samsovning i perioder så att vi varit tvungna att hitta en lösning. Det har blivit att vi suttit med barnen tills de somnat i sina sängar (de har känt närhet och gosat), sedan har de sovit HELA nätterna i sina sängar, antaglugen för att de inte blivit störda. Har de vaknat på natten och velat komma in till oss har det gått bra. Det har gått i olika perioder om vi samsovit eller sovit i egna sängar. Senast nu under hösten har vi samsovit mycket, pga av lite extra mycket runt familjen, då märker vi att behovet att vara nära nattetid är stort.

Närhetsbehovet är det ni föräldrar som skapar själva.....våra ungar har alltid haft egna sängar och de sover bra själva och har normalt närhetsbehov.

Jag har också en nybliven treåring. Vi samsover visserligen inte mer än att hon gärna kommer på morgonen och kryper ner och vill då vara nära. Ibland somnar hon om, om hon inte vill ha "frukost, mamma". På morgonen kan jag också uppleva att hon har ett stort behov av att plocka och pilla. Likaså har hon på kvällen blivit sådan att hon vill kramas jättelääänge. Kanske är det för att då har hon chansen och leken är ingen konkurrent.

Att hon söker mycket närhet tror jag beror på att det händer massor med deras utveckling. De lär ju sig en hel mängd med ord samtidigt som de lär sig hur man ska bete sig i olika situationer. Just nu har hon självmant börjat gå mer på toaletten också. 

Det enda jag tänker är att ge henne mycket närhet med t ex sagoläsning och uppmärksamhet vid lek. Jag får nog införa minst 10 minuters medveten närvaro i hennes lek igen. Det har varit mycket nu med julfirande i 3,5 dagar och hennes kalas i 1,5 dagar ...

Sedan får man väl fundera på vad man låter dem se på tv och vad man läser. Att läsa om spöken, troll (Bockarna Bruse) kan ju både vara en bearbetning av det som är lite läskigt, men även spä på drömmarna med otäckheter.

Man skapar inte ett närhetsbehov. Barn föds med ett närhetsbehov, sedan kan man som förälder välja om man tycker att det är en god vana eller inte och vänja dem vid det eller vänja dem av med det i olika grad.

Vad är ett normalt närhetsbehov?

Tycker att barnens behov av närhet på natten går i vågor. Hänger antagligen ihop med utvecklingssprång och annat som en del kallar flum. Jag har valt att bejaka det och efter ett tag klingar det ut och barnen sover hela nätter i egna rum. Men för att vi föräldrar inte ska bli knäckta har det självklart hänt att vi turats om att sova med barnen eller tagit till andra trick för att maximera sömnen.