Funkade bra för mig, vi har båda barn från innan och vet vad det innebär. Lösningen för oss var att inte flytta ihop och leka kärnfamilj, men leva som särbos, vilket är perfekt på alla sätt. Vill jag inte förhålla mig till andras barn stannar jag hemma. :)
För mig personligen är barnlösa definitivt andrahandsortering. Jag vill inte behöva försvara mig om jag ställer in pga barnen, eller redan har käkat när vi går ut och han vill äta. Jag vill inte ha något press på mig om flera barn, eller behöva hantera svartsjuka för att han faktisk inte är mitt prio ett i alla lägen. Jag föredrar män som lik mig har ansvar andra väger och förstår vad det innebär, båda nu och senare i livet. Och som förstår den där alltomfattande kärleken man kan känna till människorna man själv har skapat och format.