Varning

Jag känner inga föräldrar som inte tycker att barnen är det viktigaste av allt. Jag känner heller inga föräldrar som sörjer över att de blivit nerpetade till andra plats när barnen kommer. För de flesta är väl det fullt naturligt.

När jag skriver att barnen alltid kommer först så menar jag mer i förälderns hjärta. Det innebär inte att barnens vilja alltid ska råda, utan de måste naturligtvis lära sig att ibland får de stå åt sidan för andra familjemedlemmars behov i det vardagliga livet. Det ingår i fostran.

Det är alla föräldrars ansvar att älska, vårda och fostra sina barn. Att man ger barnen den bästa och sundaste miljö att få växa upp i, så de känner sig älskade och trygga. Det gäller antingen man är en kärnfamilj eller blandfamilj. De viktiga barndomsåren går ju inte i repris, därför är det ju så oerhört viktigt att man som förälder gör rätt val.

När jag läser en del trådar här på FL där en del bonusföräldrar skriver hur illa de tycker om sina bonusbarn, t.o.m. hatar dem, vilken pest de är, och hur de står i vägen för deras lycka med barnens förälder, så är det för mig skräckexempel på olämplig miljö för ett barn att tvingas vistas i.