Varning

Oj, här drar vi alla över en kant o har svårt att se utanför sina egna erfarenheter :)

Skulle jag rekommendera enbart utifrån mina upplevelser hade det låtit ungefär såhär:

Jag vill rekommendera alla barnlösa kvinnor att träffa en man som redan har barn! Det bästa jag gjort av många anledningar. Jag "fick" en dotter som jag älskar innerligt. Jag fick veta hur min man var som pappa innan vi skaffade gemensamma barn. Under min graviditet, förlossning o närmaste tiden efteråt kunde han ge mig extra stöd eftersom han gjort allt en gång tidigare. Mina barn har fått en syster som älskar dem innerligt o som de praktiskt taget dyrkar :)

Tänk så olika det kan vara ;)

Att skriva om SITT förhållande o problemen med det är en sak. Att berätta om varför ERT förhållande inte funkade är en sak. Men att varna ALLA tjejer för ALLA män med barn känns lite - tja, inskränkt helt enkelt..

Kommer man alltid som nummer två är det ju ngt som är fel o borde inte ske i ett normalt förhållande. I de flesta familjer kommer alla på samma plats. Ibland barnen, ibland den ena vuxnes o ibland den andra vuxnas.

När det GÄLLER kommer naturligtvis barnen först men annars borde ju alla vara lika mkt värda?

Skulle säga att har man det problemet är det inte barnen i sig som är problemet utan ens partners förhållningssätt...

Men då är det ju fel på karlen.. Problemet är ju inte att han har barn egentligen utan hans syn på det. I ett normalt förhållande prioriteras ju alla, ibland barnen o ibland de vuxna.

Fast att barnen är viktigast betyder ju inte att alla i familjen, även föräldrar eller eventuell ny partner, måste få lov att prioriteras först ibland.

Jag tror att många skilsmässor beror på att föräldrarna glömmer bort att prioritera varandra.

Nej men hej, det var ett tag sedan :)

Ja, barnen är viktigast men prioriteras inte över ngn annan i varje situation. Det hade blivit helt snedvridet. Speciellt i en "nyfamilj". För om man naturligt ska sätta sina barn först alltid hade det ju inneburit att min man, som har tre barn, hade prioriterat alla på samma plats, medans jag, som har två barn skulle prioriterat mina - vilket gjort att jag prioriterat dem framför min bonus. O jag tror ju inte det varit ok för alla som predikar om att barnen naturligtvis kommer först :D

Istället är det ju så att det ibland är bonus behov o önskemål som styr, ibland vårt äldsta gemensamma, ibland vårt yngsta gemensamma, ibland pappans o ibland mina. Som ngn ovan skrev så bra - om ngn av barnen är bjuden på kalas så prioriterar vi in det, men om det varit ngt bokat långt tidigare - tex att jag o pappan bokat en resa, då får det högre prioritet. Eller om farmor fyller år - då går hennes firande före tex.

Jag ÄLSKAR mina barn mest, men de går inte alltid först. Jag förstår inte föräldrar som avbryter allt för att barnen inte lan vänta en minut tills man är färdig med det man gör oberoende om man lagar mat, pratar med ngn annan, diskar osv. Är det ett behov som är VIKTIGARE så avbryter man naturligtvis (tex att de behöver hjälp på toaletten, att de slagit sig osv) men det är basala behov o däri ligger skillnaden. Kommer min son o vill ha uppmärksamhet bara för att jag är upptagen så får han vänta en liten stund. Vill han att jag ska spela spel med honom när jag pratar med min man får han vänta en liten stund. Läser jag läxor med bonus får de andra barnen vänta tills jag är färdig. Ammar hag minstingen får de andra vänta. Ligger jag i badet får alla vänta. Behöver jag o pappan en kväll för oss själva får barnen vara hos barnvakt. Sådana saker. Allas behov måste då prioriteras ibland.

Fast kärleken till barnen är en annan kärlek än till sin partner. Jag älskar ju min man (som även är far till mina barn) djupt o innerligt. Med hela mitt hjärta. Men kärleken jag har till mina barn är större än ALLT. Så jag älskar ju inte min man mindre än förut, bara barnen mer ;) Sedan är kärleken till hans barn ytterligare en sorts kärlek. Inte lika stark som den till mina biologiska barn men lite på samma sätt.

Så även om din eventuella partner älskar sina barn "mer" så betyder det inte att han älskar dig mindre innerligt än vad du älskar honom. Säger samma sak som jag sa till min bonusdotter när jag skulle få ett biologiskt barn, liksom jag säger till min äldsta son nu när han fått en lillebror - att det är det som är det finare kärlek. Den blir inte mindre för att man ger plats åt ännu ett barn att älska. Kärleken växer så att alla får lika mkt kärlek. Ibland är kärleken annorlunda - men lika stor.

Ja, jag förstod att det var det du menade med "när det kommer till kritan" :)

Men många andra tycks mena att man sätter barnen först i alla lägen - speciellt om det är barn med separerade föräldrar, då ska den nya partnern "veta sin plats" o förstå att de aldrig kan komma på första plats någonsin. O så kan det ju inte vara eftersom alla måste få komma först ibland ;)

Oj, helt OT, men har du separerat? Önskar dig lycka till i ditt bonusföräldraskap ;)

Hör av dig om du behöver stöta o blöta - även ngn från flocken kan ibland ha bra insikter du vet :D

Män med barn sedan innan är andrahandsval FÖR DIG. Kom inte o påstå att det är ngt universellt... Själv hade jag inga barn när jag träffade min man, det hade däremot han. O vet du - det påverkade mitt beslut på ett positivt sätt, för mig var det ett plus...