• Fånga dagen

    Varning

    Anonym (förstår dig) skrev 2014-01-04 13:09:40 följande:
    Så som partner till en förälder ska man acceptera att aldrig få vara närmast sin partners hjärta? Det känns inte som ett sådant liv jag siktat in mig på. Jag vill att min man älskar mig lika innerligt som jag älskar honom.
    Kärleken till sitt barn och kärleken till sin partner är ju två helt skilda saker, så din partner kan älska dig lika innerligt som du älskar honom. Vad gör det då att du får dela hans hjärta med hans barn?
  • Fånga dagen
    Anonym (förstår dig) skrev 2014-01-04 13:35:41 följande:
    Alla skriver ju hur barnen kommer först då det gäller och jag vill verkligen vara den som min partner alltid står vid min sida i livets alla skeden. Liksom jag gör för min partner.
    Det ena utesluter inte det andra. Jag är övertygad om att du utan problem skulle dela din mans hjärta med era barn. Detsamma gäller också för honom.  Vill man ha monopol på sin partners kärlek så ska man nog inte ha några barn öht.
  • Fånga dagen
    Anonym (råger) skrev 2014-01-04 13:54:12 följande:
    en sak jag funderat över:

    Killar jag känner som har barn sedan tidigare och träffar tjej utan barn
    så blir det rätt ofta bråk och problem.

    Tjejer jag känner som har barn sedan tidigare och träffar kille utan barn
    så blir det sällan problem.

    Varför verkar killar ha färre problem med att anpassa sig ?
    eller är det jag som har "orepresentativa" kompisar och bekanta ?
    Det har jag också funderat över. De flesta kommer säkert att svara att det beror på att bonusmammor ofta känner att de förväntas ta ett sånt stort ansvar för sina bonusbarn, på ett sätt som inte förväntas av en bonuspappa.


  • Fånga dagen
    Brumma skrev 2014-01-04 14:02:15 följande:
    Fast kärleken till barnen är en annan kärlek än till sin partner. Jag älskar ju min man (som även är far till mina barn) djupt o innerligt. Med hela mitt hjärta. Men kärleken jag har till mina barn är större än ALLT. Så jag älskar ju inte min man mindre än förut, bara barnen mer ;) Sedan är kärleken till hans barn ytterligare en sorts kärlek. Inte lika stark som den till mina biologiska barn men lite på samma sätt.

    Så även om din eventuella partner älskar sina barn "mer" så betyder det inte att han älskar dig mindre innerligt än vad du älskar honom. Säger samma sak som jag sa till min bonusdotter när jag skulle få ett biologiskt barn, liksom jag säger till min äldsta son nu när han fått en lillebror - att det är det som är det finare kärlek. Den blir inte mindre för att man ger plats åt ännu ett barn att älska. Kärleken växer så att alla får lika mkt kärlek. Ibland är kärleken annorlunda - men lika stor.
    Klokt och sant..
  • Fånga dagen
    Anonym (råger) skrev 2014-01-04 14:10:45 följande:
    Kan vara, men jag tvekar.  Kan det inte vara så att tjejer oftare har en "bild" av vad ett riktigt
    förhållande är ?   Att det ses som ett misslyckande att tvingas acceptera en man med barn
    sedan tidigare ?

    Misslyckande? Hur menar du då?
  • Fånga dagen
    MuppinCowboy skrev 2014-01-04 20:08:05 följande:
    Livet dem har att erbjuda kanske inte är rätt för dig, eller för mig osv men det betyder inte att dessa människor ska behandlas nedlåtande och respektlös, man får ju döma efter hur dem är inte skriva att man automatiskt är andrahandssortering för att man är barnlös eller för att man har barn.

    Jag är hellre ihop med en person baserat på om dem är snälla, roliga, trogna osv än baserat på om dem har barn eller inte.

    Sen om man inte har samma mål i livet ja då kommer det blir svårt, men inte omöjligt, men oavsett vilket så är varken den barnlöse eller den som har barn andrahandssortering.


    Jag håller fullständigt med! Uttrycket "andrahandssortering" när man talar om människor är minst sagt obehaglig.
Svar på tråden Varning