Varning

Men vem vill vara nummer två för sin partner? Aldrig få tid tillsammansmed honom? Inte jag i alla fall.....Kommer aldrig mera at välja en man som har barn sedan innan om det så betyder att jag lever ensam resten av livet. Hellre det än ensam i ett förhållande...

Nej livet är för kort för att slösa sin tid på människor som inte förstår att sätta värde på det som de har i sin närhet. Kanske det går upp et ljus sen när barnen är stora och de endast levde för sina barn. Då är de ensamma.... 

Så som partner till en förälder ska man acceptera att aldrig få vara närmast sin partners hjärta? Det känns inte som ett sådant liv jag siktat in mig på. Jag vill att min man älskar mig lika innerligt som jag älskar honom.

Alla skriver ju hur barnen kommer först då det gäller och jag vill verkligen vara den som min partner alltid står vid min sida i livets alla skeden. Liksom jag gör för min partner.

Det är ju helt en annan sak om man har barnen tillsammans dvs det är ens egna barn. Då har man ju kärleken till sina barn gemensamt och man är båda så att säga sist på listan. Men är det någon annans barn som tar all kärlek och tid av ens partner - nej . det är inget för min del. Män med barn är så att säga andra hands val på marknaden.

Nej jag har levt styvfamiljslivet så jag vet vad det innebär. I en kärnfamilj slipper man många problem ja, helt klart men det förstår inte de som lever i en kärnfamilj. Givetvis finns det problem också i en kärnfamilj liksom samma problem finns i en styvfamilj. I en styvfamilj finns förutom dessa många fler.....

Givetvis skulle jag vara medveten om att jag som frånskild mamma skulle ha ett andrahandsvärde, ja. Då får man ju välja en liksinnad som har sitt bagage så blir det ju kanske bra till sist ändå.

Ja, för mig innebär en man med barn ett sämre val ur många synpunkter och jag vet många, många med mig som anser samma. Givetvis är det inte en sanning som gäller alla men så är det ju med allt i livet.

Nej inte människan i sig men det liv de har att erbjuda.

Nej jag har inga barn men skulle jag ha det och bli frånskild skulle jag inse att jag inte är ett första hands alternativ för många. Och jag förstår att det att partnern har barn sedan innan innebär problem och begränsningar som man inte annars skulle ha. Men givetvis så förstår man varandra bättre om man är i samma situation själv, så möjligen skulle jag då resonera på ett annat sätt och kanske se en man med barn som något positivt. Men som barnfri anser jag inte det. Man kan ju ändra åsikt under livet på grund av ens egna omständigheter också.

Absolut är det beroende på personen, men det kommer att kräva mer av både honom och mig om han har barn sedan innan. Om han är medveten om det och tar sitt ansvar så då kan jag vara beredd på det extra jobbet ja. Men i första hand väljer jag en utan barn. Å andra sidan är jag inte längre lika naiv när det gäller män med barn så jag ser också situationen på ett annat sätt än när jag trodde kärlek är det enda som avgör.

Läste du ens mitt svar?

Japp...jag tyckte jag hade med min gråskala i mitt svar också.  Ingen utesluten för gott, men man utsätter sig inte för lidande i onödan.

Vad bra jag kunde vara till någon hjälp.  

Förhoppningsvis så kommer den visade hänsynen från bådas håll så det inte bara är du som ska visa hänsyn men ingen hänsyn ska visas åt dig. Lycka till!