Anonym (Alice) skrev 2014-04-07 21:40:18 följande:
Vadådå?:/ Berätta?
Åh, det är så mycket.
Jag längtar ut, känner mig mer instängd än vanligt.
Brukar gömma mig vid datorn/tvn med en massa skräpmat.
Nu gör jag mitt bästa för att inte sitta så mycket vid datorn/tvn o det stressar mig.
Om ca 2 veckor är det meningen att jag tillsammans med en tjej från psyk.....jag får hembesök av henne varannan vecka för samtal....ska gå ut o jag vill inte. Får panik av bara tanken.
Min sons pappa o jag....det är meningen att vi ska försöka få det att fungera efter att inte ha haft mer än sonen ihop de sista 8 åren o jag vet inte riktigt vad jag känner.
Är så arg o besviken på honom för mycket o gamla saker o de har inte blivit utrett.
Han har svårt för att reda ut saker. Avskyr att jag är så beroende av honom.
Får vi det inte att funka utan verkligen bestämmer oss för att slå sista spiken i kistan, har jag bara min son.
Jag har ingen annan,
Jag avskyr träningen...att den tar nästan 3 timmar o att jag blir så trött att jag inte orkar med sonen eller något annat. Jag avskyr att ha ont o min crosstrainer bara gnisslar så jag är rädd att mina hemska grannar snart ska komma o klaga.
Behöver städa här för till o med dammråttorna vill flytta härifrån, men jag orkar/känner inte för det.
Jag känner mig stressad över vikten.
Usch..o det är bara en bråkdel.
Hela helgen kämpade jag emot att tröstäta. Låg istället på soffan o bara ville bort.
Men igår så gick det inte längre att hålla emot.
O jag sitter nu o har sån längtan efter allt det där jag inte ska äta.
Jag har gått ner över 20 kg...vet inte hur mycket....varför förstör jag för mig nu igen?