Äggdonation hos Invimed

Oj, jag har inte sett detta inlägg förrut, därför har svaret dröjt lite :). Invicta i Warzawa kan jag tyvärr inte rekommendera, men det som ligger i Gdansk (har jag för mig) ska vara bättre. Jag fick också vänta jättelänge på svar, dessutom svarade bara två av de fyra polska kliniker jag mejlade minns jag. Det var Invicta och Invimed.

Väntetiden för ägg var två år när jag åkte ner 2011, så vi la ner Polen helt och hållet. Men om det har ändrats sen dess vet jag inte. Fördelen med Polen är priserna (lägst av alla länder) och den relativa närheten till Sverige. De finns många som har lyckats där så jag vill inte verka alltför negativ. Men jag kände inte för Polen, men ångrar inte att vi åkte dit för att kolla upp det. Det var en fantastisk resa på många sätt där vi fick uppleva många trevliga saker.

Oh ja, det har vi funderat mycket på.  Vi ska vara ett hundra procent ärliga mot barnet, det ska få veta så fort det blir stort nog. Först som en saga man berättar (när det är mindre), och efterhand fylla på med mer detaljer när det kommer frågor. Det blir upp till barnet att få välja själv om det vill berätta eller ej för omvärlden, när det blir lite större. Det blir en balansgång att gå, för det finns ju en möjlighet att barnet berättar sanningen när det är ganska litet och kanske riskerar stöta på fördomar. Men det får man ta då. 

Vi tänker inte berätta det för vår omgivning förutom gyn och barnmorska (får en i släkten veta, vet snart alla), för vi vet redan ett par som är emot IVF med donerade ägg (äldre generationen) och då känns det som om anknytningen till barnet kan bli störd. Det vågar vi inte riskera, för barnets skull. Personligen struntar jag i vad folk tänker och tycker, detta är helt med avseende på barnet och dess intressen.  Om någon gissar att vi gjort ÄD (jag är trots allt 45) så ska jag blinka lite med ögat och säga att "än kan den här gamla hönan värpa ett ägg" eller nåt i den stilen.  Tänker jag. Ruvar nu på dag 6, två blastisar från Tjeckien, och spänningen är olidlig!

Det verkar som om du känner på dig att det lyckats tror jag? .-D man gör det tycker jag.
Jag tror på dig Juliette lycka till

Oj, jag vågar inte ta ut någonting än, det är så tidigt. Men i eftermiddags fck jag ett hugg från helvetet på vänster sida i livmodern. Blev rädd att en ev graviditet satt sig i äggstocken....  Men tack för att du tror på mig! Om en vecka så vet jag.

Jag fick också hugg/ stickningar på sidorna,positivt

Är det? Jag har googlat på utomkveds, men det verkar för tidigt att få ont redan nu.. så jag hoppas det är annat då :). 1,5 dagar efter ET fick jag nålstick på höger sida. Och i dag på vänster sida. Går det att tolka som att två har flyttat in?? Tvillingchansen är 30-40 % enligt kliniken nämligen.

Det är nog för tidigt att tolka in,tror jag Men jag tycker det låter hoppfullt
Hade du önskat tvillingar?

Tänk att få två, det är liksom omöjligt att ta in när man har noll barn!  Jag blir jätteglad för en, och skulle det bli två så - jättebonus!! Tvillingmamma, det har jag aldrig sett mig själv som. Men jag vet att chansen är stor när man sätter in två blastocyster. Funderade först på att bara sätta in en, men vi var båda överens om att "all in" och låta ödet få styra resten.

Ja,fördelen är ju att de inte är ensamma just när de är sladdisar.(För min del).
Men det är fruktansvärt jobb i början.Svårt att trösta 2 samtidigt.
Mina hade kolik i 6 månader.
Barnens pappa fick inte heller ledigt,för han hade inte begärt ledigt mer än de vanliga pappadagarna.
Men man måste vara 2 hemma i början,det är alldeles för tungt att vara själv.
men efter 6 månader började det bli lite mer hanterligt.
man blir dock mer låst rent praktiskt .
Inte så lätt att hålla reda på 2 stycken när man är själv,som att handla och gå på vårdcentralen och när de är sjuka osv...men sen när de blir större så har de mycket roligt med varandra

Mycket jobb i början, och jag har suttit barnvakt (nattvak) åt väninnans kolikbarn, jobbigt. Och då var det bara ETT barn. Och som sagt jag var bara barnvakt.  En sån tur att man inte vet från början vad man ger sig in i - man har inget annat val än att fixa det. Blir det tufft får vi tänka på er som varit före och fixat det.  Jag kan inte ens drömma om alla praktiska problem vi kommer att få OM det skulle bli två. Vi får nog köpa en ny bil till att börja med. Bakluckan är inte stor nog åt en tvillingvagn. Osv .
Hur stora är dina pojkar nu Isisisis? Skönt att de har glädje av varandra! Den jobbigaste tiden är över, och du har fixat det!