abortera planerat barn?

Eller ung och ung.. Jag är 21.. Har vart så inne på abort i veckor.. Himla dumt av mig att börja tveka egentligen.. Men det blev så verkligt när jag inte kunde knäppa byxorna i morse.. Och så tittar jag på min son och undrar hur sjutton jag kan tacka nej till ännu en sån fin..

Min sambo säger att det är mitt beslut, han stöttar mig oavsett. Jag hade också tanken att skaffar jag ett barn till nu blir vi ju färdiga med småbarnslivet fortare.. Jag kan resa och festa nu, fast jag har en son, inte på samma sätt som om jag vore utan barn, men han är ändå så gammal att han klarar sig med sin pappa en vecka om jag åker iväg, jag kan gå ut och festa två dagar i rad för han har ändå pappan (som inte alls vill ut och festa) så ja tankarna går lite så, att nu kan jag lämna mitt barn och åka iväg, det blir svårare att lämna två barn. Och har jag ett barn till måste jag vänta ytterligare två-tre år innan jag kan komma iväg igen.. Eller ja, en partykväll kan man ju unna sig även med en liten bebis, men man blir så fast liksom.. Det känns lättare med ett barn, med två blir man helt plötsligt värsta stora familjen.. Svårare med barnvakt, dubbelt ansvar osv (och nej, vi lämnar inte bort sonen till barnvakter jämt, det har hänt 3 gånger sen han föddes med trygga personer så som farmor/morfar, över en dag)