• Anonym (förvirrad)

    abortera planerat barn?

    Måste ventilera mig lite. Vi planerade ett andra barn och vart gravid. Var glad till en början. Började sen fundera på vad jag vill med livet. Är ung och känner inte att jag levt färdigt ungdomslivet. Har alltid velat ha två barn tätt men nu känner jag bara att jag vill bort, resa barnfritt, ha kul.. Bokade tid för abort för flera veckor sen och fick tid nu i veckan. Då är jag i vecka 13.. Magen växer och jag tycker att jag känner fladder nere i bäckenet vilket får mig att tvivla ännu mer.. Å andra sidan har jag både rökt och druckit den jag bokade aborttiden.. Ska jag behålla barnet och vänta med att resa och festa i två år till, tills barnet är fött och slutat amma? Eller ska jag göra abort och leva livet nu? Är så trött på vardagen som den är nu, hemskt att säga men hade jag kunnat hade jag väntat med min redan födda son tills jag var mogen för det med.. Ångrar honom inte på något sätt, han är mitt allt, men just nu känns livet så fel. Jag vill vara galen, spontan och njuta av ungdomslivet, men nu är det som det är.. Vad ska jag göra?
    (och nej, jag tänker inte boka kuratorstid i samband med aborten, av skäl jag inte tänker gå in på här)

  • Svar på tråden abortera planerat barn?
  • Anonym (fånga dagen)

    Om du är ung så hade jag i ditt ställe valt abort för att inte begränsa ditt liv ytterligare. Klart du skall ut och resa och se världen. Passa på att leva medan du kan. En abort skall du inte skämmas för, det kan hända den bäste...

  • Anonym (förvirrad)

    Eller ung och ung.. Jag är 21.. Har vart så inne på abort i veckor.. Himla dumt av mig att börja tveka egentligen.. Men det blev så verkligt när jag inte kunde knäppa byxorna i morse.. Och så tittar jag på min son och undrar hur sjutton jag kan tacka nej till ännu en sån fin..

  • Anonym (fånga dagen)

    Jag tror det kommer fler chanser... som 21 åring skall du ha möjlighet till annat och kanske en utbildningsmöjlighet. Ju fler barn ju svårare livspussel. Du har ju hela livet framför dig.

  • Anonym (äldre än du)

    Japp, du är ung. Jag var dubbelt så gammal som du när jag fick mitt barn. Nu är jag i det läget att endel av mina vänner som fick barn som unga kan vara galna och spontana, medan jag inte kan det. Men jag saknar det inte heller, "been there, done that". Som 20+ trodde jag att äldre människor är tråkiga, att det bara är bara unga människor som kan festa ordentligt. Nu är det i stället jag som suckar och vill gå hem tidigt, medan 50-plussarna festar hela natten, reser runt i världen och har hur roligt som helst. Det är liksom inte "ungdomslivet" som är grejen, utan vad man gör med sitt liv, oberoende av ålder.

    Jag undrar också hur du gör med ditt festande om du ändå har ett barn att tänka på? Du kan ju ändå inte vara hur galen som helst? Vem tar hand om barnet när du reser? Och vad säger pappan? Vill han ha barnet eller inte?

  • Humla2014

    Vad säger pappan till barnet?

  • Sinbad

    Jag skulle gjort abort! Är lika gammal som dig men har inga barn, lev innan istället så att du inte ångrar att du aldrig gjorde det!

  • Anonym (1 el 2)

    Hmm jag hade förstått dig mer om du inte redan hade en son, då hade jag kunnat förstå dina argument. Men när du nu redan har en son så ser jag inte vad som skulle "räddas" av att göra en abort...

    Men islutändan är det du som måste veta... Vad säger din sambo??

  • Österdahl90

    Är ju ditt beslut så gör som de känns bäst för dig! Meb jag skulle inte kunna göra abort, hurska du kunna resa och festa när du rredan har en liten? :/ jag har två små tätt och är så glad över dom och den lycka dom skänker, men ibland kommer de ikapp mig att jag knappt festat el så innan då jag var svårt sjuk innan dom kom..kram!

  • Vinterankan
    Anonym (1 el 2) skrev 2014-01-06 01:30:47 följande:
    Hmm jag hade förstått dig mer om du inte redan hade en son, då hade jag kunnat förstå dina argument. Men när du nu redan har en son så ser jag inte vad som skulle "räddas" av att göra en abort... Men islutändan är det du som måste veta... Vad säger din sambo??

    Instämmer. Du har ju redan ett barn som inte är så gammal så då kan du ju ändå inte resa och festa speciellt mycket. Om du väntar med andra barnet så kommer du vara småbarnsförälder mycket längre och då dröjer det ännu längre tills du kan göra mer som du vill. Fast du kanske tänker då att du bara ska ha ett barn?
  • LillGris
    Anonym (äldre än du) skrev 2014-01-06 01:06:26 följande:
    Japp, du är ung. Jag var dubbelt så gammal som du när jag fick mitt barn. Nu är jag i det läget att endel av mina vänner som fick barn som unga kan vara galna och spontana, medan jag inte kan det. Men jag saknar det inte heller, "been there, done that". Som 20+ trodde jag att äldre människor är tråkiga, att det bara är bara unga människor som kan festa ordentligt. Nu är det i stället jag som suckar och vill gå hem tidigt, medan 50-plussarna festar hela natten, reser runt i världen och har hur roligt som helst. Det är liksom inte "ungdomslivet" som är grejen, utan vad man gör med sitt liv, oberoende av ålder.

    Jag undrar också hur du gör med ditt festande om du ändå har ett barn att tänka på? Du kan ju ändå inte vara hur galen som helst? Vem tar hand om barnet när du reser? Och vad säger pappan? Vill han ha barnet eller inte?



    Sen vi systrar flyttade hemifrån har mamma gått bananas, hon reser utomlands varannan månad, går ut och äter flera gånger i månaden, verkar ha ett så jäkla roligt liv överlag. Så jag tror definitivt du har rätt, "kul" är inte beroende av ungdom. Mamma är 59 och min stora inspiration :)
  • Anonym (förvirrad)

    Min sambo säger att det är mitt beslut, han stöttar mig oavsett. Jag hade också tanken att skaffar jag ett barn till nu blir vi ju färdiga med småbarnslivet fortare.. Jag kan resa och festa nu, fast jag har en son, inte på samma sätt som om jag vore utan barn, men han är ändå så gammal att han klarar sig med sin pappa en vecka om jag åker iväg, jag kan gå ut och festa två dagar i rad för han har ändå pappan (som inte alls vill ut och festa) så ja tankarna går lite så, att nu kan jag lämna mitt barn och åka iväg, det blir svårare att lämna två barn. Och har jag ett barn till måste jag vänta ytterligare två-tre år innan jag kan komma iväg igen.. Eller ja, en partykväll kan man ju unna sig även med en liten bebis, men man blir så fast liksom.. Det känns lättare med ett barn, med två blir man helt plötsligt värsta stora familjen.. Svårare med barnvakt, dubbelt ansvar osv (och nej, vi lämnar inte bort sonen till barnvakter jämt, det har hänt 3 gånger sen han föddes med trygga personer så som farmor/morfar, över en dag)

  • Humla2014
    Anonym (förvirrad) skrev 2014-01-06 10:47:06 följande:
    Min sambo säger att det är mitt beslut, han stöttar mig oavsett. Jag hade också tanken att skaffar jag ett barn till nu blir vi ju färdiga med småbarnslivet fortare.. Jag kan resa och festa nu, fast jag har en son, inte på samma sätt som om jag vore utan barn, men han är ändå så gammal att han klarar sig med sin pappa en vecka om jag åker iväg, jag kan gå ut och festa två dagar i rad för han har ändå pappan (som inte alls vill ut och festa) så ja tankarna går lite så, att nu kan jag lämna mitt barn och åka iväg, det blir svårare att lämna två barn. Och har jag ett barn till måste jag vänta ytterligare två-tre år innan jag kan komma iväg igen.. Eller ja, en partykväll kan man ju unna sig även med en liten bebis, men man blir så fast liksom.. Det känns lättare med ett barn, med två blir man helt plötsligt värsta stora familjen.. Svårare med barnvakt, dubbelt ansvar osv (och nej, vi lämnar inte bort sonen till barnvakter jämt, det har hänt 3 gånger sen han föddes med trygga personer så som farmor/morfar, över en dag)
    Trots att jag inte alls kan identifiera mig med dina tankar om vikten av festande osv, så tycker jag du är sund i ditt tänk. ATt ta ställning till hur livet ändras och ha denna dialog med sin sambo är otroligt viktigt. 

    Jag skulle personligen aldrig göra abort i min situation. Men eftersom att du så starkt känner att du inte är lämpad för ett barn till just nu, så kanske det är den rätta vägen. 
Svar på tråden abortera planerat barn?