6 månaders bebis som ständigt vaknar på natten - HJÄLP!

Hej alla! Här finns det säkert många föräldrar som har upplevt små barn (min är snart 6 månader) som ständigt vaknar upp på nätterna. Nu har det varit så för oss i snart tre månader, och jag sliter snart mitt hår för att jag aldrig har fått en mer sammanhängande sömn än Två timmar sedan hon föddes. I början ammade hon varannan timme nätterna igenom och det var OK, eftersom hon var hungrig, det var mysigt och hon somnade om direkt efter amningen. Nu somnar hon mellan 19-21 beroende på när hon vaknade upp från sin sista vilostund på eftermiddagen, och vaknar oftast exakt (!) en timme efter läggningen. Sedan kan hon sova 1,5 timmar, vaknar, somnar (efter mycket hjälp från min sida), vaknar, somnar osv.

På nätterna ligger hon ofta och liksom, sparkar med benen i luften. Upp med benen i luften, och BANG ned i madrassen. Upp, ned, upp, ned med benen. Hon gnyr, vaknar och kan inte sova mer än en timme i sträck utan att hon vaknar till.

Jag har läst på vad ytlig och djup sömn innebär och det är helt naturligt och normalt att hon vaknar till, men denna morsans nattliga tålamod håller på att rinna ut i sanden eftersom det händer så ofta och det är så enormt psykiskt påfrestande att ständigt ligga och "lyssna" ifall man kan "fånga henne" innan hon vaknar helt och hållet, oftast med nappen eller lägga henne på sidan.
Jag försöker att lyssna efter om det är vanliga sömnljud eller om hon faktiskt håller på att vakna till. Rutinerna innan läggdags är bra, timmen innan läggning myser vi med stillsam lek, bad, kel, mat och så läggning. Jag helammar förutom en flaska ersättning innan läggdags (som jag har fått för mig gör att hon "står sig" längre). Jag försöker att hålla amningarna på 2-3 timmars mellanrum för att tarmen ska få vila lite, men någonstans i bakhuvudet gnager det att hon snart borde kunna stå sig ännu längre än så? Bekanta till mig har barn i samma ålder, som sover HELA natten igenom... Snacka om avundsjuka, faktiskt. Skulle bli överlycklig om jag i alla fall fick sova tre timmar i sträck!

Jag förstår att det kan vara en utvecklingsfas, men nu har det varit såhär i snart tre månader och så länge kan det väl inte hålla på?? Läser även "Somna utan gråt" för att kunna lära mig, lära min bebis att somna om på egen hand, men som ni kanske vet så är det ju ingen metod som gör underverk på en natt....

På dagarna sover hon 2-3 pass på ca 1 timme vardera, mer ofta 40 min.

NU TILL MIN FRÅGA:
Ni föräldrar som har haft barn med sömnsvårigheter under nätterna - vad var brytningspunkten för er? Hittade ni ett "knep" som gjorde att barnet sov i alla fall 3-4 timmar i sträck?

Tar tacksamt emot alla förslag ni kan komma med, förutom information om utvecklingsfaser, djup och ytlig sömn etc, för tro mig.... Google-sökningarna har gått varmt de senaste nätterna! Vill gärna ha tips och förslag som kan göra att min fina dotter kan "komma över" de ytliga sömnstunderna och sova vidare....

Tack på förhand!

Sömnlös och desperat

Äldre 7 Jan 15:32

#7

Tack för alla svar!

Nej jag tror inte att hon har ont i magen nattetid (eller dagtid) då hon fjärtar ooooerhört mycket på natten. Hon gnäller inte heller när de kommer, så de passerar nog smärtfritt. Vi gick till bvc sköterskan och frågade om mjölkproteinallergi, men som vanligt är allt "normalt" och de vill inte testa om det är det som är fallet. Mjölkproteinfri kost till mamman, och mjölkproteinfri ersättning som sista mål på natten. Men det blir inte bättre.

Dessutom är hon så otroligt mammakär, hon accepterar ingen annan än just mamma. Pappa går ibland, men oftast inte och dottern blir förtvivlad om han försöker lägga henne för natten. Känns jättetråkigt eftersom jag...får fullt upp, och givetvis blir ju pappan ledsen för att dottern blir så ledsen att det är han som försöker lägga henne.

Hon brukar somna i egen säng. Jag ammar/ger henne flaska ersättning, och när hon har ätit klart så lägger jag ned henne i sängen och stryker eller buffar tills hon somnar. Jag antar att det är min avsaknad som gör att hon vaknar till ordentligt när hon är i sin ytliga sömn och bara "ska kolla så att allt är som det var när jag somnade". När jag då är borta (i vardagsrummet och försöker få egentid med pappan) så är ju inte allt som det var innan...och hon vaknar. Men jag kan ju inte sitta där hela tiden.

Varje kväll tänker jag att inatt, inatt blir det bättre. Hon somnade ju så bra nu så hon kommer säkert känna att hon kan fortsätta sova tryggt även om hon vaknar till lite under nattens gång. Hon kommer säga till när hon är hungrig, men annars kommer hon sova sött. Sova så gulligt som alla andras bebisar verkar göra. Men icket, man vaknar upp lika trött och faktiskt, besviken, och inser att natten har varit precis som alla andra nätter. Man är beredd att prova på vad som helst, förutom 5 minuters metoden, för TÄNK... Tänk om miraklet skulle ske, och hon sover hela natten bara för att det är en detalj som man tidigare har missat.

Men det känns faktiskt bättre av att se att det finns fler med samma bekymmer. Man älskar de små, men man behöver ju sin sömn också. Känns också skönt att få skriva av sig och se att det finns fler där ute som upplever detsamma som vi.

Så tack för svaren och fortsätt gärna ge förslag!

Sömnlös och desperat

Äldre 9 Jan 20:47

#9

pgw skrev 2014-01-08 00:33:33 följande:

Så där resonerade jag också. Kan du sluta stryka/buffa innan hon somnar, bara låta handen ligga kvar? Nästa steg är att ta bort handen innan hon somnar. Målet är att hon ska somna utan att du rör vid henne alls. Det är ett tag sedan jag nattade en bebis, men jag hade ett projekt i den stilen på gång då, kommer jag ihåg.

Bädda ner henne med en t-tröja som doftar av dig? Använde mig av det en kväll när bebisen bara vaknade hela tiden, och det funkade. Han var visserligen yngre än 6 mån då.

Vi hade också en vakna-hela-tiden period, senare än 6 mån. Jag gav upp till sist, och tog bebisen i min säng. Sen fick jag sova. Dit kommer han varje natt fortfarande, nu över 2 år senare.

Yes, så har jag gjort många gånger. Klappat eller strukit tills dess att hon nästan somnar, och då har jag bara haft handen på henne tills hon somnat. Nu brukar jag räkna sekunder... 60 sekunder, så tar jag bort nappen (enligt Somna utan gråt's instruktioner)...fortsätter att klappa eller stryka - räknar 30 sek....slutar klappa - räknar 10....tar sedan bort handen helt och hållet och då kan det hända att hon fortfarande är vaken men sömnig. Och då ber jag bara till gudarna att hon somnar, annars kan hon bli helt rasande.

Du har säkert också försökt följa Somna utan gråt, känner igen ditt tankesätt från boken.

Jag råkade ha min natt-tröja inom räckhåll för henne, som hon grabbade tag i och sedan dess har det varit hennes snuttefilt. Det har fungerat på så vis att hon är lugnare, men hon vaknar ändå upp ganska precis en timme senare.

Natten som var, var jag så lycklig då hon sov två-timmars pass TVÅ GÅNGER under nattens gång! Det är lycka det. Senast hon gjorde det var hon under tre månader gammal.

Hon brukar hamna i våran säng på morgonkvisten, då helt enkelt för att jag har gett upp. Springa fram och tillbaka under natten, sitta nästan 20min varje gång hon vaknar, till sist ger man ju upp. Men så sover man ju som en ostkrok i sängen tillsammans med dottern och maken, eftersom maken tar sin plats och jag är ju livrädd för att råka klämma till dottern i sömnen.

EN TILL FRÅGA TILL FÖRÄLDRAR MED BARN ÖVER 2 ÅR!!!! ....som lyder:
Har ni envisats under barnets första år med att INTE ha det i sängen tillsammans med er själva? Lyckades ni hålla barnet i sin egen säng under första året, och hur blev det i så fall när barnet närmade sig två år eller blev över två år? Kommer det "ändå" till eran säng?

Jag har bekanta som berättar att de är fullkomligt livrädda för att ha sina barn i vuxensängen under det första året, eftersom man då "lär barnen att det är OK att komma till vuxensängen och då är det bara att säga adjö till allt vad samliv heter"?

Jag tänker att samliv (sex) kan man ha även om barnet/barnen ligger i vuxensängen. Oftast finns det ju en soffa i vardagsrummet eller en spännande tur i tvättstugan... Men kan det verkligen vara så att man lär barnen och ger dem "tillåtelse" att komma till vuxensängen om man låter dem sova där första året? Jag tänker lite att.... ett barn kommer till vuxensängen för trygghet, och det vill komma till sängen oavsett om det är under året eller två år gammalt.... Så jag skulle vilja veta hur många det är som har kört STENHÅRT med att inte låta barnen komma till vuxensängen det första levnadsåret och hur många det är som sedan ändå har barn som kommer?

Nu blev det komplicerat skrivet, men hjärnan är komplicerad just nu... :)

Tacksam för svar!

6 månaders bebis som ständigt vaknar på natten - HJÄLP!

INNEHÅLL