tjoohalia skrev 2014-01-10 10:52:36 följande:
jag har inte läst hela tråden utan bara ett par inlägg min yngsta son (idag är han 3,5år) var sen, är fortfarande på vissa områden iofs han hade problem med magen när han föddes, fast det var inte direkt någon som tog det på allvar, de sa bara att barn inte kan bli förstoppade om man ammar... han hade svårt att ta bröstet så jag pumpade en del tills jag kände att det inte gick, han bara skrek av min mjölk. vi gick över till ersättning och då hade han också svårt att ta flaskan så vi fick träna. vi hade en massa problem med maten och han var förstoppad och vi upptäckte att han var mjölkallergiker.. vi fick testa fyra olika mjölkfria ersättningar innan vi hittade en som han inte fick ont i magen av.. han var stor när han föddes, 4300g och 50cm (inte jättestor egentligen men rätt kort till den vikten) men när han inte fick i sig mat så gick han ner och sen tog det lång tid innan han gick upp. jag märkte att det var rätt stor skillnad på honom och storebror och han lärde sig aldrig att hålla nacken.. vid 5månader kunde han fortfarande knappt hålla nacken och läkaren skickade till sjukgymnast som i sin tur skickade vidare till neurolog. vid 6månader lärde han sig dock att hålla nacken men han fortsatte att vara sen. han var muskelsvag, att han dessutom blev hysterisk om någon annan än jag eller pappan rörde honom gjorde ju inte träningen enklare ;0) han har genomgått en stor neurologisk utredning med en massa prover (kromosomavvikelse, gluten, sköldkörtel ja massa prover som vi inte ens vet vad det är de har tagit), ultraljud på hjärta och njurar, ögonkontroller, muskelbiopsi och mr på hjärnan samt ryggmärgsprov. de har inte hittat någonting, eller jo ett par saker som inte påverkar bland annat öppen ductus (tror jag att det heter) på hjärtat som var så litet att det inte påverkar och att han var väldigt närsynt men även det har växt bort.. han åt BARA flaska till han var 9månader, då klarade han att äta gröt sen fick vi ta det långsamt vid 10månader klarade han barnmatsburkar från 4- och 6månader. allt med bitar satte han i halsen, ja han satte det mesta i halsen. vid ett års ålder började han äta lite bröd och hans mjölkallergi växte även bort runt den här tiden. sen blev det bättre och bättre med maten, vid 1,5år åt han allt utan problem, han satte bara i halsen lite lättare än andra barn. vid 9½månad lärde han sig att sitta och han började åla på rygg vid 12månader vid 14/15månader började han åla på mage vid 16månader började han äntligen låta andra hålla i honom han började på förskolan (läkarens önskan) vid 17månader och fick gåstol inne och ute vid 17½månad började han krypa vid 20månader började han klättra ;0) vid 22,5månad började han att gå...och gick över km andra dagen... har sammanfattat delar av hans utveckling när vi fick beskedet från neurologen:
tjoohalia.wordpress.com/2012/05/23/kommer-ni-.../ han är friskförklarad idag. fysiskt är han som vilken 3,5åring som helst, han är lite senare med finmotoriken antagligen för att han älskar allt som har med grovmotorik att göra (klättra, springa, sparka boll, hoppa, ja allt..) han är också sen med talet, vilket hans habiliteringsteam säger är helt normalt eftersom han har tagit igen så mycket fysiskt de har ingen förklaring till varför han var muskelsvag, de vet inte varför han har blivit "frisk" det här gäller ju tyvärr inte alla barn men jag vet hur jag kände när jag var mitt inne i alla utredningar.. det värsta var muskelbiopsin, för när vi fick veta (av misstag) vilka sjukdomar de letade efter och jag såklart googlade och insåg att det var dödsdomar visste jag inte var jag skulle ta vägen... men när han blev "friad" från det så släppte den ångesten, jag var inställd på att han hade en hjärnskada, för MIG var det inga problem för jag hade ju då sett hans utveckling (MR gjorde efter det att han börjat gå) och visste att vi skulle klara det här som förälder föreställer man sig det allra värsta, oftast är det inte ens i närheten av det värsta. ibland kanske det inte är en historia med lyckligt slut, inte det lyckliga slutet man letade efter iallafall. men man kan få sitt lyckliga "slut" ändå, om man ser på allt från ett annat håll.. (kanske ska tillägga att med slut menar jag inte slut-på-livet-slut")
Tack för ett så otroligt bra svar! Så härligt att läsa om din kille som nu är så duktig! Det gav mig hopp. Så tack för att du orkade berätta för mig! Här har det faktiskt hänt lite saker. På en vecka har hon börjat klappa händerna, men bara när vi frågar. Det tycker jag är så kul. Det innebär ju att hon förstår och kan. Vi behöver inte visa utan frågar "kan du klappa händerna?" Och så klappar hon, tittar på oss och när vi bekräftar henne så skrattar hon och klappar igen! Hon har lärt sig att sitta på knä och hålla balansen med rak rygg.och sätta ner armarna och stå på alla fyra en stund. Hon försöker ta skeden och äta själv, men maten åker lätt av. Hon sitter och säger mamama, tatta och när hon slåss så säger hon aaaa eller gaj. Hon kopplar alltså ihop att slåss och säga aj på sitt sätt. Börjat komma mycket babbel som låter som början på ord. Hon har börjat föra muggen till. Munnen sittandes men fattar inte att tippa den ännu. Men stort framsteg för henne! Hon står stadigare och kan hålla oss i fingrarna utan att vi håller tillbaka, hon parerar balansen själv och kan flytta fötterna lite. Får hon våra händer så drar hon sig själv upp till stående. Hon verkar feg har vi märkt. Det känns som att det måste vara bra tecken att hon så snabbt kan börja med saker och faktiskt utvecklas! Även om det är småsaker. Jag är väldigt glad!
