Extremt sen 15 månaders, hjärnskada?

Jag förstår att du måste vara jätteorolig och jag kan inte sätta mig in i din situation så borde kanske inte uttala mig. Men jag ville bara citera en sak du skrev ovan: 'när man är med henne så tänker man inte på att något skulle vara fel, hon är en så skön unge på alla sätt!'

Jag tycker du ska upprepa detta för dig själv så ofta du kan! Fokusera på detta! Det finns inget du kan göra förrän en eventuell utredning är klar ändå. Och även då kanske det bara handlar om att vänta och se. Så försök att oroa dig så lite som möjligt. Förhoppningsvis är din oro obefogad!!

Anonym (A)

Äldre 8 Jan 17:14

#18

Anonym (Så orolig!) skrev 2014-01-08 15:55:02 följande:

Jag vill verkligen inte oroa mig. Du har helt rätt i det du skriver. För oss och våra närmsta så är hon en glad frisk tjej! Google blev igår vår värsta fiende och det är så lätt att spåra ur i hemska tankar. Det låter säkert sjukt men jag ångrar nästan att jag bad om läkartid, hade jag inte gjort det så hade vi inte behövt må såhär. Kanske borde vi väntat och gett henne mer tid, hon utvecklas ju hela tiden! :(

Jag förstår vad du menar. Men ångra inget. Givetvis är det bra att det utreds så att ni kan få hjälp om det behövs. Och jag förstår att det inte bara går att stänga av oron även om det hade varit bra. Men försök att njuta av alla fina stunder och vara positiv. Och håll dig borta från Google... Jag håller tummarna för att allt blir bra!

Anonym (A)

Äldre 9 Jan 17:33

#24

Anonym (Så orolig!) skrev 2014-01-09 15:17:10 följande:

Känner mig som världens sämsta mamma som inte slutar gråta. Jag letar efter alla fel jag kan ha gjort... Jag borde kanske gått på babysim...borde ha tagit bort gåstolen... Borde ha kunnat lära mitt barn mer. Tänk om det beror på mig att hon inte utvecklas som hon bör. Och hur fan kan jag gråta när jag har världens bästa underbaraste barn?! Hur ska jag göra?

Men du, du är ingen dålig mamma!! Nu är jag ju ingen läkare eller BVC-sköterska, så givetvis ska du ju lita på den info du får av de som kan det här... Men jag ville bara säga att om din dotter är sen pga något så 'simpelt' som avsaknad av babysim eller för mycket tid i en gåstol, så behöver du nog inte oroa dig! I så fall lär hon ju sig så småningom.

Man måste faktiskt inte träna sina spädbarn på 'perfekt sätt'. Vissa saker är bra att göra och kanske kan man påskynda utvecklingen av vissa färdigheter men det betyder ju inte att det är kört om man inte börjat träna tidigt. Jämför med att lära sig cykla. Om du inte köper någon cykel till ditt barn eller inte hjälper till att träna så lär sig barnet inte att cykla. Men det betyder ju inte att man inte kan lära sig cykla senare, även om alla andra barn kunnat cykla i flera år. Kanske en dålig jämförelse och kanske jag bara babblar för mycket... Men vad jag försöker säga är att du inte ska klandra dig själv! Om det finns något du kan göra för att påskynda utvecklingen så kommer du säkert att få bra hjälp av kompetent personal såsom läkare och sjukgymnaster. Man kan inte veta exakt vad som är bäst för varje barn. Det är därför det finns människor som har LÅNGA utbildningar för att hjälpa till med sånt här!

Anonym (A)

Äldre 18 Jan 22:49

#27

Anonym (Så orolig!) skrev 2014-01-18 14:31:50 följande:

Tack för ett så otroligt bra svar! Så härligt att läsa om din kille som nu är så duktig! Det gav mig hopp. Så tack för att du orkade berätta för mig! Här har det faktiskt hänt lite saker. På en vecka har hon börjat klappa händerna, men bara när vi frågar. Det tycker jag är så kul. Det innebär ju att hon förstår och kan. Vi behöver inte visa utan frågar "kan du klappa händerna?" Och så klappar hon, tittar på oss och när vi bekräftar henne så skrattar hon och klappar igen! Hon har lärt sig att sitta på knä och hålla balansen med rak rygg.och sätta ner armarna och stå på alla fyra en stund. Hon försöker ta skeden och äta själv, men maten åker lätt av. Hon sitter och säger mamama, tatta och när hon slåss så säger hon aaaa eller gaj. Hon kopplar alltså ihop att slåss och säga aj på sitt sätt. Börjat komma mycket babbel som låter som början på ord. Hon har börjat föra muggen till. Munnen sittandes men fattar inte att tippa den ännu. Men stort framsteg för henne! Hon står stadigare och kan hålla oss i fingrarna utan att vi håller tillbaka, hon parerar balansen själv och kan flytta fötterna lite. Får hon våra händer så drar hon sig själv upp till stående. Hon verkar feg har vi märkt. Det känns som att det måste vara bra tecken att hon så snabbt kan börja med saker och faktiskt utvecklas! Även om det är småsaker. Jag är väldigt glad!

Vad skönt att det går framåt för er! Lycka till framöver!!

Extremt sen 15 månaders, hjärnskada?

INNEHÅLL