När blir "pappas kompis" flickvän?

Jag är ju fortfarande "pappas kompis", att pappas kompis sover i samma säng som honom skulle ju bara bli ännu konstigare. En anledningn till att vi inte delar säng är att han inte vill att barnen skall känna att jag tar deras plats. Den yngsta sover ofta hos pappa. barnen har i princip ett rullande schema om vem som skall sova hos pappa.
Jag vill att vi berättar vem jag är, om jag någon gång skall sova över tycker jag att det skall vara i hans säng, sen är barnen jätte välkomna att sova hos oss om dem vaknar på nätterna.
En del av mig säger att jag skall gå, samtidigt är han verkligen mitt livs kärlek, har aldrig känt så här för någon. Bara tanken på att förlora honom gör att jag mår fysiskt illa.

Hade ett långt samtal med min kille i helgen, gjorde klart för honom att jag inte tänker sova över fler gånger innan jag kan sova i hans säng med honom (och eventuella bonusar), men inget mer sova i gästrummet.
Det förstod han, men han säger hela tiden att han inte vill stressa fram med barnen. Det har jag all förståelse för! Jag är helt på det klara med att det kan ta några månader innan jag kan sova över, men varför inte låta barnen känna mig som den jag är - pappas flickvän?!
Han säger att han vill bespara barnen från funderingar som ; "är hon vår nya mamma?" "ska ni flytta ihop?" "ska ni skaffa barn?". I mina tankar kommer vi att få dem frågorna oavsett när vi berättar, så varför hålla på och ljuga för dem?? är det inte bättre att bespara dem från de tankar och funderingar som finns nu, där dem inte får några svar och istället ta dem andra frågorna i en dialog till barnen, och besvara dem så bra som vi kan.

Jag vet att jag inte har egna barn, är dock utbildad att arbeta med barn inom KBT, och ljust då att prata tankar och känslor. är jag helt ute å cyklar??

Jag hade lagt benen på ryggen för längesedan om det inte var för att jag älskar denna man nåt så fruktansvärt mycket! (jo, ibland är det faktiskt fruktansvärt att älska någon så mycket)...