Abort i morgon

Det är nog det svåraste valet jag gjort. Å ena sidan är det att ta ansvar för den familj man redan har, å andra sidan är det att svika ett liv som står inför att ta form. Det existerar redan! Styrka till dig, skönt att veta att det finns en syster någonstans som kämpar med samma känslor.Vi ska det. Vi har gjort det flera gånger och varje gång försöker vi desperat rationalisera... "Vi har blivit mogna", konstaterar vi efteråt. Fattar beslut med logik och inte med känslor. Men när jag försöker tänka att vi behåller så blir jag superstressad och nästan panikslagen, så jag känner mig trots allt rättså säker på att det är rätt väg. Men ändå, så himla ledsen.

Jag gör allt jag kan för att vara stark. Liksom biter ihop och ignorerar så mycket jag kan. Sedan låter jag mig själv ha en stund eller två om dagen där jag får bryta ihop, det är väldigt skönt att få gråta. Igår fick jag frossa mitt på dagen, blev helt likblek, snustorr i munnen och energilös, säker på att jag var på väg att bli sjuk. Jag sov i tre timmar och sen var jag "normal" igen. Tror det var en form av ångestreaktion. Trots detta tror jag att det går framåt, varje dag känns det sammantaget lite bättre tror jag, men det är mest stunder som går upp och ner. Att krama min man och mina barn är bästa terapin. Jag kommer dock inte ifrån känslorna av skuld och själväckel, men hoppas att jag kan komma över även detta. Jag skulle inte välja att gå igenom detta igen, det är säkert. Jag vågar inte säga att jag ångrar mig, men jag hade inte väntat mig denna flodvåg av sorg, skuld och skam (inför mig själv). Jag hade inte insett (på långa vägar) hur svårt det är. Nu har jag spiral och den får sitta inne tills vi längtar efter lilla trean. Tack för ditt stöd, betyder mycket.