Svårt handla saker till rätt ålder?

Det verkar vanligt, bland både föräldrarna själva och andra, att vilja "överskatta" barnens förmåga. Det är som att det är litet "bättre " att ge barn leksaker ämnade för de som är några år äldre. Någonstans tror de väl att barnen, på så sätt, är duktigare, smartare och mer utvecklade.

Det verkar finnas en allmän hysteri bland ganska många föräldrar att deras barn ska bli stora och smarta så snabbt som möjligt. Utan att de, egentligen, tänker på vad det  är som är mest utvecklande för barnen: att kunna genomföra en uppgift på egen hand och med glädje, eller att kämpa, be om hjälp och känna sig litet sämre än det egentligen, pga åldern, är.

Dock kan det ju vara så att vissa barn har hållit på mycket med en viss typ av aktivitet och därför klarar av mer utmanande uppgifter inom just det och då är det ibland understimulerande att inte gå vidare och strunta i åldersbeteckning. Vår son har, t ex, länge älskat att lägga pussel (han lägger 200-bitars själv utan problem och har just fyllt 5 år). Några vänner till oss har köpt pussel till honom flera gånger och trots att vi, inte just vid present tillfället, har nämnt hur många bitar han gillar att lägga så envisas de med att ge alldeles för lätta pussel, som han lägger klart i ett nafs och sedan inte lägger igen.

Om man ska köpa en present till ett barn där det står att barnet bör vara äldre än det är, då tycker jag att man bör känna till att det troligen kan klara av det - dvs att man känner till barnet och dess behov. Annars är åldersförslaget på paketet en bra fingervisning från tillverkaren.

Jag bryr mig inte mycket om vilken ålder det står på förpackningen utan köper det mitt barn vill leka med, om det inte är alldeles för små bitar eller så.

Men åldersrekommendationerna handlar ju om ett genomsnittsbarn. De flesta barn är inte stöpta i färdiga mallar. Min äldsta bygger t.ex lego och pusslar långt över sin ålder. Han läser dessutom själv sedan han var 4. Han är inget underbarn utan har specialintressen. Andra saker är han tvärt om rätt dålig på och om jag köper enligt åldern så blir jag sittande görandes allt. Mellansonen fick riktiga verktyg som de skulle vara äldre för. Nu är det inte så att vi släpper iväg honom själv utan han snickrar med pappa och farfar och då går det jättefint och det är det bästa han vet. Sover med verktygslådan sedan i julas. Jag kan inte köpa kläder enligt åldersrekommemdationer heller. Mina tre barn är inte skapta så.

Tex pussel är ju superkonstiga åldrar på. Jag tittade på ett pussel med hundra bitar och det stod från sex år. Det la ju min dotter när hon var fyra och många andra barn också...

Det kan ju handla om att givaren tyckte att leksaken för "rätt" ålder såg lätt/tråkig ut och tänker att en för svår leksak alltid kan användas senare om den inte passar nu.

Sedan är det ju väldigt svårt. Just i åldern 5-10 år handlar det ju oftare om vana och intresse än om faktisk ålder ifall barn har utbyte av leksaker/pyssel/pussel/spel. På många leksaker är det dumt med ålder tycker jag - en tioåring avfärdar tex lätt en sak med sexårsrekommendation även om det är något de verkligen skulle uppskatta.

Köper jag till mina ungar så köper jag hyfsat åldersanpassat ibland för äldre för att det ska bli en utmaning för dom. Och jag tänker likadant när jag köper till andra barn. Det ska få bli en utmaning helt enkelt.

Jag tittar aldrig på åldersrekommendationerna. Jag tänker hellre själv. Alla barn är olika och bra på olika saker.

Känner jag inte barnet försöker jag handla något som passar oavsett eller som ligger i rätt ålderspann. Men som många skriver, barn är olika och åldern är bara en fingervisning. Framförallt när det gäller lite större barn så skiljer det otroligt mycket. Man kanske inte köper saker rekommenderat från 4 år till en 1-åring, men man kan köpa saker från 8 år till rätt 5-åring.

Inget av alternativen stämde in.

Jag väljer leksaker utifrån den person jag ska ge det till.

Exempel 1. På förskolan fick barnen använda mosaik och det passade en ca 2-åring alldeles ypperligt, så det köpte jag till min 2-åring i födelsedagspresent. På paketet stod det 4+.
Visst ska de göra avancerade mönster krävs den åldern och jag förstår att det ska vara från minst 3 år med tanke på att det innehåller smådelar. Så i min värld är det en leksak som kan växa med barnet.

Exempel 2. Jag gav en liten byggsats med Friendslego till en 9-åring. Även om det var från 5 år hade hon inte hunnit lära sig läsa en byggbeskrivning. Ligger felet då hos 9-åringen eller åldersvalet på kartongen?

Exempel 3. Spelet Lotto som är det enklaste spelet för ett barn hade 4-årsgräns, men det har funkat långt innan 3 år. Att vi sedan väljer att ta bort halva spelet för att inte sakerna ska försvinna är ju en annan.

Så min kontenta är att barn är olika och rekommendationerna i ålder kan vara missvisande åt båda håll likaväl som man kan ha ett barn som är väldigt duktigt inom ett litet område.
Sedan tror jag föräldrar blir lite rädda när barnen börjat skolan att de ska köpa för barnsliga eller enkla leksaker. Att hitta rätt utmaning för varje barn är inte enkelt och sedan är frågan ska leksaken användas av barnet i ensamhet eller ses det som något roligt i samspel med syskon och föräldrar?
Men visst kan det bli som på kusinens 1-årsdag som fick ett 15-bitarspussel av sin gammelmormor som är mer lagom för min 3-åring. I det fallet får man nog se tanken med att ge en gåva som god, men att hon inte tänkte så långt eller minns hur smarta barn är eller inte.

Åldern på paketen är inte en magisk gräns som inte får överskridas åt något håll. Jag väljer leksak efter vad jag vet eller tror att barnet gillar. Jag köper inte 12+ till en 6-åring, men en 6-åring som älskar lego och har knäckt koden för bygget kan lätt få sin favvofigur trots att det står 8-12 år på lådan. 

Jag har gett mamma scans köttbullar till mina barn när de bara varit 1 år trots att det stod 3-99 år på paketet på den tiden (jag tror de tagit bort det nu i vårt lättkränkta samhälle).