• Anonym (Den hatade)

    Måste få spy lite

    Ja nu är det en sån där tråd igen. Som känsliga biomammor ska sluta läsa exakt HÄR. Jag är så kräkfärdig på mina bonusar så jag bara storknar. Men nej. Jag har inte tänkt lämna min familj för det. Vi har gemensamma barn också. Och nej. Jag låter det inte märkas i vardagen. Men det är en trist vardag vi har. Som så många andra gick jag in i det här med goda ambitioner och trodde att vi skulle kunna bygga någon slags familj. Inte en konventionell kärnfamilj förstås, det har bonusarna redan haft och mist. Men något annat. Något eget. Och det trodde pappan också och jag vet att han är besviken både på sitt ex och på sina barn. Biomamma har gjort oerhört klart att jag icke har något som helst med hennes guldbebisar att göra. (En är myndig sedan ett par år, men bor kvar hemma och snyltar. En är snart myndig. Tack och lov!!!!!!! Snart är det över!!!! Frågan är bara när de lämnar boet!?!?) Så efter en massa försök till ett normalt familjeliv, och massor av samtal och direktiv från pappan där han krävt att i vår familj gäller våra regler och jag är också en vuxen med en vuxens bestämmanderätt, så har vi gett upp. Barnen gillar mig inte och kommer aldrig att göra det efter mammas hjärntvätt. Vi lever parallella liv när de är här och jag kan avslöja att jag ofta tänker på barnen som inneboende. Eller som spöken. De är irriterande. De märks. Men de har egentligen inte med mitt liv att göra och jag nonchalerar dem så mycket jag kan. (OJ vad påhopp jag kommer att få om de där meningarna får stå kvar ocensurerade! Glad) Länge har jag försökt visa mina bästa sidor och tänka att det är barnen och jag som ska hitta en relation inom ramen för vår familj, inte deras mamma och jag. Men det är tvärkört! De var för stora när jag kom in i deras liv och de är galet hjärntvättade av mamma. De vill helt enkelt inte. De ogillar mig och kommer helt enkelt hit för att umgås med sin pappa. (Eller ja, snarare för att mamman säger att de minsann har rätt att bo här och att jag minsann inte ska få köra iväg dem. Vilket aldrig skulle falla mig in.) Så jag har gett upp och lever efter devisen "live and let live". Men jag spyr på alltihop! Önskar så att de skulle välja att bo hos mamma på heltid, men det vill hon så klart inte. Det var hon som lämnade efter otrohet och hon vill ha sina barnfria veckor till att träffa boyfriends. Det har hon sagt explicit till pappan. Jag är så less, så less, så less.

    Så. Tack. Nu har jag kräkts lite grann. Nu känns det bättre. Finns nog egentligen inte så mycket käckt och nytt att säga om denna alltför välbekanta situation, så jag förväntar mig inte särskilt många svar. Det är bara att härda ut, räkna till tio om och om igen och bete sig på bästa sätt. Samt hoppas på framtiden när barnen äntligen är vuxna på riktigt och kanske själva hittar fram till en alldeles egen relation med mig. Men det känns i alla fall skönt att få vräka ur sig här bland er som vet hur bonuslivet kan vara när man inte dansar runt på de där rosorna.

  • Svar på tråden Måste få spy lite
  • Lindsey Egot the only one

    Är det ena barnet myndig och har avslutat gymnasiet har din sambo ingen försörjningsskyldighet för det barnet längre och då får barnet börja betala hemma. Detta kan ju göra att det barnet hellre bor hemma hos mamma annars får ni be barnet gå till soc alt skaffa ett jobb och betala för sig. Sedan får ni säga att samma sal gäller det andra barnet när hon/han gått ur gymnasiet. Att mamman tycker det är ok att försörja sina guldklimpar fast den ene är vuxen får stå för henne.

  • Lindsey Egot the only one

    Och jag är ingen bonusmamma utan enbart biomamman och tycker inte det är okej beteende öht.

  • ROFL

    Tycker pappan ska slå näven i bordet, att under veckorna de är hos er så ska öppenhjärtlig respekt råda och kan de inte göra detta, så får de bo hos sin mor. Att han verkligen konfronterar dem med vad deras mamma säger om dig. Du behöver inte vara med, men att de tar det samtalet. 

    Om morsan inte vill ha dem där heltid så får hon väl börja tala väl om dig och boendesituationen hos er!
    Man ska inte kunna komma undan med vad som helst. Det gynnar ingen, inte barnen och inte er. Inte ens biomamman som skjuter sig själv i benen med att såga er totalt och sedan försöka ösa över dem för att få egentid.

  • Brumma

    Har inte så mkt att säga men räcker dig en handduk att torka spyan med.

    Samt ett glas vatten o en klapp på axeln - vilket kan behövas ibland ;)

  • Anonym (Den hatade)
    Lindsey Egot the only one skrev 2014-01-19 14:53:28 följande:
    Är det ena barnet myndig och har avslutat gymnasiet har din sambo ingen försörjningsskyldighet för det barnet längre och då får barnet börja betala hemma. Detta kan ju göra att det barnet hellre bor hemma hos mamma annars får ni be barnet gå till soc alt skaffa ett jobb och betala för sig. Sedan får ni säga att samma sal gäller det andra barnet när hon/han gått ur gymnasiet. Att mamman tycker det är ok att försörja sina guldklimpar fast den ene är vuxen får stå för henne.
    Vi är rörande överens om det mesta, pappan och jag. Men just där lägger han in sitt veto. Jag är uppfostrad med att man självklart betalar för sig hemma (utifrån vad man tjänar förstås), men han vill att barnen ska få lite hotellvistelse (mitt griniga ordval) för att ha pengar med sig i bagaget. Samtidigt som vi går på knäna ekonomiskt. Det bidrar förstås till min irritation! Konstigt vore det annars. Men jag har fortsatt att hävda mitt synsätt och påpekat att som det är nu bidrar det självklart till att jag inte ser på hans största med särskilt blida ögon. Till hösten ska det tydligen bli andra bullar. Då stänger hotellet. Den som lever får se...

    Annars är det förstås ett jättebra tips och jag håller helt med dig!
  • Anonym (Den hatade)
    Brumma skrev 2014-01-19 14:58:18 följande:
    Har inte så mkt att säga men räcker dig en handduk att torka spyan med.
    Samt ett glas vatten o en klapp på axeln - vilket kan behövas ibland ;)
    Tack snälla! {#emotions_dlg.flower}
  • Anonym (Den hatade)
    ROFL skrev 2014-01-19 14:54:06 följande:
    Tycker pappan ska slå näven i bordet, att under veckorna de är hos er så ska öppenhjärtlig respekt råda och kan de inte göra detta, så får de bo hos sin mor. Att han verkligen konfronterar dem med vad deras mamma säger om dig. Du behöver inte vara med, men att de tar det samtalet. 

    Om morsan inte vill ha dem där heltid så får hon väl börja tala väl om dig och boendesituationen hos er!
    Man ska inte kunna komma undan med vad som helst. Det gynnar ingen, inte barnen och inte er. Inte ens biomamman som skjuter sig själv i benen med att såga er totalt och sedan försöka ösa över dem för att få egentid.
    Ja. Suck. Han har försökt. Tro mig, han har försökt. Så många gånger. Han gör verkligen sitt bästa på så många sätt. Hans släkt tycker också att hon är knepig, så det är lättare sagt än gjort att ändra på ett beteende som tycks vara kopplat till en personlighetstyp.

    Och problemet är ju också att han vill ha sina barn! Det är ju jag som så gärna skulle leva utan dem, men han vill förstås ha dem här när det är hans tid. (Även om de nu är så stora så att inte han heller önskar sig 100% längre. Det hör ju liksom till när ungarna ska flyga ur boet, att man storknar på dem ibland.)

    Men jag brukar också tänka precis som du när jag läser såna här trådar. 
  • Anonym (111)

    Du och din man borde självklart levt som särbos tills barnen har flyttat hemifrån. Flytta nu så slipper du h-vetet. Det blir bättre för alla!

  • Anonym (Den hatade)
    Anonym (111) skrev 2014-01-19 15:24:43 följande:
    Du och din man borde självklart levt som särbos tills barnen har flyttat hemifrån. Flytta nu så slipper du h-vetet. Det blir bättre för alla!
    Mja, varannan vecka är ju himmelsk och vi har två småbarn ihop och jag älskar min man. Och hans barn är som sagt flygfärdiga vilken minut som helst. Så... (tänk, tänk, tänk) Eh... Nej. Jag kommer nog inte att flytta i alla fall.
  • Brumma
    Anonym (111) skrev 2014-01-19 15:24:43 följande:

    Du och din man borde självklart levt som särbos tills barnen har flyttat hemifrån. Flytta nu så slipper du h-vetet. Det blir bättre för alla!


    Hur skulle det bli bättre för alla? De har ju gemensamma barn... Eller menar du att det är bättre att de gemensamma även de får leva vv hos sina föräldrar? Eller vh hos ena föräldern? Du får gärna utvidga ditt förslag på hur det är bättre för de gemensamma barnen...

    Vettigast vore väl om barnen (de vuxna) som bor vv lär sig att uppföra sig... Men det är väl som vanligt skilsmässobarnen som skall sättas först o de gemensamma som får ta smällen...
Svar på tråden Måste få spy lite