Vet du hur man byter en säkring?

Det kan jag, jag har bott ensam och där gick propparna ofta. Jag har bott på många olika ställen, ibland är det bara såna med vipp bekvämt nog. Senast jag flyttade var det en äldre typ, och jag kollade i skåpet i förebyggande syfte för att veta vilken propp som gick var och vilka proppar jag behövde köpa hem. Sen gick en propp och då var det lätt att byta. 

Klart jag kan! :)) fick jag lära mig tidigt :)

Ja, för har man en mamma som är humanist och ganska sjåpig så får man tackla allt från fladdermöss i skafferiet, duvor i jordgubbstårtan, myrinvasion, att öppna kokosnötter, byta proppar, laga persienner, rensa avlopp och öppna mousserande (med skruv och tång!!) från lågstadiet ungefär.

Men hon är rätt söt ändå. Förra gången jag var där fick jag byta lampa i köksarmaturen...

Jag har bytt ett antal säkringar i mitt liv men nuförtiden har vi automatsäkringar. Den absoluta fördelen med dem är att om proppen går till rummet där man har proppskåpet så slipper man använda en ficklampa för att se vilken säkring som är boven. Det är bara att känna sig fram.

Ja, naturligtvis. 

Att (som vuxen)  inte veta hur man gör det i sin egen bostad är ungefär som att ha körkort men inte veta hur man tankar en bil.  

Det finns vissa saker som jag upptäcker att jag förväntar mig att folk ska kunna. När någon uppvisar kunskapsbrist på de områdena undrar jag automatiskt om allt står rätt till på loftet.

Ex 1: Åka rulltrappa - även om man aldrigt åkt någon i verkligheten, hur kan man ha undgått att se det på film?

Ex 2: Var på kuvertet mottagarens adress skall skrivas - har på jobbet vid ett flertal tillfällen noterat att någon på jobbet skriver adressen på baksidan av kuvertet.

Ex 3: Skilja mellan en domherre och en talgoxe.

Ja självklart, det är ju inte direkt raketforskning. 

Tycker det tillhör vanlig grundkunskap att man kan byta proppar likväl som man kan byta en glödlampa eller rensa avloppet under badkaret. 

Föressten så är jag en av dom som fick den kunskapen via skolan. Tekniken i 9:an var inte bara att få en glödlampa att lysa med ett ficklampsbatteri utan även kunskaper om teknik och el i hemmet ingick. 

Och var man mentalt närvarande i skolan så fick man även den kunskapen när brandkåren kom på studiebesök och pratade brandsäkerhet i hemmet.  (under förutsättning att man lyfte blicken 2 sekunder från snygga brandmän)    

Håller med Pallas! Det är pinsamt hur opraktiska människor det finns. Jag uppfattar dem oftast som ovilliga att ens försöka. De har av någon outgrundlig anledning bestämt sig för att de inte kan uträtta ens den enklaste sak. Hur kan man förnedra sig själv så? Jag har flera sådana medarbetare. Jag blir outsägligt trött på dem.Slut på papper i kopiatorn: Klaga på kopiatorn och på chefen en kvart och ring sen service! Det är i regel samma individer som aldrig tar för sig nya arbetsuppgifter och som tycker förändringar är av ondo. Jag har uppfostrat mina barn att alltid försöka eller åtminstone ta reda på hur man gör innan de bestämmer sig om de kan eller inte. Är stolt över att de nu är självständiga och klarar sig och sina familjers vardagsbestyr. Min bonusdotter trodde det var omöjligt att tapetsera. Jag visade henne hur man gör i ett rum. Efter en månad ringde hon och var så stolt. Hon hade tapetserat om hela sovrummet i sin lägenhet. Det blev jättefint och jag blev stolt igen. Jag tror det oftast handlar om självförtroende, eller brist på sånt. "Hur svårt kan det vara" är nog den bästa fråga man kan ställa sig!

Jag trodde det, tills jag flyttade igen och behövde byta, tog med mig dem till affären och sa att jag ville ha likadana, satte i dem, och ännu mindre fungerade, satte i de gammla, och helt plötsligt började nästan allt fungera, ringde värden som skickade en vaktmästare som konstaterade att jag nog inte borde använda något mer komplicerat än en blyertspenna.

Så jag vette fan faktiskt, då bör det kanske nämnas att jag är man och snart är 30, aldrig haft några tekniska basbekymmer jag inte löst själv tidigare, så där kände jag mig onekligen rätt korkad.